Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 25 jan. 1930 - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Tekniska föreningen i Västerås, av F. E. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
TEKNISK TIDSKRIFT
15 febr. 1930
hade klubbens förre ordförande distriktschefen B. O.
Ekman, som skulle lämna orten, inbjudits. Till
slutgiltig behandling återupptogs ett vid föregående
sammanträde diskuterat kommittéförslag till nya stadgar.
Ffter någon diskussion antogs förslaget med de smärre
ändringar, som styrelsen funnit önskvärda. Beslutet
innebär bl. a., att klubben hädanefter har möjlighet att
utse hedersledamöter, att inval av nya medlemmar
överlämnas åt styrelsen, som även far befogenhet att utesluta
medlem, om därtill finnes giltig anledning, att styrelsen
utökas från 7 till 9 ledamöter, samt att fackliga
sammanträden kunna hållas på initiativ av vederbörlig
fackkommitté. Ordet överlämnades därefter till
överingenjören hos a.-b. Armerad Betong David Andersson,
som lämnade ett kortare, med ljusbilder illustrerat
meddelande om den nya bron över Hjälmaresund. Ämnet
har refererats i denna tidskrift 1929, sid. 663. Aftonens
huvudföredrag hölls av vägkonsulenten i Hallands och
Skaraborgs län civilingenjören kapten Gunnar Höckert
om "Några önskemål beträffande vägväsendets
utveckling i Sverige, jämfört med erfarenheter från utlandet".
Talaren påpekade inledningsvis, att det svenska
vägväsendet f. n. undergår en genomgripande omdaning,
som har sin orsak i motorfordonstrafikens snabba
utveckling. Denna omdaning är emellertid så långt ifrån
genomförd, att den endast kan betecknas som påbörjad.
Det torde därför vara av vikt att grunda den kommande
utvecklingen på erfarenheter från sådana länder, som
på vägväsendets område hunnit längre än vårt. Såsom
önskemål ville talaren framförallt framhålla:
Upprättande av ett nät av huvudvägar, anordnande av
permanenta vägbeläggningar, där så erfordras, uppsättande av
ett enhetligt och effektivt vägvisarsystem, vidtagande av
åtgärder för höjande av vägkulturen samt åtgärder för
trafiksäkerhetens höjande m. m. Frågan om
huvudvägar har berörts av 1927 års motorfordonssakkunniga,
som emellertid vilja överlämna åt länsstyrelserna att
inom resp. län förordna om huvudvägar med förkörsrätt
för trafikanterna och utmärkta på sätt, som varje
länsstyrelse funne för gott. Talaren ansåg, att frågan borde
lösas utan hänsyn till länsgränserna och att
huvudvägarna således borde vara en rikets
angelägenhet. Olägenheterna av att en och samma väg kunde
ha olika karaktär och utmärkas på olika sätt i olika
län påpekades. Permanent vägbeläggning bör införas,
så sna. t trafiken fått sådan omfattning, att
underhållskostnaderna för en grus- och makadamväg bli
större än ränta och amortering jämte underhåll av
permanentbeläggning. Fördelarna med
permanentbeläggningen: fordonens minskade slitage,
dammplågans försvinnande m. m. tala till förmån för
systemets införande redan på ett tidigare trafikstadium
än det nämnda. Talaren ville icke förorda någon
särskild sorts permanentbeläggning utan ansåg, att valet
härutinnan borde träffas från fall till fall. Vägvisarna
borde liksom i Frankrike, England m. fi. länder vara
enhetliga över hela riket. Huvudvägarna borde genom
särskild färg på vägvisarvingarna lätt kunna skiljas från
vägar av lägre klass. Talaren förordade för de förra vit
text på blå botten, för de senare svart text på gul botten.
