Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 sEpt. 1929
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
73
lugn man utför betongkonstruktioner, vilka i
täthets-hänseende ej äro fullt pålitliga.
I detta sammanhang må dock framhållas, att på andra
håll i Tyskland, speciellt där man konstaterat "mjukt"
vatten i vattendragen, ett mycket målmedvetet arbete
bedrives för åstadkommande av ett förstklassigt
betongarbete i vattenbyggnader, exempelvis genom
effektiva asfalttätningar och användande av högvärdig
cement osv.
Det är ju sedan en tid tillbaka ett känt och i afton
ytterligare bekräftat faktum, att ur en otät
betongkonstruktion, som är utsatt för vattenövertryck, vattnet
förmår utlösa den fria kalken, samt att i den mån vattnet
saknar basisk karaktär även den bundna kalken utlöses.
I tillgänglig litteratur kunna ock många exempel
påvisas, då kemiskt rent vatten (i form av regnvatten
eller destillerat vatten) orsakat skador, även då det rört
sig om mycket obetydliga övertryck. Professor
Klein-logel påpekar i "Einflüsse auf Betong" just det
förhållandet, att risken för skador å betongkonstruktioner
är störst i trakter med riklig nederbörd. Till
förhindrande av skadornas uppkommande rekommenderas av
Kleinlogel utförande av fullt tät betong med tillhjälp av
trasstillsats samt hög cementhalt, ytornas behandling
med Innertol m. m. Hoch-ofen cement rekommenderas
för alla vattenbyggnader, smältcement bör däremot ej
användas, då det påvisats, att detta på grund av sin
ringa halt av kiselsyra är lösligt i rent vatten.
Smält-cementet äger dock, som bekant, på grund av sin stora
halt av lerjord stor motståndskraft emot syror.
Är 1921 utfördes betongtäthetsprov av Die
Abdichtungkommission des Schweizerisches
Wasserwirtschaftsverband, varvid provplattor utsattes för vattenövertryck.
Av försöken framgick med önskvärd tydlighet, att ett
"hårt" vatten 1 längden verkar självtätande på
betongen.
Jag skall i korthet redogöra för hur betongarbetena
utföras i de trakter, där vattendragen föra alkaliskt
vatten och där man ej tror sig behöva befara några
betongskador:
Till tätskikten användes i regel betong med fetaste
blandning 300 kg cement pr kbm (ofta ända ned till
250 kg). Kontinuerlig gjutning har ej använts på
någon besökt arbetsplats, och samma noggrannhet med
vattentillsats och urval av materialier, som numera
till-lämpas i Sverige, kunde ej någonstädes konstateras.
Trass tillsättes ej ens på platser där portlandcement
användes. I några speciella fall användes blyplåt för
åstadkommande av en fullt vattentät yta, men i
vanliga fall nöjer man sig med att på vattensidan anbringa
en dubbel Innertolbestrykning. Stålslipning har spec.
å äldre anläggningar använts utan synlig effekt.
Resultatet har ock i allmänhet blivit, att vissa partier
blivit otäta och bemängda med utfällningar. Någon direkt
förstörd betong i likhet med sådana skador, som
påträffats i Sverige och Norge samt vissa delar av
Amerika, har dock icke i något fall kunnat påvisas, utan
det hela har inskränkt sig till ett något försämrat
allmäntillstånd hos betongen, som visserligen med tiden
kan bliva farligt nog. Bland annat var jag i tillfälle
att vid ett ombyggnadsarbete studera en 30-årig
betongkonstruktion. Trots att denna varit utsatt för
vattenövertryck och ej varit något mästerverk med avseende
på utförandet, var betongen dock relativt god.
Det är emellertid icke överallt man är lika optimistisk
som i det alkaliska Schweiz och södra Tyskland. Vid
den år 1926 fullbordade Schwarzenbach-Talsperre,
belägen i Schwarzwalds högland, har man vidtagit mycket
radikala åtgärder för att få en fullt tät betong.
