Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 15 mars 1930 - Notiser - Syntetiska motorbränslen ur metan - Skatteuppbördsreformen ur löngivarnas synvinkel - Hantverksinstitutets elektrikerkurser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TEKNISK TIDSKRIFT
15 febr. 1930
gashastighet en omvandling av 12 à 13 vikts-% av
me-tanen till olja och tjära, som avskiljes ur gasen med
hjälp av aktivt kol. Kolvätena tillhöra bensolserien,
och tjäran liknar den som erhålles i koksverk. Som
biprodukter erhållas vätgas och sot.
Vid den andra metoden användes renad
koksugnsgas, vilken vid ett visst undertryck behandlas genom
glimurladdning. Härvid ökas gasens volym med 20 à
22 %, beroende på bildandet av acetylen. En gas, som
innehöll 52,3 % väte och 23,-t % metan men ingen
acetylen, visade sig efter det att glimurladdning
försiggått i densamma hålla 69,7 % väte, 1,8 % metan och
9,2 % acetylen, vilken senare alltså nybildats. När
denna gasblandning leddes genom ett rör, fyllt med
aktivt kol eller kiselsyregel och upphettat till ca 700
polymeriserades acetylenen till bensolkolväten. I bästa
fall kunde 40 % av acetylenen omvandlas till oljor,
vilka till ca % utgjordes av lätta kolväten.
Vid den tredje metoden slutligen behandlas
koksugnsgasen genom glimurladdning, varefter den
ace-tylenhaltiga gasblandningen ledes genom ett rör,
innehållande lämpliga kontaktsubstanser (järn-nickel),
upphettade till endast 250°. Härvid inträder en
hydrering samtidigt med en kondensation av acetylenen, sä
att bensinliknande kolväten erhållas. Utbytet av olja
uppgår till 50 à 60 % av acetylenens vikt eller till ca
85 g olja per m3 koksugnsgas. Av denna oljemängd
utgöres ca % av bensin. Egendomligt nog ställer
denna metod inga särskilda anspråk på gasens rening,
varför det är tillräckligt, om gasen endast underkastats
vanlig svavelrening.
Särskilt den sistnämnda metoden torde, om den nu
kan ekonomiskt tillämpas i industriell skala, komma
att få en stor betydelse speciellt inom Ruhrområdet,
där tillgången på koksugnsgas är så riklig, att man
icke ens genom den numera så aktuella
fjärrtrans-porten av gasen kan vänta sig finna användning för
densamma. Vidare erhåller man vid vätgasverken i
Ruhr som biprodukt stora mängder metan, vilken nu
användes som bränsle i koksugnarna men som genom
Fischermetoderna kan väntas komma till bättre
användning.
Skatteuppbördsreformen ur löngivarnas synvinkel.
Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och
Stockholms handelskammare ha i en skrivelse till
kommerskollegium, daterad 27 februari, avgivit gemensamt
yttrande över de s. k. uppbördssakkunnigas betänkande
och förslag till en skatteuppbördsreform.
Det framhålles i denna skrivelse, att de föreslagna
förändringarna i sättet för utskyldernas erläggande
säkerligen skulle komma att höja skatteuppbördens
effektivitet men därjämte att förslaget medför
avsevärda olägenheter ur löngivarnas synpunkt.
De sakkunniga föreslå sålunda, att för skattskyldiga,
anställda i allmän och enskild tjänst, utskyldsbeloppet
av löngivaren skall innehållas ur den anställdes
avlöning och av löngivaren insändas till
uppbördsmyndigheten å regelbundna tider samt att utskylderna skola
betalas dels i förskott under tiden 25 febr.—24 nov.,
för anställda månadsvis och för egna företagare
kvartalsvis, dels i efterskott under tiden 25 jan.—24 febr.,
sedan debitering ägt rum. Förskottsbetalningarna skola
utgöra för anställda för varje månad en tiondedel av
nästföregående års utskyldsbelopp, för egna företagare
för varje kvartal tre tiondedelar av nästföregående års
utskylder.
