Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 jan. 1930 - En trådlös lystringssignal för enstaka och gruppanrop, av A. Salmony - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 jan. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
23
störningar uppträda, som hota att utsudda
anropssignalens karakteristiska detaljer. Störningsimpulser
kunna addera sig till strecken och göra dem längre
än de skola vara, och i pauserna kunna
störnings-impulser försöka att driva fram stegväljaren. Hur
man i alla fall trots dessa störningar lyckats att få
rätt anropssignal från en rätt anropande station,
inses vid beskrivningen av följande anordning:
De av mottagaren uppfångade impulserna få, efter
att hava passerat en likriktare, verka på
ingångs-reläet’ J (fig. 1), som endast fungerar vid bestämd
strömstyrka. I serie med detta reläs lindning ligger
en av de viktigaste anordningarna för eliminering av
störningarna, och som i det följande kommer att
kallas för amplitudkontrollen, och på
kopplings-schemat är framställt som en Wagners hammare.
Varje elektromagnetiskt relä har den, i detta fall goda
och oumbärliga, egenskapen att endast träda i
funktion för en viss bestämd strömstyrka och med en
viss fördröjning (upp till c:a 1/2o sek). Därigenom
bliva redan en hel mängd störningar utan inverkan.
När ankaret väl har attraherats, behöves
emellertid endast betydligt lägre strömstyrkor för att
kvarhålla detsamma. Ett relä med säker
ankar-rörelse, vars utlösningsströmstyrka exempelvis ligger
vid 10 milliamp., fasthåller ännu ankaret vid 6 ma.
Nu ligga emellertid de flesta störningar just inom
storleksordningen 6—10 ma. Genom
amplitudkontrollen lossas ankaret på enklaste sätt, genom ett
kortvarigt totalt strömavbrott. Ankaret drages sedan
till, först när impulsströmmen uppgår till 10 ma. Ett
fortsatt fastsittande av ankaret genom störningar av
mindre än 10 ma. styrka är därigenom omöjliggjort.
Apparaturen själv börjar först arbeta sedan den första
impulsen varat så länge som tidreläet med
begynnelsefördröjning (A. Z.) behöver för att få ankaret att
attraheras. Detta tidsintervall motsvarar längden hos
det första långa strecket i anropssignalen. Härigenom
sättes reläet AB i verksamhet, vilket relä däremot i
motsats mot det förstnämnda arbetar med fördröjning
vid ankarets lössläppande. Stegväljaren gör ett steg
för var gång som reläet AB attraheras. Apparaturens
vidare styrning sker nu icke genom anropssignalens
inkommande impulser, utan — och detta är
ytterligare en väsentlig egenskap hos anordningen —
automatiskt genom reläet AB. Var gång som ankaret har
släppt sättes reläet ånyo i verksamhet och ankaret
attraheras ånyo, väljaren gör åter igen ett steg osv.
Det verkar alltså som en långsam Wagnerhammare.
Anropssignalens inkommande impulser kontrollera
endast detta arbetsförlopp och åstadkomma vid
uppkommande asynkronism utlösandet av en
strömstötspendel, som återför apparaturen till utgångsläget.
Denna strömstötspendel arbetar emellertid även med
en liten fördröjning för att korta störningsimpulser,
som trots amplitudkontrollen kunna hava kommit
igenom, icke skola hava någon inverkan. En
stör-telegrafisändare, vars amplitud själv ligger betydligt
över anropssignalens blir därigenom icke i stånd att
störa anropssignalens karakteristiska verkan. Längre
störningar med stor amplitud förinta visserligen
anropssignalen; men då är också varje slags
hörmottagning omöjliggjord. Dylika långvariga störningar
uppträda emellertid vid någorlunda selektiva mottagare
endast vid atmosfäriska urladdningar, gentemot vilka
det inom radioväsendet ännu icke finnes något
användbart botemedel. Felaktigt anrop är omöjligt.
Fig. 2 visar uppfinnaren dr Ristow med apparaten.
A. Salmony.
Fig. 3. Förstoring av den egentliga uppfinningen. I mitten på
apparaturen beiinner sig milliampèremetern, varmed strömstyrkan i
nätapparaten mätes, och varmed även eventuella störningar kunna upptäckas.
Under ampèremetern synes inkopplings- och urkopplingsströmbrytaren
för ringklockan, emedan ringandet fortgår tills klockan frånkopplas.
Därunder synes stegväljaren, till vänster är strömstötspendeln, som
återför hela apparaten till utgångsläget. På vardera sidan synas 5 st.
hjälpreläer. Upptill till höger är reläet AN. med fördröjd attraktion och till
vänster det med fördröjt lössläppande. I mitten sitter likriktarröret.
TIDSKRIFTSNYTT INOM MEKANISKA OCH
ELEKTRISKA FACKEN,
FJÄRDE KVARTALET 1929.
Av nya förfaranden för kraftalstring tilldrager sig ett
av Barjot utarbetat berättigat intresse. Det avser att
utnyttja den stora temperaturskillnad som i arktiska
trakter består mellan vattnet under istäcket och luften
pvanför. Det "varma" vattnet pumpas in i kraftverket
och får bringa en lättflyktig vätska eller flytande gas
(exempelvis butan eller propån) att koka under tryck
för att därefter tillföras en ångturbin och så
kondenseras i en speciell kondensator, där en mättad saltlösning
(fryspunkt —21 gr. C) — i vilken kolvätet är olösligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
