- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
137

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 8 mars 1930 - Kartframställning medelst flygfotogrammetri, av Fritz Danielsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HAFT, 10
ÅRG. 60

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN

8 MARS
19 3 0

INNEHÅLL: Kartframställning medelst flygfotogrammetri, av civilingenjör Fritz Danielsson. — Notiser. —
Insänt. — Sammanträden.

KARTFRAMSTÄLLNING MEDELST
FLYGFOTOGRAMMETRI.1

Av civilingenjör Fritz Danielsson.

Vid kartframställning medelst de vanliga
terrest-riska mätningsmetoderna utföras i terrängen
längd- och vinkelmätningar, så att den önskade
kartan på grund härav kan konstrueras. Inom
fotogram-metrien däremot registreras den ifrågavarande
terrängen på fotografiska plåtar (eller film), som sedan
användas för kartans framställning. I terrängen
utföras härvid endast de mätningar, som erfordras för
bestämmande av plåtarnas läge i det geodetiska
koordinatsystemet.

I kuperad terräng kunna i allmänhet med lätthet
på marken lämpliga stationspunkter för
fotograferingen erhållas. De för plåtarnas orientering
erforderliga mätningarna utföras då i samband med
fotograferingen. Vid slät och oöverskådlig terräng
måste man däremot för erhållande av tillräckligt högt
belägna stationspunkter utföra fotograferingen från
luften. Plåtarnas läge i exponeringsögonblicket
bestämmes härvid genom inskärning i rymden mot på
plåtarna avbildade och i terrängen inmätta punktar.

Fotograferingen från luften utfördes till att börja
med från drakar eller ballonger. Man använde sig
även av små med urverk försedda kameror, som
skickades upp medelst raketer eller brevduvor. Numera
utföres dylik fotografering nästan uteslutande från
flygmaskin (någon gång från luftskepp). Den
flygmaskin, som skall användas, måste vara särskilt
ägnad för ändamålet. Fordringarna bli i viss mån
beroende på uppgiften samt de lokala förhållandena.
I kolonierna och i outforskade områden t. e. måste
man ha en maskin med mycket stor aktionsradie.
Inom kulturområden kunna i regel fordringarna i
detta avseende vara mindre. Man bör dock under alla
omständigheter ha en maskin med tillräckligt
utrymme för förare, fotograf, kamera, kasetter m. m.
Kameran bör kunna inmonteras i maskinen så att fri
bildvinkel erhålles. Förare och fotograf måste lätt
kunna meddela sig med varandra, och fotografen bör
ha fri sikt. så att han kan orientera sig. Maskinen
skall dessutom ha goda flygegenskaper samt förmåga
att hastigt stiga till erforderlig höjd.

I regel bör kameran inmonteras i maskinen.
Härigenom underlättas arbetet i hög grad för observa-

i Föredrag vid Svenska teknologföreningens sammanträde
den 19 februari 1930.

tören och det är lättare att fotografera på
föreskrivet sätt.

Man bör i allmänhet vid fotograferingen flyga mot
eller med vinden. Planen för flygningen uppgöres
därför med tanke på den förhärskande
vindriktningen. Sedan flygningen och fotograferingen
påbörjats bör ej flygriktningen ändras efter vinden,
utan om vinden ändrar riktning får man flyga med
sidvind. För att kunna följa den föreskrivna
flygvägen får flygplanet härvid ställas så att det bildar
en vinkel a med flygvägen enligt fig. 1. Om
kameran är fast monterad i maskinen komma bilderna
härvid att ligga snett i förhållande till
flygriktningen på sätt figuren visar. För att undvika detta
vrides kameran en vinkel Härigenom få bilderna
samma placering som
vid fast inmonterad
kamera och flygning
mot eller med vinden.

De kameror, som
komma till användning,
äro dels
handmätka-meror och dels
automatiska kameror.

De förra arbeta med
plåtar eller film, men
de senare i allmänhet
endast med film. De
automatiska kamerorna
drivas med propeller
eller motor. Ofta äro
kamerorna
konstruerade med hänsyn till
det
evalueringsinstru-ment, som skall
användas vid bildernas

bearbetning. Det finnes därför ett stort antal
olika kameror. Nästan alla äro försedda med
centralslutare. De äro vidare så anordnade, att å
bildens kanter infotograferas fyra märken, som
användas vid inpassningen i evalueringsinstrumenten.
Dessutom infotograferas fortlöpande nummer på
bilderna.

Fig. 2 visar exempel på en handmätkamera, som
är byggd av firman Wild i Heerbrugg, Schweiz. Den
har ett objektiv med 16,5 cm brännvidd samt en

Fig. 1. Avdriftens inverkan vid
flygning med sidvind.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free