Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 19 april 1930 - Notiser - Andersens vacuum compound tire system - Ingenjörskongressen i Tokyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22-4
250 TEKNISK TIDSKRIFT
26 april 1930
väsentlig del av hjultrycket. För att åstadkomma en
säker lufttät förbindelse mellan de i förhållande till
varandra rörliga delarna kunna väggarna 8 och i) i
kompressionsrummet samt sidorna på flänsen 13 givas
en effektiv smörjning med lämpligt ämne, t. e. glycerin,
som har den egenskapen att det ej beckar sig och därför
ej behöver förnyas.
En av de viktigaste fördelarna hos denna
konstruktion uppges vara, att kompressionsrummets
utsträckning i radiell led blir väsentligt reducerad, så att
sammanlagda höjden av kompressionsrum och däck icke
behöver bli större än motsvarande höjd hos vanliga
gummiringar. Härigenom blir det möjligt att använda
den nämnda konstruktionen på bilhjul, som avsetts för
vanliga pneumatiska ringar. Kompressionsrummets
djup behöver under inga omständigheter vara större än
hälften av dess bredd, och i enstaka fall har det visat
sig att ett djup av V» av bredden är tillräckligt. Till
kompressionsrummet hör även en tryckregulator, vilken
icke intecknats i figurerna. Verkställda prov med olika
vagnsvikter uppges hava visat, att systemet medger en
mera elastisk gång hos vagnen, varav följer mindre
avslitning i vägbanan. Påkänningar på hjulets delar bli
även mindre, beroende på den nämnda
vakuumbildningen. Ringen är punkteringsfri och explosionsfri.
Dessutom uppges (vilket är anmärkningsvärt, enär
konstruktionen består av en sådan mångfald olika delar,
som skola passas i varandra), att ringarna vid
masstillverkning skola kunna framställas till en kostnad
av-hälften av kostnaden för vanliga däck och slangar.
Provkörning med konstruktionen beräknas skola
kunna äga rum i Sverige i slutet av denna månad.
Ingenjörskongressen i Tokyo. Till den
internationella ingenjörskongress, vilken avhölls i Tokyo hösten
1929, hade av handelsministern till officiella delegerade
utsetts kommerserådet A. F. Enström, professorerna H.
Pleijel och W. Weibull samt bergsingenjör B. Kjerrman.
De övriga svenska deltagarna i kongressen voro
direktörerna J. S. Edström och M. Lindhagen, disponent
Arvid Ericsson, överingenjör O. A. Wiberg, dr-ing. J.
Ruths och bergsingenjör O. Falkman.
För förberedande av det svenska deltagandet i
kongressen hade bildats en kommitté, vars sammansättning
Teknisk tidskrift på sin tid meddelade (1929, sid. 22).
I anledning av att, kongressen avsågs att löpa
parallellt med ett sektionsmöte av världskraftkonferensen
(W. P. C.), etablerades omedelbart ett samarbete mellan
kommittén och den svenska nationalkommittén för
världskraftkonferensen
Inbjudan utsändes till svenska ingenjörer och
tek-niskt-vetenskapligt verksamma personer att lämna
litterära bidrag till de båda mötenas förhandlingar med
resultat att ett trettiotal avhandlingar kunde översändas.
Dessa fördelades mellan de båda mötena på sådant sätt,
att avhandlingar rörande kraftfrågor anmäldes till
sektionsmötet av W. P. C., under det att de övriga
inlämnades till W. E. C. (Worlds Engineering Congress).
Kongressledningen i Japan jämkade i någon mån på denna
fördelning, så att endast kraftfrågor av mera direkt
ekonomisk innebörd hänfördes till W. P. C.
Om mötets förlopp och de i samband med mötet
stående händelserna har kommerserådet Enström lämnat
Teknisk tidskrift följande redogörelse:
Efter en mottagningshögtidlighet den 28 oktober
skedde det officiella öppnandet av de båda kongresserna
tisdagen den 29 oktober 1929 i närvaro av prins
Chi-chibu, den japanske kejsarens broder, vilken även med
ett anförande hälsade såväl ingenjörskongressen som
världskraftkonferensen. Att å de utländska gästernas
vägnar besvara hälsningarna till kongressen hade
utsetts representanter för U. S. A., England, Frankrike,
Tyskland, Italien, Kina och Sverige.