För att underlätta orienteringen borde varje vägvisare
vara försedd med en halvcirkelformig toppskylt med
vägskälets namn och länets automobilbokstav. Om vägarna
skulle numreras, borde numret utsättas på vingen. Det
franska systemet för vägarnas numrering visades och
förordades såsom det lämpligaste. För i Sverige
ifrågakommande högst 30 000 km huvudvägar skulle
nummerstenarna, som borde stå på 1 km avstånd, visserligen be-
tinga en engångsutgift av en million kr., men detta vore
blott 1 % av årsutgifterna för vägväsendet. Stenarna
borde på de mot vägbanans längdriktning vinkelräta
sidoytorna innehålla namnen på närmast belägna
samhällen jämte avstånden dit. För trafiksäkerheten vore
önskvärt, att telefonstolparna liksom i utlandet
placerades på skäligt avstånd från vägbanan. Frågan om
höger-eller vänsterkörning vore en ren säkerhetsfråga.
Åtskilliga olyckor i närheten av svensk-norska gränsen hade
sin orsak i de båda ländernas olika körregel. Skall man
emellertid ha vänsterkörning, bör ratten ovillkorligen
sitta till höger. Nu sitter den i 85 % av fallen i vårt
land till vänster. I England, där vänsterkörning råder,
hade talaren bland 1 000-tals bilar, som han granskat,
icke upptäckt mer än en enda med ratten till vänster,
och denna ägdes av en fransman. Talaren ansåg, att
om vi i ’Sverige skola bibehålla vänsterkörning, det borde
i lag förbjudas att här saluföra bilar med ratten vid
vänstra sidan. För höjande av trafiksäkerheten
förordades även de öppna vägdikenas utbytande mot täckta
diken. Skyddsräck av olika modeller visades, somliga
typer fullkomligt livsfarliga, ehuru alltjämt i bruk.
Efter förhandlingarna intogs gemensam supé. Vid det
efterföljande samkvämet avtackades de båda
föredragshållarna och hyllades hedersgästen distriktschefen
Ekman med tal och sång. Beträffande den sistnämnde
meddelade ordföranden, att styrelsen, som förutsett, att
de nya stadgarna skulle bli antagna, enhälligt beslutat
föreslå distriktschefen Ekman till klubbens förste
hedersledamot.
F. M.
Tekniska föreningen i Västerås
sammanträdde den 18 dec. 1929 under ordförandeskap
av civlingenjör Sven Norberg. Efter
protokolljusteringar och meddelande om inval hölls föredrag med
skioptikonbilder av lektor Einar Zachrisson över
ämnet "Utjämning av belastningsvariationerna ä kraftnät
vid järnverk".
Föredraget berörde särskilt de speciella svårigheterna
vid drift av valsverk och bästa sättet för utjämning av
belastningsvariationerna därvid på kraftverken samt
användning av kraften vid tider för liten belastning.
Exempel gavs på hur frågan lösts vid några
mellansvenska bruk, särskilt vid Kolbäcksån.
Efter föredraget följde diskussion om detaljer till de
spörsmål, som berörts i föredraget, med inlägg av
herrar Norberg, Geston, Matell, Herlitz, Nordfeldt och
föredragshållaren.
F. E.
SAMMANTRÄDEN
Svenska teknologföreningen.
Avdelningen för Mekanik sammanträder tisdagen den 28
januari 1930 kl. 19,30 å föreningens lokal, Brunkebergstorg
20. Obs.! ändrad dag. Ärenden: 1. Val av justeringsmän.
— 2. Inträdesanmälningar och inval. — 3. inkomna
skrivelser. — 4. "Urartning inom produktion och konsumtion. —
Behovet av standardisering". Föredrag med rikhaltigt
åskådningsmateriel av direktör Amos Kruse,
Stockholm. — 5. Tillfälle att lämna kortare meddelanden i
tekniska spörsmål lämnas dem, som så önska och som i förväg
anmält detta till ordföranden eller sekreteraren. — Supé
och samkväm. — Medlemmar av Svenska
teknologföreningens samtliga fackavdelningar inbjudas närvara vid
sammanträdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>