Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 22 febr. 1930 - Regionplanerandets organisatoriska vanskligheter, av Ivan Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TEKNISK TIDSKRIFT
15 febr. 1930
t. o. m. 4 våningars höjd, är ej beläget inom
municipalsamhälle. Nyligen har förordnats, att stadsplan
skall upprättas för området i fråga, men troligen
kommer detta endast att resultera i att området blir
belagt med s. k. byggnadsförbud, varvid
byggnadslov måste sökas hos länsstyrelsen i varje särskilt fall.
Området ligger hindrande i vägen för ett
trafikmässigt framdragande av såväl Uppsala- som
Enköpingsvägarna, vilka här nu göra onaturligt skarpa
kurvor omkring det bebyggda området. Den enda
rationella lösningen av detta trafik spörsmål vore att
draga dessa vägar tvärs igenom ifrågavarande
område, varvid vägarna komme att skära tomterna
diagonalt. Tyvärr synes emellertid en sådan lösning
ej vara genomförbar. Om stadsplan upprättas för
området, är det högst osannolikt att mark för dejsa
vägar i planen kan bliva reserverad vare sig som
gata eller som "tomtområde, som ej får bebyggas’’,
emedan området ifråga ej är beläget inom sådant
samhälle, som kan ersätta tomtägare de förluster,
som uppkomma därigenom, att mark fråntages
mindre jordlotter för vägar med därav följande
eventuell rivning av byggnader eller annan inskränkning
av förfoganderätten. Om en stadsplan uppgjordes i
vilken nya sträckningar för de ovannämnda
utfartslederna upptoges, komme sannolikt de markägare,
som få sina tomter avskurna, att med framgång
anföra besvär häremot, då de ej utan ersättning vilja
påtaga sig en dylik gravation. Resultatet blir i detta
fall, liksom ofta sker, att stadsplanen endast
fastlåser de bestående ägoförhållandena. Skulle
väg-distriktet med stöd av väglagen söka skaffa sig den
för vägarna erforderliga marken, komma tomtägarna
med till synes all rätt förmodligen att fordra, att
väg-distriktet inköper ett flertal av för vägomläggningen
berörda tomter i sin helhet. Yägdistriktet äger
nämligen ej den befogenhet, som är nödvändig för att
upprätta plan för områdets ordnande samt genomföra
reglering av de återstående tomtdelarna till nya
tomter. Utsikterna till att anordna dessa utfartsvägar på
ett vederhäftigt sätt vare sig med tillhjälp av
stadsplanelagen eller väglagen, synas därför för
närvarande ganska små.
Konsekvenserna av olämpligt dragna gränser för
kommunala enheter framträda särskilt i strävandena
att åstadkomma en förbättring av Roslagsvägen förbi
Stocksund. Sedan många år har landsvägsbron över
Edsviken vid Stocksund varit otillräcklig för
trafiken; vägen är å ömse sidor såväl smal som krokig,
varför planer varit å bane att bygga en ny bro med
anslutande vägar. Roslagsvägen, som leder över
denna bro, är infartsväg för samhällena i trakten
öster om Edsviken såsom Djursholms stad,
Stocksunds köping. Enebyberg m. fi. samt Östra Uppland.
Att frågan angående förbättrandet av denna
otidsenliga utfartsled ej kommit närmare sin lösning,
synes bero på att intressesfären för ordnande av denna
utfartsväg, som framgår av fig. 4. ej sammanfaller med
den i ekonomiskt hänseende bestämmande maktens,
vägdistriktets. gränser. Danderyds vägdistrikt består
av Solna, Danderyds, Östra Ryds och Täby
socknar samt Stocksunds köping. Av dessa hava samtliga
utom Solna sin förbindelse med Stockholm över
ifrågavarande bro, under det att beslutanderätten inom
distriktet är tillfinnandes inom Solna, som har sin
förbindelse med huvudstaden över andra vägar och
följaktligen ej äger direkt intresse för ordnande av
Roslagsvägen med dess broar. Under det att
befolkningen inom 89 % av vägdistriktets areal har sin
infartsled till staden över Stocksundsbron, är ej
mindre än 68 % av befolkningen bosatt inom Solna.
Av distriktets vägar äro endast c:a 25 % belägna
inom Solna.
Det är självfallet, att dessa förhållanden ej
bidragit till ordnandet av utfartsleden förbi Stocksund,
då majoriteten inom den beslutande myndigheten är
tillfinnandes utanför intresseområdet. Den kommun,
vilken har största intresset av en förbättrad
infartsled, är Djursholms stad, men eftersom Djursholm ej
tillhör vägdistriktet och följaktligen i ekonomiskt
hänseende ej behöver bidraga till infartsledens
förbättrande, kan detta i viss grad vara förklaringen till
övriga intresserade kommuners passivitet i frågan.
Det är självfallet, att dylika oformligheter böra i
framtiden bortelimineras, för den händelse utsikter
till ett rationellt utbyggande av förortsområdet skola
förefinnas.
Dessa anförda exempel ge en belysning av de stora
svårigheter kommuner och samhällen ha att kämpa
med vid lösandet av sina stora vitala problem, och
huru de kommunala enheterna tack vare otidsenlig
lagstiftning och onaturliga administrativa
förhållanden inbördes rent av fastlåst varandras
handlingsfrihet, varjämte utgifterna för erforderliga
interkom-munala anläggningar såsom förortsbanor,
huvudvägar, avloppsledningar o. d. ej fördelas med
hänsyn till den fördel, som tillkommer de olika
kommunerna.
Även om en regionplan, upprättad enligt föreslagen
organisationsform, förefunnes, är det högst otroligt
att betydelsefullare delar av denna plan kunde
förverkligas under nuvarande administrativa
förhållanden. Sannolikt bleve, om t. e. den förutnämnda
trafikleden genom Solna upptogs i ett
regionplaneför-slag, utsikterna att genomföra denna ej större än för
närvarande. Dock bör värdet av regionplanen ej
underskattas, då denna under alla förhållanden bliver
ett välbehövligt stöd vid bedömandet av
jorddelnings-och stadsplanefrågor samt bidrager till
klarläggningen av de spörsmål som skola lösas. Detta
bekräftas av följande uttalande av den framstående
engelske fackmannen Pepler: "Blotta befintligheten
av en regionkommitté, som handhaver uppdragandet
av riktlinjer för samhällenas utveckling, är av stor
betydelse. Att kommunerna oberoende av varandra
uppgöra stadsplaner och driva politik, som kan
inkräkta på grannarnas oberoende, väcker ömsesidiga
misstankar. Regionkommittén skapar en annan,
sundare atmosfär."
Som framgår av det ovanstående befinna vi oss
uppenbarligen inför nödvändigheten att
sammansvetsa de olika funktionerna i samhällsbyggande!,
jorddelning, stadsplan och vägar och fördenskull
åstadkomma en annan ordning i administrativt
hänseende, för den händelse det skall finnas utsikter
till förverkligande av en rationell utvecklingsplan
för huvudstaden i sin helhet. Strävandet bör därvid
vara att så vitt möjligt söka sammanföra till en
enhet alla de kommuner, inom vilka förortsbildning
äger rum.
De möjligheter, som stå till buds, äro att antingen
bilda en enda kommun, med andra ord Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