Mötena pågingo sedermera till den 7 november,
W. E. C. arbetande på 12 olika sektioner, W. P. C. på 8
sektioner. De svenska delegerade hade sins emellan
utskiftat förpliktelsen att bevaka framförandet av de
många svenska avhandlingarna i diskussionerna och
försökte så gott sig göra lät fullgöra detta värv. Betydliga
svårigheter uppställde sig emellertid på grund av att
så många sektionsmöten pågingo samtidigt — som regel
ett tjugutal.
Mötets förhandlingar erbjödo en hel del av intresse.
Icke så mycket diskussionerna, vilka på grund av
materialets oerhörda volym och delvis även på grund av
språksvårigheter i allmänhet torde ha varit mindre
givande. Däremot torde det vara ostridigt, att ett
märkligt stort antal nya, viktiga och intressanta rön på olika
områden kommo till framförande, alldeles särskilt frän,
japanskt håll. Det ojämförligt viktigaste resultatet av
det hela var otvivelaktigt den samlade bild av Japans
verksamhet på de tekniskt-vetenskapliga och industriella
områdena, som sålunda kunde uppvisas inför ett stort
antal sakkunniga från olika delar av världen och
uppvisas i sin naturliga miljö mot bakgrunden av industri
och byggnadsverksamhet i full gång.
Mötena fattade jämväl vissa beslut, men
resolutionerna voro avfattade i mycket allmänna och vaga
ordalag och gåvo uttryck åt tämligen självklara
förhållanden och önskemål. Endast ett av de i resolutionerna
berörda ämnena var av större betydelse och räckvidd,
åtminstone i den form, vari saken från början framlades,
ehuru själva resolutionen blev till det yttersta
urvattnad. Det gällde ett förslag om bildandet av en
internationell federation av ingenjörsföreningar med ganska
vitt syftande mål.
Förslagsställaren, tjecken dr Spazec hade framlagt
en utförligt motiverad framställning och arbetade ivrigt
för sin idé, för vilken han skickligt nog hade försökt och
i viss mån lyckats få presidenten Hoovers förord.
Emellertid framkommo samstämmande från många håll
allvarliga betänkligheter mot att skapa en ny
världsorganisation av en sådan räckvidd, och det framhölls, att
redan den nu avhållna ingenjörskongressen, hållen i
denna relativt avlägsna del av världen och dock så
talrikt besökt, pekade hän på att ett motsvarande företag
i t. e. Europa eller Amerika sannolikt skulle antaga sä
monstruösa proportioner, att det skullel bereda praktiskt
olösliga svårigheter att sköta den, samtidigt som utbytet
skulle bliva minimalt om ens något. Man var allmänt
på det klara med, att en fruktbar internationell
samverkan på olika ingenjörsområden bäst främjas genom
specialkongresser, avhandlande ganska begränsade
ämnesområden, och att en samverkan mellan de olika
ländernas ingenjörsföreningar för tillvaratagandet av vissa
gemensamma allmänna intressen, ett i och för-sig
otvivelaktigt önskvärt syfte, bättre kunde åvägabringas
under enkla former med undvikande av en pompös
federationsorganisation och ett stort kongressmaskineri. I den
slutliga resolutionen uttalades endast en
rekommendation till alla vederbörande att tillsvidare fundera på
saken.
Mötet hade fått en anslutning, som vida översteg
arrangörernas beräkningar. Enligt uppgift uppgingo de
utländska gästernas antal till bortåt 800 och de
japanska deltagarna till omkring 2 000. Då man lär ha
kalkylerat med mindre än hälften, är det lätt att förstå,
att organisationen sattes på hårda prov. Men det fanns
endast en mening därom, att den japanska
organisationen fungerade med osviklig precision i alla avseenden,
ett verkligt mästerstycke.
Mötets förhandlingar komma att publiceras i två verk,
det ena rörande W. E. C. i 12 band, det andra rörande
W. P. C. i 4 band.
Den konsekvent genomförda uppdelningen i W. E. C.
och W. P. C.-ärenden torde lämpligen med några ord
beröras. Verkan av densamma var ej synnerligen
gynnsam. Apparaten blev tyngre och ämnesuppdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