I det yttrande industriförbundet m. fi. avgivit
framhålles, att den grundval, på vilken skattebeloppet måste
beräknas, är mycket osäker och att det, särskilt vid
starkt växlande konjunkturer, lätt kan inträffa att ett
företag, som ena året erlagt ett mycket betydande
skattebelopp, nästa år går med förlust och att det.
under sådana omständigheter måste betecknas som
obilligt och betungande, att företaget eller den enskilde
skall nödgas ligga ute med förskottsfordringar hos
staten.
Som ännu mera betänkligt framhålles emellertid i
yttrandet, att en väsentlig del av arbetet med och
ansvaret för skatteuppbörden enligt förslaget skulle utan
gottgörelse överflyttas från uppbördsmyndighéterna till
en viss kategori av skattskyldiga. En sådan anordning
bleve förenad med avsevärda kostnader och besvär för
löngivaren, särskilt i de företag, där arbetarstöcken är
starkt växlande. Kostnaden skulle visserligen i viss
mån kunna tänkas indirekt kompenserad genom den
skattelättnad som kan följa av ett mera effektivt
uppbördssystem, men detta förhållande lär icke utgöra
tillräcklig grund för att ålägga vissa enskilda medborgare
att utan gottgörelse fullgöra offentliga funktioner. Om
å andra sidan en direkt gottgörelse vore tänkbar,
skulle en sådan anordning, varigenom löngivaren
bereddes ersättning för uttagandet av sina anställdas
skattelikvider, verka störande på förhållandet mellan
löngivare och löntagare. Det framhålles även i
yttrandet, att förslaget om den obligatoriska plikten för
löngivaren att anmäla de hos honom anställda och att
innehålla en viss del av dessas löner skulle innebära,
att löngivaren ikläddes ett ansvar, som under givna
förhållanden kunde bliva mycket kännbart.
Industriförbundet har med anledning av förslaget
gjort ett försök att genom en enquete u,tröna
uppfattningen i denna fråga hos ett större antal till
förbundet anslutna företag. Det har därvid visat sig, att
flertalet av de tillfrågade firmorna ställa sig bestämt
avvisande till förslaget. Emellertid har det av enqueten
även framgått, att principen om löngivares medverkan
till de anställdas skattebetalning på den frivilliga
överenskommelsens väg — genom inrättande av
intressekontor eller därmed jämförlig anordning — vinner
alltmer ökad tillämpning. De tillfrågade organisationerna
anse denna löngivarnas frivilliga medverkan till
ernåendet av en mera fullständig inbetalning av de
anställdas utskylder vara att avgjort föredraga framför
en tvångsreglering av den ömtåliga frågan genom
lagstiftning. Industriförbundet, bankföreningen och
handelskammaren hemställa därför, att den ifrågasatta
uppbördsreformen måtte bliva begränsad till att
omfatta sammanslagning av uppbörden utav krono- oc.h
kommunalutskylder, en jämnare uppdelning av
skatte-likviden på lämpligt antal terminer, det kommunala
budgetårets omläggning, tidigare debitering och
uppbörd av kommunalutskylder än för närvarande är
förhållandet samt införande av den i förslaget föreslagna
strängare kontrollen av folkbokföringen.
Hantverksinstitutets elektrikerkurser. A
Hantverks-’ institutet i Stockholm avhålles dels en 5-dagars
instruktionskurs för elektriska reparatörer och
driftspersonal i allmänhet under tiden 22—26 april 1930 och
dels en mästarekurs för elektriska installatörer under
tiden 6—17 maj 1930.
Mästarekursen är företrädesvis avsedd för behöriga
installatörer samt — på dessas begäran och
rekommendation och i mån av utrymme — hos dem anställda,
väl meriterade verkmästare, förmän eller montörer,
under det att för deltagande i instruktionskursen
endast erfordras minst 3 års praktik inom yrket och
minst 20 års ålder.
Sistnämnda instruktionskurs omfattar ca 30 timmars
undervisning i elektroteknikens tillämpning vid
elektriska kraft- och belysningsanläggningar i olika slags
lokaler med tillhörande underhåll och skötsel av
ledningsnät, motorer och apparater etc.
Mästarekursen är återigen av mera omfattande och
mångsidig karaktär och följer huvudsakligen föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