Vederbörande hade kommit till det resultat, att en tidigare
dammkonstruktion i samma vattendrag på grund av
otäthet tagit skada av perkolerande vatten. Vattnet i
vattendraget var fritt från kolsyra och alkalier, men man
hade dock konstaterat relativt stora mängder aggressiv
kolsyra framför dammen. Kolsyrans förekomst anses
bero på förmultning av organiska ämnen framför
dammen. Störst var halten av kolsyra närmast bottnen,
och har man därför gått in för att vid
Schwarzenbach-Talsperre utföra de mest effektiva
tätningsanordning-arna å dammens undre del, under det att man för de
övre delarna nöjt sig med relativt enkla medel. För de
nedre delarna har tätningen av betongkroppen
åstadkommits genom en tredubbel matta av s. k. "Biensche
Pappedichtung", en asfaltpapp, vilken fästes å
murverket och de olika lagren vid varandra genom strykning
med varm bitumen. De olika papplagrens våder
förskjutas i förhållande till varandra för undvikande av
genomgående fogar. Murverket var före pappens
anbringande behandlat med sprutputs. Utanpå denna
asfalt-tätning har gjutits som skydd en betongplatta i samma
blandning som murverket i övrigt. För att man skulle
få denna platta fast förankrad i dammen äro de mot
varandra gränsande ytorna laxstjärtformigt utbildade och
för att få skyddsbetongen statiskt verksam tillsammans
med murkroppen i övrigt äro hopfogningarna i
vertikalled kilformigt avsmalnande nedåt.
Vid världskraftkongressen i Basel år 1926 berördes
något frågan angående betongens behandling på
vattensidan. Från Schweiziskt håll framhölls, att den tätning,
soni utförts vid Schwarzenbach-Talsperre, är alltför
dyrbar och t. o. m. onödig, under påpekande av att man i
Schweiz nått ett mycket gott resultat genom utförande
av en gjutbetong, där arbetet väl övervakas och
materialierna väljas och sammansättas med omsorg.
Enligt min mening är denna anmärkning dock
ogrundad, då vederbörande kritiker ej synes hava tagit
hänsyn till de olika betingelserna i Schweiz och
Schwarzwald med avseende på vattnets aggressiva egenskaper.
Man har ej heller sett huru de dammar, vilka anföras
som lysande exempel, komma att stå sig utan underhåll.
Kostnaden för den utförda tätningen vid
Schwarzenbach synes ej böra bliva avskräckande dyrbar, då genom
den väl funna förbindningen mellan skyddsbetong och
dammkropp någon ökning av betongmassorna ej bliver
nödvändig. Dammen är nämligen en gravitationsdamm.
Schwarzenbach-Talsperre har utförts av Siemens
Bau-union, och har denna firma redan tidigare med gott
resultat använt den ovan nämnda asfaltpappen för
isolering av betong, utsatt för vattenövertryck. Firman har
dock på senaste tiden börjat att i stället för asfaltpapp
för dylikt ändamål använda en sorts asfaltjutemattor.
Dessa kunna anbringas på sin plats i kallt tillstånd
genom klistring på betongytan med ett speciellt bituminöst
ämne, vilket ej heller behöver värmas. Preparatet, som
tillverkas av Siemens Bauunion på egna verkstäder, har
fått namnet Die Kaltelastic-Dichtung.
Det må till slut tillåtas mig att framhålla mina egna
funderingar angående dessa frågor. Betongen torde av
alla byggnadsämnen vara det ämne, som lämnar det mest
ojämna resultatet på grund av produktens känslighet för
såväl det tekniska utförandet som för valet och
sorteringen av de ingående materialierna. Jag betvivlar icke
att cementkemisten dock skall kunna frambringa en
cementprodukt, med vilken betongingenjören skall kunna
framställa även i våra vattendrag fullt beständiga
betongkonstruktioner, men man får icke bortse ifrån
att vid ett vattenbygge, där det rör sig om mycket stora
kvantiteter och där arbetet skall forceras dag och natt,
det mycket lätt kan inträffa lokala defekter, den mest
ansvarsfulla och sakkunniga kontroll till trots. Om
sådana defekter inträffa på platser, som äro oåtkomliga
för kontroll och reparation, så är ju byggnadsverket i
viss mån misslyckat. Jag vill därför hemställa till
konstruktörer att, där det finnes möjlighet, ordna
genomgående asfalttätningar även om de äro dyrbara. Man
vet åtminstone bestämt, att man får en fullt tät kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
