Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 8 febr. 1930 - Herr Lilienbergs Sveaväg, av C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TE KNIS KTI D S KRI FT
HÄFT. 6 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 8 FEBR.
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Herr Lilienbergs Sveaväg. — Det tekniska museet. — Det utrikespolitiska kvartalet. — Den
svenska elektroindustrien under år 1929, av civilingenjör Harry Nyström. — Notiser. — Ekonomisk översikt.
— Insänt. — Litteratur. — Personalnotiser. — Sammanträden.
HERR LILIENBERGS SVEAVÄG.
Med obestridligt god blick för det effektfulla
föreslog stadsplanedirektör Albert Lilienberg för
något år sedan i sin generalplan för Stockholm,
Sveavägens framdragande till Gustaf Adolfs torg. Den
grandiosa tanken med en monumentalväg från slottet
och norrut framlades först av riddarhusarkitekten Jean
de la Vallée. Det enligt hans förslag påbörjade arbetet
stjälptes sedermera av Nicodemus Tessin d. y. i
samband med slottsombyggnaden. I modifierad form
återupptogs förslaget av justitierådet Albert
Lindhagen i 1866 års generalplan, och den nuvarande
Sveavägen har successivt tillkommit. Herr
Lilienberg vill nu fullborda verket — stadsplanenämnden
i Stockholm har veterligen ännu icke tagit ställning
till frågan.
Sveavägens fullbordande skulle komma att utöva
ett mäktigt inflytande på Norrmalm.
Stadsbilderna från slottet norrut och från Sveavägen mot
slottet blevo för visso av imponerande karaktär.
Framdragandet av ett brett stråk genom det
trång-byggda stadspartiet mellan Gustaf Adolfs torg och
Kungsgatan kompletterat med breddning av en del
tvärgator skulle medföra en välbehövlig sanering av
detta område. En sanering kan icke undgås såvida
icke stadsdelen så småningom skall sjunka ned på en
låg nivå, men Sveavägens framdragande är
självfallet icke den enda utvägen därvid. Saneringen kan
också ske genom breddning av de betydelsefullare
gatorna. Men det blir sannolikt en radikalare
utluft-ning av kvarterkomplexet genom en bred huvudgata,
som klyver det hela. Därigenom framtvingas på ett
mera omfattande sätt nybyggnader och ombyggnader
för att utnyttja de möjligheter, som erbjuda sig att
skapa ett modernt och sammanhängande
affärsdistrikt. Som utvecklingen hittills gått har man en
känsla av att de bägge områdena Hamngatan och
söder därom å ena sidan samt Kungsgatan med
omedelbart grannskap å den andra ligga isolerade från
varandra. Även Gustaf Adolfs torg ligger en smula
avsnört från affärskvarteren närmast norr därom.
Allt detta behöver bättre knytas ihop.
Man skulle därför otvivelaktigt om herr Lilienberg
får sin vilja igenom vinna många högst betydande
fördelar. Svårast att bedöma är huruvida de höga
kostnaderna för Sveavägens fullbordande komma att stå
i rimlig proportion till fördelarna därav eller m. a. o.
huruvida önskan och viljan hos stadens köpmän och
andra att ha sina butiker och kontor möjligast
centralt motsvaras av en önskan och vilja att
betala kostnaderna härför. Det kan ju utan vidare
fastslås, att det här såsom alltid är otänkbart att inom
loppet av några få år skapa till många hundra
fasad-meter moderna affärspalats med butiker och kontor
och samtidigt ha det hela på sund ekonomisk bog.
Kungsgatans bebyggande mellan Norrlandsgatan och
Sveavägen har pågått i över 20 år och ännu är den
icke helt slutförd. Det är också naturligt att en
monumentalgata, med den begränsning som råder på
stora och hyresstarka köpmän och företag, måste taga
lång tid att bygga ut, om man icke à priori vill direkt
stjälpa över de väsentliga gaturegleringskostnaderna
på skattebetalarna för att kunna hålla låga
butiks-och kontorshyror och dessutom ställa till ohägn på
fastighetsmarknaden i affärskvarteren. I dessa är
den höga hyresnivån helt enkelt ett uttryck för
företagarnas önskan att få "en plats i solen". Den mindre
köpstarka allmänheten lider ingen orätt därigenom,
den tvingas icke i annan mån än det är förenligt
med dess egna intressen att handla i lyxbutiker.
Någon parallell med de stora bostadskvarterens
liyres-problem föreligger icke.
Man har då här alldeles förbisett Sveavägens
betydelse som nära nog kärnan i den Lilienbergska
generalplanen, som stadens norr om strömmen stora
huvudpulsåder och som förmedlare och avvecklare av
en betydande del av den stora och svällande trafiken
mellan norr och söder? Ingalunda men dessa
moment skola endast tillmätas den vikt och betydelse
de själva äga.
Sveavägens neddragande till Gustaf Adolfs torg är
en visserligen i och för sig omfattande, men dock
relativt lokal åtgärd såsom antytts av huvudsaklig
betydelse för Norrmalm. Själva läget av gatan nära
nog på krönet av Brunkebergsåsen med stigning upp
från de närliggande parallellgatorna är för ett
huvud-trafikstråk icke helt idealiskt. Tillförselområdet för
trafiken begränsas därigenom, men framförallt genom
att å ömse sidor just löpa flera gator med samma
huvudriktning, på östra sidan Regeringsgatan och
Norrlandsgatan—Kungsträdgårdsgatan, på västra
sidan Drottninggatan och Vasagatan, vilka verka
avskärande på den trafikström, som skall tillföras
Sveavägen genom tvärgatorna. Självfallet skulle
Sveavägen komma att upptaga en hel del nord-syd-
gående trafik, men av angivna skäl kan den icke
med fördel bliva en extrem nord-syd-gående huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
