Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 22 febr. 1930 - Regionplanerandets organisatoriska vanskligheter, av Ivan Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
111
fartsleder. Flera fall ha förekommit, där vägdistrikt
vidgat och t. o. m. försett med dyrbar beläggning en
äldre krokig landsväg, som det oaktat aldrig kan
utbildas till en tillfredsställande huvudtrafikled, hellre
än att utbygga en ny vägsträckning av den orsak,
att i senare fallet detta medfört vissa besvär med
stadsplaneförändringar och jorddelningar, vilka
administrativa åtgärder vägmyndigheterna ej äga
befogenhet att påtaga sig. Ett belysande exempel härpå
är Norrtälje vägen, som till en lång sträcka blivit
stensatt i befintligt skick utan att de tvära kurvorna
uträtats. Till dessa administrativa oformligheter
kommer, att befogenheten hos kommuner och vägdistrikt
samt grunderna för ekonomiskt bidrag från staten
ej äro avvägda med hänsyn till utvecklingen
av ett tätt bebyggt förortsområde. Den
nuvarande väglagstiftningen är nämligen inriktad på
förhållanden, som huvudsakligen äro att hänföra till
landsbygden. Till belysning härav må anföras att
statsbidrag (85 %) lämnas till
anläggningskostnaderna för vägar, men ej till marklösen annat än
undantagsvis. Detta har i flera fall lett till att för
statsverket dyrare och i trafikhänseende olämpligare
vägförslag blivit antagna till utförande, än om
vägen givits annan sträckning och motsvarande
statsbidrag i stället lämnats till marklösen. Att i en så
tätbefolkad trakt som i Stockholms förorter kunna
verkställa omläggningar av vägar utan att komma i
kollision med tomter är praktiskt taget ogörligt.
Då dessa spörsmål lättast åskådliggöras medelst
relaterande av förefintliga förhållanden, anföres här
några exempel på aktuella vägbyggnads- och
planläggningsspörsmål, vid vilka de nuvarande
administrativa omständigheterna ej möjliggöra
tillfredsställande och rationella lösningar.
Under lång tid tillbaka har således behov förefun-
Fas-f-s^-ä/Zc/ sfcrc/spfon. –-’-Sockengräns
nits att anordna en tidsenlig utfartsväg genom Solna,
vilken samtidigt skulle bliva en genare förbindelse
till Enköpingsvägen. Den enda plats, varest en ny
sådan utfartsväg kan framdragas genom de till ett
bälte sammanväxta samhällena Hagalund, Råsunda,
Sundbyberg och Lilla Alby, är i gränsen mellan
Sundbyberg och Råsunda. Enligt nuvarande
stadsplan finnes här fastställd en gata om 6 meters bredd.
Denna bredd är tillräcklig som tillfart till
invidlig-gande tomter, och i denna egenskap behöver enskild
mark ej tagas i anspråk. Skall emellertid här, som
föreslagits, framdragas en mera betydande utfartsled, är
man nödsakad vidga gatan så mycket, att delar av
tomterna på västra sidan med därå uppförda
byggnader måste inlösas. Härtill anser sig Sundbybergs
stad dock ej ha anledning, då framdragande av en
genomfartsgata är en angelägenhet, varav
Sundbyberg ej har direkt fördel, och för vilket
ändamål Sundbybergs stad ej vill göra utgifter. Inom
det invidliggande vägdistriktet kan kostnader för
anläggningar inom Sundbybergs stad, som är belägen
utanför vägdistriktets område, ej utdebitera.?, och ej
heller synes automobilskattemedel kunna lämnas för
reglering av fastställda stadsplaner inom Sundbyberg.
Ännu mindre torde nödhjälpsanslag kunna användas
tör ändamålet, då dylikt anslag skall utgå till direkta
arbetskostnader. Det synes därför vara så gott som
omöjligt att genomföra denna nödvändiga utfartsväg,
för vilken något annat planläge helt enkelt ej gives,
detta tack vare otidsenlig lagstiftning samt en
olämplig kommunal indelning.
Ett annat exempel av snarlik natur kan anföras
vad beträffar ett område, "Järva krog", som är
beläget invid Uppsalavägen i närheten av Ulriksdal.
Detta område, som i sin helhet är uppdelat i tomter
och till stor del bebyggt med fristående hus av
Fig. 3.
Fig. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
