Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 26 april 1930 - Notiser - Kopparlegerat stål - Bessemermetoden i England - Märklig svensk ugnsleverans till Skottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
249
kestålen, hava även erhållit avsevärt utökade
användningsområden, men deras jämförelsevis höga pris har i
detta fall satt tämligen snäva gränser. De
kopparlege-rade stålen äro i jämförelse med krom-nickelstålen
tämligen hilliga. Materialet har därför fått en ganska
vidsträckt användning, bl. a. för ångpannetuber, i form av
profiljärn och plåt för järnvägsfordon, som profiljärn för
ledningsstolpar och vattenbyggnadskonstruktioner, t. e.
järnspåntkajer.
En typisk analys för ett engelskt kopparlegerat stål,
Edrow-stålet, anger:
C ............................................0,185 %
Si ............................................0,050 „
S .......................................0,035 „
P ............................................0,020 „
Mn ............................0,69
Cu ..........................................0,275 „
Materialet har sålunda något högre manganhalt än
som är vanlig hos konstruktionsstål med motsvarande
kolhalt.
För detta material ha följande hållfasthetssiffror
angivits såsom typiska:
Elasticitetsgräns .......................... 25 kg/mm2
Brotthållfasthet ........................... 45
Förlängning på 8" mätlängd ............... 26 %
Kontraktion ............................. 55,2 %
Kopparhalten har sålunda ingen större inverkan på
hållfasthetsegenskaperna hos materialet, vilka synas
vara de för ett gott konstruktionsstål med motsvarande
kolhalt vanliga. Däremot ger kopparhalten anledning
till en viss korrosionsbeständighet.
Utförda prov med Edrow-stålet uppges hava visat, att.
plåtar av materialet under 48 timmars tid i en 1 %-ig
svavelsyrelösning förlorat endast 0,88 % i vikt mot 6,8 %
för ordinärt mjukt stål under samma försöksbetingelser.
Vid korrosionsprovning i 1 %-ig saltsyrelösning under
48 timmar voro motsvarande tal 0,n, resp. 1,37 %.
Provningar av den atmosfäriska korrosionens inverkan på
takplåtar gav vid en provningstid av 12 mån. en
viktsförlust av 5 % för Edrow-stålet, 7,5 % för välljärn och
10 % för ordinärt mjukt stål. Korrosionen i havsvatten
är likaså, ehuru rätt obetydligt, lägre för Edrowstålet
än för välljärn.
Bessemermetoden i England. Det är ägnat att väcka
förvåning, att bessemermetoden är mera trängd i sitt
eget hemland än i något annat av de större
stålproducerande länderna. Metodens tillbakagång i England har
oavbrutet fortgått sedan 1880-talet och har vad den
basiska metoden beträffar redan nått sista stadiet, i det
att produktionen av basisk bessemermetall helt nedlades
år 1925. Bessemermetallens relativa andel i Englands
götmetallproduktion utgjorde år 1880 ca 80 %, 1900 35,b
%, 1913 20,o % och 1928 5,6 %. Utvecklingen i Sverige
företer till en början samma drag. Här var
bessemer-metallens andel i götmetallproduktionen åren 1876—
1880 i genomsnitt 78,5 %, 1896—1900 37,0 % och 1911—
1915 18,7 %. Under kriget föll siffran till ca 12 %, men
därefter synes en viss stabilisering uppnåtts, och man
kan säga, att bessemermetallen i vårt land efter kriget
väl hävdat sin ställning.
Om orsakerna till bessemermetodens tillbakagång i
England har tidskriften "Engineering" nyligen
publicerat en artikel på ledande plats. I denna framhålles, att
bessemermetoden ställer sig ekonomiskt fördelaktigare
än martinmetoden. Anläggningskostnaderna för ett
bessemerverk äro nämligen avsevärt lägre än för ett
martinverk med samma produktionskapacitet.
Stålutbytet av en viss tackjärnsmängd är visserligen mindre
vid bessemer- än vid martinmetoden, men denna
omständighet kompenseras av att bessemermetoden ej kräver
extra bränsle för färskningen. Underlägsenheten måste
således sökas i den framställda produktens kvalitet, och
det framhålles alltid, att martinmetoden ger en bättre
och framför allt jämnare produkt än bessemermetoden.
