Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFT. 8
AUG. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
VÄG- och WTENBYG GNAD SRON ST .8
Redaktör: Walo Finne
■ UTGIVEN AV
INNEHÅLL: Järnvägarnas rörliga belastningsproblem, av kapten H. N. Pallin.
Litteratur. — Rättelse.
JÄRNVÄGARNAS RÖRLIGA BELASTNINGSPROBLEM.
TEKNISK RATIONALISERING.
Av kapten H. N. Pallin, Stockholm.
Den på skenor framgående trafiken har ända till det
senaste sekelskiftet behärskat landtrafik, som haft
till ändamål att i avsevärdare grad övervinna tid, rum
och massa, men sedan sistnämnda tidpunkt har denna
trafikform fått utstå en småningom begynnande,
ständigt allt hårdare konkurrens med skenfri trafik och
detta till slut i sådan hög grad, att man stundom hör
tvivel uttalas om skenvägarnas framtidsmöjligheter.
Någon större pessimism torde dock icke vara befogad,
även om man numera kan tala om en järnvägsfråga,
på samma sätt, som man tidigare talat om en
väg-fråga, den förra då närmast utgörande proWemet om
bevarandet och utnyttjandet av det i järnvägarna
nedlagda kapitalet så mycket och så länge som möjligt.
Denna delvis i sina utslag för järnvägarna
ogynnsamma konkurrens har säkerligen i viss mån berott på,
att järnvägarnas målsmän varit allt för säkra på detta
trafikorgans oantastlighet och inför händelsernas
snabba utveckling endast långsamt insett behovet av
försvarsåtgärder. Under den gångna tiden har
järnvägarnas utveckling fortgått normalt, som om ingen
biltrafik existerat; först under senare år har ett mera
målmedvetet arbete upptagits för att intensivare än
förut utnyttja järnvägarnas tekniska och ekonomiska
resurser i deras pågående strid med den skenfria
trafiken.
Dessa ansträngningar hava varit inriktade dels på
järnvägarnas inre organisatoriska förhållande].’, dels
på deras tekniskt-konstruktiva problem. I Sverige
har den offentliga uppmärksamheten varit särskild
inriktad på den förra delen av problemet, medan den
senare delen skjutits mera i bakgrunden.1
Vid de ansträngningar, som otvivelaktigt förestå för
att tillvarataga järnvägarnas alla möjligheter i
konkurrensen, måste dock även de tekniska sidorna av
rationaliseringsproblemet i sina detaljer ytterligare
noga. undersökas för att alla möjligheter må kunna
tillvaratagas till effektivitetens höjande och
utgifternas sänkande.
I nedanstående rader beröras några sidor av denna
i Se bl. a. "T. P. M. med utkast till lag om gruppbolag
för enskilda järnvägar" av Sven Norrman, Statens offentliga
utredningar, Kommunikationsdepartementet 1923: 64,
"Förslag rörande åtgärder för enhetliggörande av det enskilda
järnvägsnätet" äv John Flodén, ibid. 1925: ii samt
"Betänkande och förslag angående vissa ekonomiska spörsmål
berörande enskilda järnvägar" av särskilt tillkallade
sakkunniga (ordf.: John Ekelund), ibid. 1929 : 2.
den tekniska delen av järnvägarnas
rationaliseringsfråga. Uppgiften är dock i sin helhet så
vittomfattande, att dess olika delar kräva ingående
specialbehandling. Här lämnas sålunda t. e. helt åsido frågor
om järnvägarnas planer och profiler, vilka vid ett
färdigbyggt järnvägsnät i allmänhet förbliva fasta
utgångspunkter i rationaliseringsarbetet, även om stora
ekonomiska fördelar mången gång kunna vinnas
genom omläggningar både i plan och profil. Alldeles
särskilt gäller detta längre och kraftigare belastade
järnvägar, vid vilka även frågan om dubbelspår kan
bliva av betydelse.1
Den summariska klassificeringen.
De bemödanden, som hittills gjorts för att i
tekniskt avseende rationalisera järnvägarnas
trafikarbete, hava inriktats på såväl den rullande materielens
som banans beskaffenhet, allt med utgångspunkt i
materielens roterande delar samt spåret, alltså de två
faktorer, som i avseende å landsvägarna
representeras av fordonshjulen och vägbanan. Att det vid
utförandet av rationella och vetenskapligt stränga
undersökningar rörande alla de tekniska omständigheter
och detaljer, som avse dessa den rullande trafikens
angreppsorgan, skall kunna uppdagas många
möjligheter till tekniska och ekonomiska förbättringar i
järnvägarnas utrustning, drift och ekonomi, har man
all anledning att vänta, och så har även i många
avseenden redan skett.
Denna utgångspunkt för rationaliseringsarbetet, dvs.
den rullande materielen, betraktad i förhållande till
sitt underlag — alltså belastningsparet hjul och
skenor — samt dessas allmänna egenskaper och sätt att
ömsesidigt påverka varandra måste under alla
förhållanden bliva utslagsgivande i fråga om byggnad,
underhåll och drift både för den rullande materielen och
för banan, men dessa två konstruktionselement böra
också i sin tur till eftersyn och förnyelse avvägas efter
den en gång på visst sätt utförda banans beskaffenhet,
därvid särskilt dennas lutningsförhållanden och
kurvor samt bärighet få betydelse. I fråga om bärigheten
i Se H. N. Pallin: "Planläggningsproblemet vid de
svenska järnvägarna", Teknisk tidskrifts avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst, 1923 nr 12. Se även Charles A. Morse :
"Railroad improvments of two üecades" i Engineering
News-Record nr 22 den 30 maj 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
