Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 jan. 1930 - Läget på den internationella järnmarknaden vid årsskiftet, av J. W. Reichert - Svenska teknologföreningen under år 1929, av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’20
TEKNISK TIDSKRIFT
11 jan. 1930
Prisfluktuationerna framkallade hos handlande och
konsumenter spekulation eller återhållsamhet i fråga
om inköp till förfång för producenter och arbetare.
Som följd härav ha i de större järnproducerande
länder fortsatt kartellbildning och ytterligare
koncentrationssträvanden blivit aktuella. Det nära
grannskapet mellan de stora europeiska järnproducerande
länderna, vilka tillsammans förse världsmarknaden med
85 à 90 % av allt salufört järn, påfordrar också en
utveckling och förbättring av de privata
mellanstat-liga överenskommelserna i fråga om järnhandeln,
såvida ej den europeiska järnindustrien skall komma
att arbeta endast till förmån för utländska avnämare.
Den nyss beslutade rekonstruktionen av den tyska
stålkartellen torde markera upptakten till förnyade
strävanden efter rekonstruktion och utveckling av de
mellanstatliga organisationerna. Härvid torde det få
anses viktigare att till en början söka förbättra och
säkerställa redan slutna avtal än att utvidga dessa till
att gälla även andra, hittills icke berörda länder, ty
stabiliseringen av järnmarknaden säkerställes
sannolikt bäst, om gamla fel i organisationerna hänsynslöst
utgallras och det ömsesidiga förtroendet mellan de
anslutna parterna förstärkes. Under dessa
förutsättningar skulle järn- och stålindustrien kunna
saneras.
SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN UNDER ÅR 1929.
För Svenska teknologföreningen är det nyss
avslutade arbetsåret ett märkesår, därigenom att då
beslutades en organisationsändring inom föreningen som
kan förmodas vara det för avsevärd tid definitiva
resultatet av många års strävanden att finna en
organisationsform, tillfredsställande de ganska olikartade
krav, som uppställas av olika fraktioner inom
föreningen. Vid marsstämman fastställdes nämligen en
serie stadgeändringar. Den viktigaste innebär rätt för
avdelning att antaga särskilt föreningsnamn, varvid
dock skall angivas att sådan förening utgör avdelning
av Svenska teknologföreningen. Styrelsen har i
enlighet härmed redan fastställt, att förutvarande
avdelningen för Husbyggnadskonst skall från 1930 års
ingång bära namnet: "Svenska arkitektföreningen,
avdelning av Svenska teknologföreningen". Som god
andra följer avdelningen för Elektroteknik, som
antagit namnet "Svenska elektroingenjörsföreningen,
avdelning av Svenska teknologföreningen", vilket
namn, när detta skrives, dock ännu ej är av
föreningens styrelse sanktionerat.
Övriga vid marsstämman antagna stadgeändringar
gå i korthet ut på, att avdelning kan besitta egna
medel, att styrelsen givits rätt till suspensivt veto i
ekonomiska frågor, att skriftlig nominering av
kandidater till föreningens förtroendeposter införts, samt att
antalet ledamöter i styrelsen ökats från förutvarande
13 ordinarie och 12 suppleanter till 20 ordinarie och
12 suppleanter, i det att varje fackavdelning givits
rätt utse två ordinarie ledamöter och en suppleant.
Många anse den reform, som nu genomförts,
varigenom avdelningarna beretts viss frihet att uppträda
som självständiga enheter vara av synnerligen vådlig
art, med hänsyn till den splittring, som härigenom
kan tänkas uppkomma. Andra finna det vara en
naturlig och behövlig utveckling, som härmed ägt
rum. I själva verket är den stadgefästade
förändringen ganska ringa. Hur den kommer att verka
beror nästan helt på, huru praxis utbildar sig i
avseende på det inre föreningsarbetet. Det torde dock
vara anledning hysa förhoppning därom, att framgent
som hittills skola finnas tillräckligt starka krafter för
sammanhållande av de skilda grupperna och
bevarande av samhörighetskänslan dememellan i de
många och stora frågor, som alltid måste bliva för
alla eller flera ingenjörsfack av gemensamt intresse.
En annan stadgeändring genomförd vid
novemberstämman, medför en länge önskad sänkning (med 5
kronor) av årsavgifterna för icke-stockholmare. Det
blir nu en uppgift för styrelsen att kunna så
småningom även tillgodose huvudstadsborna genom en
allmän avgiftslindring; man får hoppas att en sådan
ej skall behöva dröja allt för många år.
Tillskottet av nya ledamöter under år 1929 har
överstigit antalet genom döden eller eljest avgångna
med 67 st.
Glädjande är att ej mindre än 100 nyutexaminerade
K. T. H.-ingenjörer och arkitekter (därav 4 damer)
under året anmält sig till inträde i föreningen.
Årsmötet var i huvudsak ägnat åt två stora
ämneskomplex, nämligen frågan om stål kontra andra
metaller, särskilt lättmetaller och spörsmål rörande
industriella transportproblem. Härtill kommo
redogörelser för planerna för 1930 års Stockholmsutställning
samt för L. M. Ericssons automatiska telefonsystem.
Beträffande de allmänna sammankomsternas
program i övrigt må erinras om vår frejdade landsmans,
dr Ernst Alexandersson, meddelanden om nyare
framsteg inom radiotekniken, anslutet till ett föredrag av
förste byräingenjör Siffer Lemoine om radiovågors
strålning, byrådirektör J. W. Sandströms redogörelse
för den av honom sommaren 1929 ledda
studieexpeditionens färd längs Norra Ishavets polariskant, fil. dr
L. von Posts föreläsning om. Svea, Göta och Dana
älvar samt generaldirektör H. Malmis biografiskt
illustrerade föredrag om Imatra kraftverk.
Efter en diskussion i februari 1929, inledd av
kommerserådet A. F. Enström, antog föreningen riktlinjer
för ingenjörens och arkitektens lojala uppträdande.
Den kortfattade moralkodex, som sålunda
tillkommit, lärer säkerligen bliva en icke föraktlig grundval
för en etiskt sund utveckling inom vårt lands tekniska
liv, till båtnad ej blott för ingenjörerna såsom
individer och som kår, utan även för våra "klienter" av
alla slag. Ett liknande syfte har det av
civilingenjör Karl A. Wessblad framförda förslaget om införand 1
av en viss standardisering i fråga om ingenjörers
anställningsavtal. En kommitté inom föreningen har
i uppdrag söka få fram några i olika fall lämpliga
typer för dylika avtal.
Under november anordnades av föreningen en
fyra-dagars kurs i sociala och industriekonomiska
ämnen, vilken vann livlig anslutning och som tack
vare ett flertal mycket goda föreläsare torde få anses
i stort sett väl hava motsvarat de anspråk man kan
uppställa på en dylik för ingenjörer avsedd kurs. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
