Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1930 - Teknologerna och teknis - A. D. Ellgar †, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
91
nas i vissa därtill lämpade ämnen, varigenom de
studerandes förmåga att självständigt utföra ett
arbete och att motstå kritik borde kunna stärkas. I
detta sammanhang har en önskan uttalats om en
bättre personlig kontakt med läraren under
övningarna. Det lär dock ingalunda vara ovanligt, att en
teknolog såvitt möjligt undviker göra läraren frågor
under övningstimmarna för att därigenom slippa
riskera, att frågan kan synas dum och föranleda en
sänkning i betyget! Vid tentamina önskar man även
personlig kontakt med tentator och anser därför, att
tentamina om möjligt böra göras muntliga.
Vad slutligen idrotten beträffar, har under
diskussionerna framhållits, vilken betydelse denna numera
tillmätes i fråga om det personliga förhållandet
mellan arbetare och tjänstemän, och man anser, att
idrotten skidle kunna fylla en motsvarande uppgift
vid högskolan. Man önskar därför skapa ett
effektivt idrottsprogram för teknologerna. Det har
föreslagits, att till en början två eftermiddagar i veckan
efter kl. 13 skulle anslås till idrott, då ritsalar,
laboratorier och klubblokaler skulle vara stängda. Kåren
har hittills gjort vad den har kunnat för att genom
lämplig idrott skapa en motvikt mot studiearbetet.
Idrotts- och skytteledare finnas, vilka åtnjuta
penningbidrag, och även rodden har fått anslag. Kåren
väntar dock snar hjälp från högskolans ledning.
Sakkunniga personer för utarbetande av ett antagbart
program torde vara lätta att finna.
De under diskussionen framkomna önskemålen ha
som synes varit alltför många och skiftande för att
man av dem skulle kunna utläsa någon bestämd
tendens i fråga om uppfattningen av undervisningen vid
högskolan. Kåren anser dock, att en framtida
revision av undervisningsplanen främst skulle komma att
taga sikte på ett lämpligt avvägande av tiden för
de tre grupperna 1) teoretisk teknik, 2) teknisk
allmänbildning och 3) idrott.
Det tillkommer då slutligen statsmakterna att
bedöma, vilka kostnader en dylik revision komme att
medföra och i vad mån civilingenjörerna,
bergsingenjörerna och arkitekterna kunna anses förränta det
kapital staten nedlägger i deras utbildning.
A. D. ELLGAR †.
Anders Daniel Ericsson Ellgar föddes i
Brännkyrka den 30 maj 1880 och hade vid sin bortgång
sålunda ej hunnit de femtio åren. Efter avlagd
studentexamen 1898 genomgick han såsom kemist tekniska
högskolan med avgångsexamen 1902. Efter en
kortare anställning som laborant vid Luleå
malmföräd-lingsverk begav han sig 1903 till U. S. A., där han
innehade flera anställningar såsom kemist, bl. a. i
sprängämnesindustrien. År 1907 tillträdde han
ställningen som chefkemist vid Keystone Powder
Manu-facturing Cy och ledde här uppförandet av en
dynamitfabrik vid Grafton, Illinois. År 1910 återvände
han till Sverige, inträdde i sin faders, ingenjör Andere
Ericssons företag och byggde en anläggning för
elektrolytisk galvanisering. År 1913 anställdes han
som fabriksingenjör vid Nitroglycerin aktiebolagets
dynamitfabrik, Vinterviken, och i detta företags
tjänst stod han alltjämt kvar till sin bortgång.
Under en lång följd av år (1915—1929) beklädde
Ellgar sekreterareposten i teknologföreningens
avdelning för kemi och bergsvetenskap och blev med
innevarande år v. ordf. I föreningens styrelse verkade
han jämväl under många år liksom i åtskilliga
kommittéer. Sedan något år tillbaka var han
stadsfullmäktig och ledamot av hamnstyrelsen.
Sålunda te sig de torra data, som ånge konturerna
av ett verksamt liv, alltför tidigt avklippt.
"God och glad skall människan vara", den maximen
följde Ellgar lika samvetsgrant som han fullgjorde sin
gärning i teknikens och sitt företags tjänst. Att han
var en skicklig och synnerligen erfaren utövare av sitt
riskfyllda yrke — sprängämnesingenjörens — det är
allmänt känt inom fackmännens krets. Därförutom
var han vida känd inom ingenjörskretsar såsom den
nitiske sekreteraren under en lång följd av år inom
S. T. F:s kemiska avdelning och som en oumbärlig
stöttepinne för en rad av kemistmöten m. m. Inom
föreningen och dess styrelse nedlade han ett arbete,
som väl, om det summeras ihop, tangerar rekordet.
På samma gång var han den glade kamraten, som
kunde sätta fart i samkvämet med sitt
oförbränneliga humör, sina fyndiga improvisationer och — sin
musik. Som entusiastisk musikamatör kommer han
att saknas inom vida kretsar. Att han ägde en
mindre vanlig begåvning som musiker det veta alla,
som hört honom vid pianot eller orgeln eller såsom
cellist i kvartetten.
Försynt och anspråkslös gick han siu väg fram,
glad att bara få ge av sig själv och att göra tjänster
åt andra. Hans hjälpsamhet var utan gränser. Jag
har sällan i livet mött någon, som så som han
förverkligade begreppet en god människa. Alla, som
lärde känna vännen "Dasa", sjom han allt sedan
barnaåren kallades, för dem alla står säkert hans
minne ljust och vackert. För dem, som stodo honom
nära, är det ofattbart, att han plötsligt ryckts bort ur
kretsen och för dem går sorgen djupt ned under den
av vardagligheten blankslitna ytan. Störst är
sorgen för makan — ungdomsvännen, som med honom
vuxit ihop till ett sällsynt harmoniskt helt. Vid hans
bår äro allas känslor samstämda i ett uppriktigt:
tack för vad Du gav! Axel F. Enström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
