Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1930 - Teknologerna och teknis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
TEKNISK TIDSKRIFT
15 febr. 1930
Vid de på styrelsens initiativ upptagna
diskussionerna visade sig intresset för frågan vara mycket
stort, och samtliga sektioner medhunno ej
frågeformulärens genomgående under vårterminen, varför
även höstterminen 1929 anslogs till diskussion. För
dem som önska taga del av de många, vanligen i
detalj gående önskemål, som vid de olika
sektionssammanträdena uttalats ifråga om högskolans
studieplaner och idrottens ställning inom kåren, finnas
protokollsavskrifter att tillgå hos studentkårens
sekreterare. I den genom kårens försorg verkställda
resumén av diskussionerna, vilken här nedan återges
i sina huvuddrag, ha huvudsakligen de mera allmänna
synpunkterna beaktats, speciellt i den mån de delas
av samtliga sektioner, men därjämte ha en del
önskemål beträffande detaljer i undervisningen ansetts
förtjäna omnämnande.
Kåren finner det angeläget att betona, att
diskussionsinläggen på intet vis ha karaktären av
yrkanden. ej heller av en värdesättning av
undervisningen med avseende på dess form. kvalitet och
resultat utan endast äro att betrakta som uttryck för
den inom kåren rådande uppfattningen av den
tekniska undervisningen, sådan den bedrives vid
tekniska högskolan. Kåren anser emellertid, att dess
uppfattning av denna undervisning bör bliva bekant
för de över högskolan bestämmande myndigheterna
och har därför velat framkomma med en del
önskemål.
Vad först angår undervisningens allmänna
ordnande synes inom kåren enighet råda därom, att
högskolans uppgift i första hand vore att bibringa de
studerande det mått av teoretiska kunskaper som
erfordras för den praktiska yrkesutövningen, medan
däremot begränsningen av studietiden anses böra
medföra, att jämförelsevis ringa tid ägnas åt de
praktiska tillämpningarna. I fråga om vissa ämnen, t. e.
ritteknik och maskinritning (vilka ämnen man f. ö.
anser böra kunna slås tillsamman) har dock under
diskussionen framhållits önskvärdheten av att de
göras mera praktiskt tillämpliga än hittills.
Beträffande ämnesvalet inom de olika
fackavdelningarna äro åsikterna delade så tillvida, att en enda
sektion anser sin kurs vara alltför knappt tillmätt,
medan övriga sektioner synas anse, att en
begränsning av kurserna vore befogad. Enighet synes i detta
senare fall råda däruti, att en naturlig begränsning
kunde erhållas genom borttagande av den s. k.
dubbelläsningen, varmed väl torde böra förstås, att de
av varandra beroende ämnena i läroplanen finge
en strikt avgränsning. Då det gäller att bedöma,
vilka ämnen som skola anses nödvändiga inom ett
visst fack, gå åsikterna ännu mera i sär. Här
framträder å ena sidan kravet på en vittgående
specialisering, medan å andra sidan förespråkare ej saknats
iör studiernas läggande på en bredare basis, vilken
skulle lämna rum även för s. k. allmänbildande
ämnen. Det har i diskussionen framhållits, hurusom den
måttligt specialiserade undervisningen vid högskolan
bidragit till att ge de svenska ingenjörerna en prägel
av "all round men", vilken visat sig vara en styrka
i konkurrensen med utländska ingenjörer. Å andra
sidan har man velat konstatera, att förespråkarna för
en omläggning av undervisningen i riktning mot en
utökning av de "allmänna" läroämnena ej skulle
komma att ägna sig åt det praktiska ingenjörsyrket
utan bliva "politiska strebertyper". En mera sansad
opinion framhåller som sitt önskemål, att de rent
tekniskt-teoretiska läroämnena erhålla en central
plats i undervisningsplanen men att därjämte
tillräckligt utrymme ges åt de läroämnen som äro av
betydelse för ingenjören i egenskap av arbetsledare.
Ett radikalt förslag går ut på undervisningens
uppdelande på två linjer, nämligen en teknisk (teoretisk
och praktisk) och en tekniskt kommersiell. En
sådan genomgripande förändring har dock i allmänhet
ansetts vara onödig, enär det avsedda målet kan nås
på annan väg, t. e. genom betygspoäng eller införande
av ämnen med och utan tentamensskyldighet för
respektive kategorier.
Ett äldre förslag, som nu återigen upptagits, är
läroårets uppdelning på tre terminer. Härigenom
skulle man kunna ordna undervisningen enligt
kou-centrationsläsningsmetoden med ett à två ämnen per
termin, varjämte ej mindre än sex tentamensperioder
stode de studerande till buds. Genom att låta
läroåret börja den 1 okt. och sluta den 1 juni vunne
man fördelen av att studierna vid höstterminens
början ej stördes av värnpliktstjänstgöringen.
Även beträffande undervisningen i de enskilda
läroämnena ha vissa önskemål framförts. Med styrka
har framhållits, att undervisningen i matematik, det
för flertalet tekniska vetenskaper grundläggande
läroämnet, borde bedrivas med större intensitet.
Härigenom skulle man vinna ett lättare tillägnande av
kunskaper i övriga, på matematiken byggande
ämnen, vilket borde komma till synes i mera punktligt
genomgångna tentamina. En metod för
matematikundervisningens intensifiering synes kåren ligga däri,
att samma studiegrupp alltid erhåller samma
handledare (assistent). Ökat utrymme i
undervisningsplanen önskas för de tekniskt-ekonomiska och
administrativa ämnena. Däremot önskar man avskaffa
läran om uppvärmnings- och ventilationsanordningar
som särskilt läroämne och anser, att undervisningen
i detta ämne kan kombineras med undervisningen i
teknisk hygien. Även andra ämneskombinationer ha
föreslagits.
Diskussionerna om formerna för undervisningens
meddelande ha rört sig med i stort sett samma
argument som framkommit i den allmänna diskussionen
om de akademiska studierna. Att undervisningstiden
vid högskolan i så stor utsträckning upptages av
föreläsningar, har givetvis lett till kravet på att
föreläsningskurserna finnas tillgängliga i kompendieform.
I en hel del läroämnen ha sedan länge kompendier
förelegat, men behovet av sådana kvarstår
fortfarande i fråga om åtskilliga ämnen. En inom kåren
nyligen tillsatt kompendiekommitté har till
huvudsaklig uppgift att i samråd med föreläsarna låta
utskriva kompendier, som sedan tryckas i ej alltför
stora upplagor och försäljas till självkostnadspris.
Genom att föreläsningarna finge ansluta sig till
kompendierna skulle uppstå en viss tidsvinst, vilken
kunde räknas de föredragsvis meddelade praktiska
tillämpningarna till godo. I samband med
utgivandet av kompendierna kunde även de olika läroämnena
lättare begränsas i förhållande till varandra.
Övningarna borde, som förut framhållits i fråga
om matematikundervisningen, ordnas så, att samme
assistent alltid finge handleda en viss grupp. Man
anser därjämte, att seminarieövningar borde anord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
