Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 22 mars 1930 - Svetsning inom modern teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
TEKNISK TIDSKRIFT
15 febr. 1930
kemiska reaktioner medförde och den elektriska
svetsningen hade svårt att kunna hävda sig i
svårare och ömtåligare fall, där högsta säkerhet
erfordrades.
I samband med andra arbeten i General Electrics
numera världsberömda laboratorier har dr Langmuir,
som på sin tid utvecklat den gasfyllda glödlampan,
med tanke på syrgassvetsningens (med acetylen eller
vätgas) utmärkta resultat slagit in på en ny väg vid
den elektriska svetsningen genom att omgiva
ljusbågen med en skyddsgas, som består av eller
utvecklar väte. Den elektriska svetsningen får
härigenom en helt ny karaktär, i det att värmet på
kemisk väg transporteras från ljusbågen till den
plats, där svetsningen skall ske. I ljusbågen
dissocieras nämligen vätet under energiupptagning och
vandrar mot den kalla svetsytan för att där
"förbrännas" till H, under intensiv värmeutveckling.
(I kväveatmosfär har nämligen ljusbågen ett
spänningsfall av c:a 10 volt/cm, under det att den är
15 gånger större i vätgas.) Om denna intensitet få
vi en uppfattning, när vi höra att i en
syrgas-acety-lenlåga sker förbränningen med en temperatur av
c:a 3 300°, under det man med en ljusbåge i vätgas
teoretiskt skulle uppnå c:a 9 200° men i praktiken
får något över 4 000°. Energiutvecklingen på ett
avstånd av o mm från elektroderna är c:a 640 watt
per kvadratcentimeter mot 50 watt i en
bunsenbrän-nare resp. 450 watt/cm2 i en syrgasblåslampa för
smältning av kvarts. Visserligen förbrännes härvid
en del vätgas i ytskiktet av skyddsgasen, men denna
är av underordnad betydelse. I stället för vätgas
kan man även använda metanol (CH3OH), vilken vid
700° sönderfaller i 2 H, och CO.
Svetsningsanordningen med dylik skyddsgas har
utvecklats efter tvenne linjer. Den ena, som
Langmuir själv angivit, består av tvenne tunna
wolfram-elektroder kombinerade med munstycken för vätgas.
Denna apparat lämnar således intet material till
själva svetsningen, ty elektroderna skyddas mot
oxidering och "kylas" av vätgasströmmen. Med
denna metod låter sig även en så svårsmält metall
som wolfram svetsas. Aluminium liksom även
legeringar därav låter sig även väl svetsas, ty
aluminium smälter vid 630° men skyddas mot oxidering
under processen samt desoxideras vid 2 080°. Denna
metod lämpar sig mindre för automatisk svetsning.
Alexander1 har likaledes vid General Electric
utvecklat den andra svetsningsanordningen, som
består av endast en vanlig elektrod av lämpligt
tillsatsmaterial för svetsen instucken genom ett
munstycke för skyddsgasen. Svetsstycket självt utgör
den negativa polen och anordningen i sin helhet kan
arbeta helautomatiskt. Bägge metoderna anses fullt
likvärdiga med syrgassvetsningen i fråga om
svetsfogen kvalité, varjämte de ha ett vidsträcktare
arbetsområde på grund av den högre temperaturen.
Vad slutligen energiåtgången för elektrisk
svetsning i allmänhet angår, så erfordras ungefär 45
wattimmar per kvadratcentimeter av svetsens
sektionsarea för tunt material, 75 wattimmar för tjockt
material vid stål och 225 wattimmar för koppar.
Strömtätheten uppgår till c:a 75 amp/mm2.
Svets-tiden varierar från 45 sekunder ner till bråkdelen
1 Se Tekn. tidskr. häfte 50, 1929.
av en sekund vid automatisk svetsning, beroende på
materialets tjocklek.
Som redan framhållits har den elektriska
svetsningen blivit en oumbärlig arbetsmetod och de
maskinella anordningarna härför en verktygsmaskin
eller ett verktyg, som sällan saknas i en modern
verkstad i synnerhet där massproduktion eller
flytande tillverkning äger rum. Att närmare ingå på
de olika typer för svetsmaskiner (automatiska
svets-apparater), som utvecklat sig, skulle föra för långt.
Vare det nog sagt, att bland annat ljusbågen ofta
skyddas mot influens av uppstående fält och i övrigt
regleras genom elektromagnetiska anordningar, att
här liksom vid andra verktygsmaskiner pneumatiska
klämbackar för arbetsstyckena förekomma och att
automatisk svetsning verkställes med ett flertal
samtidigt arbetande ljusbågar.
De många olika områden, inom vilka svetsningen
vunnit insteg, ånge, att den blivit en mycket
kraftig faktor i den tekniska utvecklingen.
I Amerika finnas redan ett flertal stora byggnader
utförda i helsvetsade järnkonstruktioner, och detta
byggnadssätt torde vara det enda, som kan giva
amerikanarna möjligheter att ytterligare öka
byggnadshöjden, en till synes alltid aktuell fråga i detta
land. Under året har bl. a. i Kanada utförts en
helsvetsad bro, varjämte på många håll
betydelsefulla broförstärkningar på ett billigt och effektivt
sätt möjliggjorts med svetsning. I vissa fall ha
dessa kunnat verkställas över 25 % billigare än
med nitning. Stolpkonstruktioner för elektriska
ledningar i svetsat utförande ha i Schweiz visat sig
lättare att hålla fria från rost än nitade.
I fackverkskonstruktioner har svetsningen
dessutom möjliggjort användningen av rör, vilka ju
såsom trycksträvor i statiska konstruktioner äro
effektivare än andra profiler, då man därmed ernår
dubbelt så hög materialutnyttning. Rören, som svetsas
på längden, utföras relativt tunnväggiga och därmed
billiga. Vindtrycket blir nu åtskilligt mindre än vid
andra profiler och rören utsättas i mindre grad för
rost, då insidan förblir oangripen.
De tekniskt svåra högtrycksledningarna för vatten,
olja och gas utföras numera i stor utsträckning
medelst svetsning. För varje dag förbindas allt
större avstånd med svetsade rörledningar.
Rörtillverkningen har även i hög grad tagit den
automatiska svetsningen i anspråk, varvid rör av upp till
11 m längd, 210 cm diameter och 16 mm godstjocklek
med en rad av ljusbågar kunna i massfabrikation
tillverkas i en maskin. Ensamt i Texas och
sydvästra Förenta staterna finnas nu nedlagda c:a 2 500
km dylika rör för oljetransport. I Tyskland har
särskilt gasdistributionen på långa avstånd gynnats av
svetstekniken.
Inom den kemiska industrien har svetsningen
blivit en värdefull hjälp vid tillverkning av alla de kärl,
som numera erfordras vid det stora antal processer,
inom vilka tryck användas. Det ökade förtroende,
som svetsningstekniken tillvunnit sig har även
successivt resulterat i lättnader av de föreskrifter,
som bl. a. utgivits av Am. Soc. Mech. Engineers.
Nyligen medgavs exempelvis en ökning av diameter,
tryck och påkänning vinkelrätt mot svets för
tryckkärl ej utsatta för fyr från resp. 50 till 150 cm, från
7 till 14 atm och från 400 till 560 kg/cm2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
