Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 19 april 1930 - I frågan om maskinistutbildningens ordnande - Vattenståndsvisareanläggning vid Norrköpings stads vattenledning, av G. Östman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22-4
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
nes samlad hos de större rederiernas
maskininspektörer och att intresserade personer bland dessa därför
hörde givas inflytande på skolornas arbete. Detta
kunde ske genom att de invaldes i direktionerna och
gåves visst bemyndigande att inspektera
undervisningen.
Efter vilka grunder skoldirektionerna nu väljas är
förf. förborgat, men ledamotskapet synes närmast
betraktas som ett rent hedersuppdrag. För endast
några månader sedan valdes en ledamot, vilkens enda
merit — bortsett från eventuella politiska — var, att
han troligen fullgjort den för inträdessökande i
maskinistskola föreskrivna praktiken. Och dock saknar
direktionernas sammansättning ej reell betydelse,
eftersom de äga ett nog så starkt inflytande på
organisationsfrågor.
Beträffande åtskilliga detaljer i det senaste,
vidlyftiga omorganisationsförslaget kunna befogade
anmärkningar göras. Här skola dock endast två
omnämnas.
Den ena är, att examinatorn fortfarande skall
utses på förslag av inspektören utan särskild ansökan.
Intet skäl synes föreligga, varför ej både
inspektörs-oeh examinatorstjänsterna vid inträffad ledighet
skola i vanlig ordning kungöras lediga för hugade
sökande. Skulle ingen lämplig sådan anmäla sig,
föreligger ju ändå möjligheten att under hand utvälja
passande person.
Den andra gäller de nya ordinarie lärartjänsterna.
Om de alltför omfattande ämneskombinationerna för
dessa har redan tillräckligt ordats. Man föreslår
vidare såsom kompetensvillkor examen från tekniska
högskolan eller jämförlig läroanstalt. Lämpligheten
härav kan starkt ifrågasättas. Så låga som
lärarlönerna säkerligen även i framtiden komma att vara,
leder detta sannolikt till att valet ofta måste komma
att stå mellan endast svagt meriterade högskolister.
Sättes den teoretiska kompetensen blott till "högre
teknisk examen", bliva sådana personer ej uteslutna,
som avlagt maskinistexamen eller genomgått tekniskt
läroverk och därefter avlagt någon högre teknisk
examen i utlandet, som ej är jämförlig med tekniska
högskolans. Det finnes åtskilliga sådana personer.
Deras teoretiska utbildning torde vara fullt
tillräcklig, medan deras praktik ofta är utmärkt och deras
fordringar i lönehänseende äro moderata. Ofta rör
det sig naturligen om energiska och begåvade män.
Man skulle på detta sätt få fler formellt kompetenta
sökande att välja på. vilket säkerligen vore
värdefullt. Varför skulle t. e. en nu sedan många år
tjänstgörande lärare med just sådan utbildning och som i
åtskilliga år dessutom tjänstgjort som assistent vid
högre teknisk läroanstalt uteslutas endast på den
grund, att hans tyska examen ej tål jämförelse med
sådan från tekniska högskolan?
"Våra skolors framtid ligger i våra lärares händer.
Av deras arbete bero våra skolors öden i oändligt
mycket högre grad än av ett riksdagsbeslut — med
undantag möjligen för sådana riksdagsbeslut, som
tillgodose lärarnes behov av ordentliga löner." Så
yttrade sig den gamle skolgeneralen B. J:n Bergqvist
i ett högtidstal. Det är lärarne, syntesen av deras
kompetens, karaktär, arbetsförhållanden ocn
levnadsvillkor, som gör skolorna till vad de äro.
Sammanfattning. 1. Maskinistskolorna böra
överföras till de tekniska läroverken, så snart möjligheter
härtill föreligga. 2. De planerade tekniska
läroverken i Stockholm och Göteborg böra inrättas med
hänsyn härtill. 3. Maskinistskolornas kontrollsystem bör
helt omläggas. 4. De teoretiska kompetensfordringarna
på lärarne böra ej sättas för högt.
C. A. Bergström.
VATTENSTANDSVISAREANLÄGGNING VID
NORRKÖPINGS STADS VATTENLEDNING.
Av civilingenjör G. Östman.
Vid Norrköpings vattenledningsverk finnes sedan
slutet av föregående år en elektrisk
vatteustånds-visareanläggning enligt den tyske ingenjören Georg
Blochs system. Principen för detta framgår av fig. 1.
Visareinstrumentet utgöres av en milliamperemeter,
empiriskt graderad i meter och insatt i en
växelströmskrets, vars spänning automatiskt hålles
konstant genom en regleringstransformator. Vidare
ingår i strömkretsen en i vattnet nedsänkt pegel,
vilken har ett så stort elektriskt motstånd, att
förändringar i vattnets ledningsförmåga icke märkbart
inverka på mätningsresultatet. Genom vattenytans
höjning urkopplas successivt en del av pegelstavens
motstånd, och genom vattenytans sänkning
inkopplas mera av pegelstavens motstånd i strömkretsen.
Då spänningen hålles konstant och strömkretsens
praktiskt taget enda variabla motstånd utgöres av
pegelstaven, är strömstyrkan följaktligen beroende
av vattenståndet, varför ett visst utslag å milli-
amperemetern motsvarar ett visst vattenstånd å
mätställe!.
Systemet saknar mekaniskt rörliga delar å
matstället och mäter kontinuerligt till skillnad från äldre
vattenståndsvisare med flottörer, kedjor och kontakt-
Förkoppljngsmolständ
-t/UlP-
Pegal
/
/
\
7777//*
Fig. 1. Principschema för elektrisk vattenståndsvisareanläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
