- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Väg- och vattenbyggnadskonst /
112

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

TEKNISK TIDSKRIFT

28 sept. 1929

Fig. 23. Bredgrund i Öresund.

byggnad allvarligt skadats av is och sjö. I de fall då
bottnen därtill varit lös, har skadegörelsen
underlättats. Nedan redogöres för ett par fall av sådan
skadegörelse.

I Förenta staterna byggdes år 1908 några fyrar i
West Neebish Channel, Michigan, med underbyggnad
av timrad sprängstensfylld kista å 2,7—6,6 meters
vattendjup och anordnad å lös botten. Kring resp.
kista var anordnad stenfyllning. På kistan var
uppfört betongfundament. Underbyggnaden till fyrarna
ställde sig snart nog efter utförandet snett efter
åverkan av sjö och is, varefter fem stycken av dem
ombyggdes år 1913. Stenfyllningen kring kistan
utökades härvid, så att sidolutningen blev 1 :1,5, varjämte
betongen å vissa fyrar delvis ersattes med ny och
gavs större dimensioner. För att ernå bättre
sammanhållning av sprängstensfyllningen å dess
över-vattensdel göt man betong i öppningarna mellan
stenarna. Åren 1919—1921 måste man emellertid
ytterligare ombygga eller ändra ett par av dessa förut
skadade fyrar. En av dem ersattes sålunda med en
lysboj, varvid den gamla underbyggnaden
bortmuddrades. Även vid en av de övriga bortmuddrades
underbyggnaden, varefter ny anordnades, bestående av
ett knippe pålar, varå byggdes en fyrmast.

Åren 1889—90 byggdes på Bredgrund i öppen sjö
utanför Skanör en fyr, fig. 23, med underbyggnad av
betongfundament med 5 meters diameter å en
sten-fylld sexkantig träkista med största längden 12 m
bredden 5,8 meter. Bottnen består av sand av ganska
lös beskaffenhet. Av isskjutning vintern 1893
skadades underbyggnaden så kraftigt, att fyren ställde
sig snett. Trots detta har fundamentet kunnat
bibehållas efter förstärkning medelst kringfyllning av sten.
Fyrkuren har dock ombyggts. Vid fyrens anläggande
anordnades ej beklädnad med sten utan endast ett
tunt putslager av cementbruk. Under årens lopp,
särskilt på senaste tiden, har avsevärda ytskador
uppstått i betongen, fig. 23. Orsakerna till dessa torde
hava varit följande. Till betongen har använts dels
för mycket finkornig sand och dels singel med
inblandning av kalksten. Dessutom har för liten
kvantitet cement använts vid gjutning av betongen i
ytlagret. Porös betong har sålunda erhållits, varigenom
vatten kunnat tränga, åstadkommande sår i
betongens yta dels vid frost och dels även, troligtvis,

genom kemisk inverkan av i vattnet förekommande
salter.

I samband med upptagande av nya farleder i
Mälaren anordnades SL CR. 6,5 m vattendjup ungefär 100 m
utanför Lilla Aggarö i sundet mellan Ridö- och
Gran-fjärdarna en fyr, vilken med hänsyn till
byggnadsanslagets knapphet först utfördes med underbyggnad,
bestående av trästolpar på stenfylld träkista med ca.
4,5 X 4,5 m sidor. Vid kistans åt farledens vättande
kant vidtager stark ökning av vattendjupet. Kistan
var, likaledes av kostnadsskäl, timrad av glest
anordnat rundvirke och försedd med horisontala
tvärkryss och vertikala hörnstockar. Kring kistan
utfördes fyllning av mudder och sten. Å fyrplatsen kan
ganska svår isgång förekomma, särskilt från
Granfjärden.

Vintern 1925—26 brann dåvarande fotogenfyren
ifråga ned vid ett tillfälle, då fyrens
träställning kommit i skakning av isgång. Därefter
uppfördes på kistan, vars överplan avjämnats å ca. 2,1
meters djup under medelvattenytan, ett av mindre
sten beklätt, 4 m högt, runt betongfundamentet med
nedtill 4 meters diameter, fig. 24. Ovanpå detta
anordnades fyrkur av järn. Betongen å
undervat-tensdelen göts i en träkasun med plankbotten, vilken
ställdes direkt å kistans överplan. Någon särskild
förankring utfördes ej. Kring kistan utfylldes då
till-lika ytterligare en del mudder och sten, särskilt på
dess sydöstra och sydvästra (inåt land vättande)
sidor. De vertikala trästockarna å den fyrkuren
uppbärande gamla träställningen avsågades strax under
medelvattenytan.

Vid en vintern 1927—28 förekommande kraftig
isgång åverkades och skadades kistan svårt bland
annat genom angrepp av då förekommande nära en
halv meter tjock kärnis å de till vattenytans närhet
nående hörnstockarna, av vilka ett par brötos av,
varvid de översta stockvarven å kistans utåt farleden
vända sidor skadades och lossgjordes från
kisthör-nen. Fyrens över kistan varande del ställde sig
samtidigt i ca. 12° lutning inåt. Betongfundamentet kom
då att vila huvudsakligen endast på ett fåtal
sten-spetsar i kistans överdel samt på ett par i överplanet
varande vertikala och horisontala stockar.

Den glest timrade relativt veka kistan hade tyd-

Fig. 24. Lilla Aggarö 1928.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929v/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free