Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 29 mars 1930 - Notiser - Radiotornen vid Spånga - Ingenjörer som exportstipendiater - Standardisering av färgblindhetsprov - Elektrostålugn för 30 tons charger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
193
Fig. 2. Kranarmen nedmonteras vid ca 120 m höjd.
ken placerat, elektriskt drivet spel. För att hindra
lasten att vrida sig och i blåsväder stöta emot
torn-konstruktionen styrdes den av två gejdwirar, vilka
upptill voro fästa i kranen och nedtill i fundamentet för
hjälpmaskinen.
Materialet är på vanligt sätt målat med blymönja
före avsändandet från verkstaden. Därefter strykes det
två gånger med pansarfärg, nämligen en gång före och
en gång efter uppsättningen, då hela konstruktionen
strykes på en gång och samtidigt alla bultförband m. m.
undersökas. Den sista strykningen får anstå till den
varmare årstiden, men arbetet är i alla fall ganska
krävande. Det utföres från lätta hängstegar, som medelst
stora krokar fästas i horisontalerna.
Under arbetet vid Spånga ha arbetarna kunnat vistas
uppe i tornen längre tider än vad fallet var i Grimeton
vid motsvarande temperatur, beroende på att luften var
torrare än vid västkusten. En besvärlig faktor var
däremot dimman, enär den gjorde det omöjligt för
spelskötaren, som hade sin plats på marken ett stycke från
tornet, att se någonting av själva konstruktionen. Vid
sådana tillfällen fick en man alltid följa med godset upp
för att styra detta och signalera, om någonting skulle
liaka upp sig. Däremot var man vid Spånga befriad från
ett obehag som gjorde sig gällande vid Motala, nämligen
isbeläggning i tornens övre delar.
Ingenjörer som exportstipendiater. I en skrivelse till
kommerskollegium angående exportstipendiaternas
verksamhetsområden framhåller exportföreningen, att det
med hänsyn till den utomlands rådande bristen på
svenska tekniska firmor, som kunde åtaga sig försäljningen
av den svenska maskinindustriens alster, vore önskvärt,
om de svenska ingenjörerna kunde uppmuntras att mera
allmänt söka exportstipendier. Föreningen anser, att
detta mål lättare skulle kunna nås genom vidtagande
av en av föreningen föreslagen höjning av stipendiernas
belopp till 5 000 à 7 000 kr. för stipendiater som utöva
sin verksamhet i utomeuropeiska länder. Föreningen
föreslår därför, att för den händelse bland de sökande
till exportstipendier anmäla sig kvalificerade ingenjörer,
dessa böra äga företräde till minst ett stipendium.
Standardisering av färgblindhetsprov.
Internationella arbetsbyrån har nyligen utgivit en undersökning
rörande färgblindhetsprov, som i olika länder
föreskrivits för förarpersonal inom olika grenar av
transportväsendet.
Detta är en fråga som erhåller allt mer ökad
betydelse. Allt eftersom kommunikationsmedlen tillväxa i
antal och snabbhet blir det nödvändigare att som förare
anställa personer med felfri synförmåga, så att de snabbt
kunna uppfatta uppkommande oväntade hinder och
fastställda signaler. Härvid är färgsinnet av största
betydelse, och för att utröna i vad mån vederbörande, äro i
besittning av dylikt brukar vid anställandet företagas
särskilda undersökningar av de sökande. Ofta nog
till-lämpas emellertid härvid bristfälliga eller föråldrade
metoder, vilket i viss mån torde kunna tillskrivas
saknaden av likformiga regler för olika länder. Det
förekommer t. o. m., att olika järnvägs- eller fartygsbolag
inom ett och samma land i detta avseende ställa olika
fordringar på de sökande.
Frågan har varit föremål för uppmärksamhet vid den
skandinaviska oftalmologiska kongressen, vilken
uttalade sig för en internationell reglering av
färgblindhetsproven. Uttalandet remitterades av ordföranden i
nationernas förbunds hälsovårdskommitté till
internationella arbetsbyrån, som sålunda fick anledning att
upptaga frågan. Byrån anställde en undersökning om
berörda förhållanden i ett flertal länder, och de på detta
sätt insamlade uppgifterna rörande bestämmelserna om
och tillämpningen av färgsinnesproven bearbetades av
den oftalmologiska experten, prof. Oscar Oblath i Triest,
som utarbetat den nu publicerade undersökningen.
Elektrostålugn för 30 tons charger. En engelsk
elektrostålugn av aktningsvärda dimensioner finnes
beskriven i Engineering (14 mars 1930). Ugnen är byggd
enligt Greaves-Etchells system, vid vilket användes
trefasström, som tillföres ugnen genom såväl
bottenelektroder som elektroder, placerade ovanför badytan. Ugnen
är sålunda en kombination av en motstånds- och en
ljusbågsugn. I den beskrivna ugnen kan bottenelektroden
förbindas med trefassystemets nolledning, varigenom
ugnen kommer att arbeta som ren ljusbågsugn. I
vanliga fall är emellertid bottenelektroden kopplad till
en av faserna, och man erhåller på så sätt genom kori-
Fig.Jl."-.30 tons Greaves-Etchells elektrostålugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
