- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
153

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 15 mars 1930 - Kartframställning medelst flygfotogrammetri, av Fritz Danielsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 febr. 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

153

punkter är Hugershoffs
aero-kartograf (fig. 21). Den är
avsedd för bearbetning av
serie-lodbilder. Genom en sinnrik
anordning med förskjutning av
ett prisma kan ljusvägen
omändras så att högra ögat ser
vänstra bilden och vänstra ögat
den högra bilden. Första
stereogrammet inpassas här med
tillhjälp av tre eller fyra på
marken inmätta punkter, sedan
skall man enligt uppgift kunna
bearbeta en större serie bilder
utan passpunkter blott genom
att orientera bilderna till
varandra.

Även de av Korv. Kapitän
Dir. Boykow utexperimenterade
metoderna och apparaterna äro
avsedda för fall, där geodetisk!
underlag till största delen
saknas. Enligt dir. Boykows
metod sker fotograferingen från
två flygplan gemensamt på sätt fig. 22 visar. Varje
flygplan är försett med en svans. Vid flygningen
fotograferas från varje flygplan den underliggande
terrängen, bredvidvarande flygplan med sin svans
samt flygplanets egen svans. Kamerornas utlösning
sker härvid samtidigt på trådlös väg. På grund av
att längden av flygmaskinernas svansar äro kända,

Fig. 23. Boykows triangulator.

Fig. 24. Boykows triangulator i arbete.

kunna avstånden mellan maskinerna på grund av den
ömsesidiga fotograferingen bestämmas.

I en triangulator, fig. 23, orienteras sedan första
stereogrammet på grund av å marken inmätta
punkter. De övriga stereogrammen orienteras i
förhållande till det första med användande av det
stereoskopiska seendet. Härvid användes ett
blinkförfarande motsvarande det som användes av dr Gasser.
Vid denna orientering räknas avståndet mellan
flygplanen till den inre orienteringen. Fig. 24 visar
huru orienteringen i triangulatorn utföres.

Sedan bilderna orienterats i triangulatorn,
evalue-ras de i ett särskilt karteringsinstrument (se fig. 25),
som i princip är synnerligen intressant. Man ser här
i betraktningssystemet karta och terräng på samma
gång.

Aerotriangulationen erbjuder mycket stora
svårigheter och man kan inte säga att denna fråga är löst.
Det finnes en viss tänjbarhet i det stereoskopiska
seendet, som gör att bilderna ej bli tillräckligt skarpt
orienterade i förhållande till varandra. En annan
svårighet är att jorden ej är ett plan utan en
rota-tionsellipsoid.

De ovan omtalade metoderna och apparaterna
äro avsedda för arbete i relativt stora skalor. Då
det gäller små skalor, bli de däremot ofta
oekono-nomiska. Den största flyghöjd som kan erhållas är
5- à 6 000 meter. Vid fotografering från denna höjd
med en av de vanliga kamerorna, som i allmänhet
ha c:a 20 cm brännvidd, erhålles en bild i skalan
1 : 25 000 à 1 : 30 000. Om det t. e. gäller en karta
i skalan 1 : 100 000, måste alltså bilderna förminskas
till 1/3 à 1/i. Varje bild kommer alltså att täcka en
mycket liten del å kartan.

För att på ett mera ekonomiskt sätt kunna
arbeta i dylika små skalor har Photogrammetrie i
München utexperimenterat särskilda metoder och
apparater.

För fotograferingen har byggts en kamera, som är
försedd med 9 objektiv med brännvidden 5,35 cm.
Ett av dessa sitter i mitten och är symmetriskt
omslutet av de åtta övriga. Framför vart och ett av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free