Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1930 - Trollhätte elektrokemiska industrier och deras kraftförsörjare, av Jakob Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
95
inlägg röjer i väsentliga avseenden en bristfällig
kännedom om hithörande förhållanden med därav
föranledd feltolkning av statistiska uppgifter och blir
härigenom till innehåll och slutsatser vilseledande.
Jag skall påpeka några av de misstag, varpå förf.
bygger sin bevisföring.
Förf. söker utreda "karaktären av den kraft som
den elektrokemiska industrien erhåller från
Trollhätte kraftverk". Han finner att under "de senare
åren säsongkraften haft karaktär av årskraft, men
tydligen betalats såsom tillfällig kraft". Hans
efterföljande deduktioner avse att visa att denna
utveckling "gått ut över kraftverkets egen ekonomi eller
skett till förfång för dess övriga abonnenter".
Förf. har i första hand nått detta resultat genom
att påvisa att årliga utnyttningstiden för den kraft,
som förbrukats av den elektrokemiska industrien,
stigit från 4 160 timmar 1922 till 7 273 timmar år
1928, medan samtidigt den disponerade fasta
årskraf-ten minskats med 10 000 kW, under det att
säsong-kraften ökats med samma belopp. Förf. har
förbisett att 1922 rådde en stark depressionsperiod, som
vållade att driften vid ifrågavarande industrier var
i hög grad reducerad med påföljd att den
abonnerade kraften endast delvis kunde utnyttjas. Den
låga utnyttningstiden hade därför intet sammanhang
med kraftens karaktär utan berodde på dåvarande
konjunkturer. När under påföljande år vissa kontrakt
å fast årskraft för Stallbacka- och Vargöindustrierna
utlupit, ha dessa ej förnyats, varigenom omnämnda
10 000 kW blivit lediga. Den totala årskraften från
kraftverkets 25-periodsystem har visserligen ävenledes
minskats med samma 10 000 kW, men detta
effektbelopp har i stället tagits i anspråk för kraftverkets
50-periodsystem samt för leveranser över stamlinjen
och till S. J. Det finnes därför ingen som helst grund
för påståendet att denna fasta årskraft försålts till
den elektrokemiska industrien och betalats såsom
säsongkraft, fastän med karaktär av årskraft. Det
effektbelopp, som ifrågavarande industrier
tillgodogöra sig såsom säsongkraft och frivillig kraft, har
emellertid under tiden från 1922 väsentligt ökats,
beroende dels på dessa industriers förmåga att
periodvis kunna utöka sin drift för konsumtion av
större kraftbelopp, dels på riklig vattentillgång under
större delen av dessa år. Under det att kraftverket
sålunda vintertid utnyttjat den tillgängliga
vattenmängden för de då kulminerande prima
kraftleveranserna för allmän distribution, har man kunnat vid
övriga årstider med riklig vattentillgång men
minskat kraftuttag för sådana leveranser tillgodogöra
verkets hela kapacitet genom leveranser av
säsongkraft till den elektrokemiska industrien. Den rikliga
vattentillgång, som under vissa av de senaste åren
förekommit, har gjort att leveranserna av
säsongkraft delvis kunnat utsträckas även till
vintermånaderna.
Såsom jag i mitt föredrag framhöll har det ur
ekonomisk synpunkt varit för kraftverket en mycket
stor fördel att den elektrokemiska industrien
kunnat vid sidan av sin ordinarie kraftförbrukning
(obligatorisk årskraft), ställa sin tillverkning så, att
ytterligare kraftbelopp sålunda uttagits, vilka eljest
icke kunnat få användning. Den elektrokemiska
industrien har därför ej, såsom förf. ohemult vill
påskina, tilldelats kraft till förfång för kraftverkets
övriga abonnenter. På kraftdistributionen till dem
har denna försäljning icke haft annat inflytande än
att kraftverkets betydande extra inkomster för
säsongkraft och tillfällig kraft möjliggjort en god
förräntning av verket utan ökning av krafttaxorna för
övriga abonnenter.
Beträffande utnyttningstiden för Stallbacka- och
Vargöindustrien må framhållas att
vattenfallsstyrelsens årsredogörelser endast upptaga de effektbelopp,
varom kontrakt äro gällande vid årsskiftet.
Därutöver kunna avsevärda kraftleveranser ske på
grund av tillfälliga kontrakt om överskottskraft,
varigenom antalet kWh ökas utan att motsvarande
effektbelopp (kW) kommer till synes i redogörelsen.
Vidare förekommer vid flera av ifrågavarande
industrier ett normalt utnyttjande av kraften
överstigande 84 % (motsvarande 7 280 timmar per år
vid årskraft). Även på grund av dessa
omständigheter bli förf:s slutsatser på grundval av den av
honom beräknade medelütnyttningstiden utan värde.
Förf. har vidare gjort ett nummer i sin
argumentering av statistikens uppgifter om kapaciteten
(uttryckt i kW) för vid Stallbacka- och
Vargöindustrierna förekommande installationer. Hans
utläggningar i denna fråga äro likaledes missvisande. Om
de elektriska ugnarna, vari den övervägande
energikonsumtionen äger rum, meddelas t. e. att "de
varken vilja eller kunna betala för garanterad
energileverans"! I verkligheten förbrukas huvudparten av
den såsom garanterad årskraft mottagna energien i
elektriska ugnar.
Förf. övergår slutligen till en "närmare granskning
av Trollhättemdiistriernas förhållande i ekonomiskt
avseende, å ena sidan till kraftverket i sin helhet,
å andra till kraftverkets övriga abonnenter". Vad
han här säger om den av Statens vattenfallsverk
principiellt följda avskrivningspolitiken lämnar jag
åt sitt värde. Hans därpå följande härledningar av
råkraftens självkostnadspris per kWh och av
motsvarande inkomster per kWh för kraft levererad till
Stallbacka- och Vargöindustrien utgöra emellertid
ett nedslående bevis på den vederhäftighet, som
utmärker hans utredning.
Han beräknar först kraftverkets självkostnader
per genererad kWh råkraft under olika år _och
uträknar sedan inkomsten per kWh som därav
levererats till Stallbacka och Vargön.
Härvid begår han det felet att upptaga
självkostnaden per kWh lika för all kraft, oavsett kraftens
karaktär. Med hänsyn till att den elektrokemiska
industrien normalt visar en årlig utnyttningstid för
fast årskraft, som är minst dubbelt så stor som
utnyttningstiden för s. k. borgerliga behov, är det
emellertid uppenbart att vid konsumtion av lika
stora energimängder (ant. kWh) erfordrar den
elektrokemiska industrien endast omkring hälften så
stor maskinkapacitet som kraft för "borgerliga
behov". I ungefärligen motsvarande mån reduceras
därför kostnaden för fast årskraft per kWh med
avseende på "drift- och underhållskostnader för
kraftstationer" i jämförelse med kraft för "borgerliga
ändamål". Vid leverans av säsongkraft och tillfällig
kraft, som sker när ifrågavarande leveranskapacitet
hos kraftverket icke utnyttjas för leverans av den
årskraft för "borgerliga behov", för vilken
motsvarande maskinkapacitet är avsedd, böra drifts- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
