- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
65

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 1 febr. 1930 - Notiser - Gasgenerator för motordrivna vägmaskiner - Litiummetallen i tekniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 febr. 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

65

Fig. 1. Schematiskt tvärsnitt av gasgeneratorn.

dvs. gasströmmen passerar generatorn i riktning
uppifrån och nedåt. I förbränningszonen, som i detta fall
ligger överst, förbrännes kolet till koldioxid, som under
passagen nedåt genom det glödande kolskiktet
reduceras till koloxid. Vattnet och tjäran, som alltid
förefinnas i träkol, förgasas i generatorns övre del och
sönderdelas vid sin passage genom den smalaste och
hetaste delen av schaktet till permanenta gaser, så att
generatorgasen, när den utträder ur generatorn, är fri
från fuktighet och tjära.

Förbränningsluften inpressas medelst kylarfläkten i
en rörledning, vilken inmynnar ovanför
förbränningsrummet, där luften fördelas medelst en ringformig
trumma. Rörledningen passerar inuti ledningen för den
varma gas, som utträder ur generatorn. Härigenom blir
förbränningsluften förvärmd, vilket är av betydelse för
generatorns driftsäkerhet och värmeekonomi, varjämte
kolgasen avkyles i motsvarande grad.

Kolgasen renas i varmt tillstånd i en s. k.
centri-fugalrenare, vilken icke innehåller några rörliga delar
eller något poröst material, som måste förnyas. Genom
renarens placering i omedelbar anslutning till
generatorn undviker man igensotning av rörledningar och
kylarsystem.

Den slutliga kylningen av gasen sker i en framför
motorkylaren anbragt rörkylare av koppar. Innan gasen
insläppes i motorn, passerar den ytterligare en renare,
vilken är av filtertyp och i vilken de sista resterna av
sot och damm avlägsnas.

Motorn startas med bensin. Härvid pressar fläkten

Fig. 2. Träkolseldad gasgenerator apterad på väghyveln "Bitvargen".

luft in i generatorn, där förgasningen snart
kommer i gång, så att man redan efter några
minuter kan övergå till kolgasdrift,
övergången sker medelst en från förarplatsen
manövrerad omkastningskran, vilken även kan
inställas så, att motorn samtidigt erhåller
bensin och kolgas.

Bränsleförbrukningen har visat sig i
medeltal utgöra 470 g per hästkrafttimme. En hl
träkol motsvarar i drift 15 liter fotogen. Per
dag förbrukar en väghyvel 30 à 40 1. fotogen,
vilket omräknat i träkol utgör 2,0—2,7 hl. Enär
kolet i generatorn kan få nedbrinna med 1,4
hl, innan påfyllning behöver ske, kan det för
arbetsdagen behövliga bränsleförrådet mycket
väl medföras i en säck.

Motoreffekten vid träkolsgasdrift kan fullt
jämföras med effekten vid drift med fotogen.
Dessutom utmärkes kolgasdriften av smidig
anpassning vid belastningsändringar från
tomgång upp till 50 % överbelastning. Generatorn
kan hållas varm och lämna gas såväl vid
tomgång, då gasförbrukningen är ca 15 m3/tim.,
som vid dubbla normala varvantalet hos motorn, då
gasförbrukningen utgör ca 100 m3/tim.

Litiummetallen i tekniken. Litium är den metall
som har den lägsta atomvikten (6,94) och den lägsta
specifika vikten (0,53) av alla metalliska grundämnen.
Metallen upptäcktes redan 1855 av Kirchhoff, men har
ända till för några år sedan saknat betydelse inom
tekniken. Numera spelar litiummetallen däremot en rätt
stor roll, vilket kan tillskrivas dess egenskap att i
legeringar med aluminium redan vid en så liten halt som
några få hundradels procent giva legeringen en
anmärkningsvärd hårdhet.

Litium var före kriget med ett pris av ca 3 kr. per
gram något dyrare än guldet, men tack vare förbättrade
framställningsmetoder har priset numera kunnat pressas
ned till ca 140 kr./kg.

Råmaterialet vid litiumframställning utgöres av
lepi-dolit eller litionglimmer, ett mineral som håller endast
undantagsvis mer än 1 % litium. Lepidoliten uppslutes
med kaliumsulfat i blandning med kaliumkarbonat,
varigenom en omsättning sker, så att man erhåller
litium-karbonat och kaliglimmer med ca 18 % kali (K20).
Li-tiumkarbonatet löses i saltsyra, varvid man erhåller
litiumklorid, som efter omkristallisering smältes
tillsammans med kaliumklorid och elektrolyseras Denna
elektrolys måste vidtagas under särskilda
försiktighetsmått, enär litiummetallen starkt angripes av såväl syret
som kvävet i luften. Metallen (med 98/99 % Li) gjutes
i stänger och kommer i handeln i hermetiskt tillslutna
bleckdosor.

Ursprungligen använd som ersättningsmedel för
andra metaller, visade sig litium vara av utomordentligt
stort värde, när det gäller framställa hårda legeringar.
Så framställes t. e. aluminiumlegeringen skleron med
hjälp av litium som legeringsämne, men även i legering
med bly har metallen visat sig äga samma egenskaper.
Lagermetallen, som användes av de tyska
riksjärnvägarna innehåller sålunda ett par hundradels % litium.
Säkerligen kan litium så småningom få användning även
i andra legeringar.

Litiumhydroxid har i Edisonackumulatorn visat sig
kunna högst väsentligt höja dennas kapacitet, och i
Tyskland tillverkas numera årligen tusentals kg
litiumhydroxid för detta ändamål.

Ett hinder för metallens användning har hittills legat
i dess relativt höga pris, vilket främst beror på
råmaterialets låga litiumhalt. I detta sammanhang torde det
måhända vara värt att ifrågasätta, huruvida icke
litium-halten 1 pegmatiten i Utö gruvor kunde motivera ett
förnyat försök till dennas tillgodogörande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free