Den citerade tidskriften synes dock luta åt den åsikten,
att bessemermetallen i detta hänseende blivit väl hårt
bedömd, och framhåller, att bessemerstålet med fördel
kunnat användas till en hel del ändamål, för vilka
anspråken på materialets kvalitetsegenskaper ej undergått
någon stegring. Att bessemermetallen i vissa fall
kunnat tävla med martinmetallen även i fråga om god ocli
jämn kvalitet, anser tidskriften bevisat av de brittiska
järnvägarnas rälsbrottstatistik, enligt vilken
Midland-järnvägen under åren 1900—1920 hade minsta procenten
rälsbrott, ehuru rälerna på denna bana utgjordes av surt
bessemerstål.
Det finns ingen anledning att betvivla den engelska
statistikens tillförlitlighet, ehuru de engelska
erfarenheterna synas gå stick i stäv mot de svenska. Statens
järnvägars rälsbrottstatistik för åren 1879—1927 kan
nämligen icke tolkas på annat sätt än att martinrälerna
äro bessemerrälerna betydligt överlägsna med hänsyn
till säkerheten mot rälsbrott. Under det att antalet
rälsbrott per 10 000 levererade räler varit för sura
bessemer-räler från Cammel (England) 53,70, från Bochum 27,17
och från Krupp 37,91 samt för basiska bessemerräler
från Krupp 14,39, har det för martinräler från Bochum
varit endast 2,71. Emellertid är att märka, att
statistiken för martinrälerna endast hänför sig till de femton
åren 1913—1927.
I vilket fall som helst använder den engelska
industrien en myckenhet bessemermetall, ehuru ej av inhemsk
tillverkning. Bessemermetoden spelar nämligen
fortfarande en dominerande roll inom stålindustrien i de
flesta av de länder, vilka exportera stål till England.
År 1927 importerade England hälften av Belgiens
stålproduktion, vilken till 82 % utgjordes av basisk
bessemermetall. I Tyskland pendlar basiska
bessemerstå-lets andel i stålproduktionen under de sista fem åren
mellan 42 och 45 % och visar ingen tendens till nedgång.
Av Frankrikes stålproduktion år 1928, vilken uppgick
till 9% mill. ton, voro icke mindre än ca 70 % basisk
bessemer, och utförseln av sådant stål har under de
senaste tio åren mer än 6-faldigats. Liknande är
förhållandet i Saarområdet.
"Engineering" kommer av dessa siffror till den
slutsatsen, att en metod som visat en sådan livskraft på
kontinenten icke borde vara dödsdömd i England och att
det finnes utsikter för att Englands import av ordinärt
stål skulle kunna avsevärt minskas, om
ståltillverkningen i viss utsträckning upptoges vid de engelska
bes-semerverken.
Märklig svensk ugnsleverans till Skottland. I
dagarna har en svensk firma avslutat en större
ugnsleverans till en aluminiumfabrik i västra Skottland. Ugnen
är avsedd för bränning av de aluminiumelektroder, vilka
användas i fabrikens elektriska aluminiumsmältugnar.
Den är förlagd under golvet i den omgivande lokalen och
har en längd av 45 m, en bredd av 15,5 m samt ett djup
av ca 3 m. Den är byggd enligt ringugnsprincipen och
eldas med gas från en roterande gasgenerator. Gasens
tillförsel samt rökgasernas bortsugning sker med
flyttbara överföringsrör, vilka kopplas till de i ugnens mitt
och sidor förlagda huvudkanalerna för detta ändamål.
Ugnen är uppdelad i 204 s. k. kasetter, vardera
rymmande 20 elektroder. Chargering och tömning sker
uppifrån med hjälp av traverskranar.
Produktionskapaciteten är ca 100 ton brända elektroder per vecka.
Bränn temperaturen är 1 400° och kolåtgången 22- % av
de brända elektrodernas vikt. Ugnens drift är mycket
enkel och underhållskostnaderna obetydliga.
Konstruktionen, som i sitt slag företer många
nyheter, har utarbetats i Sverige. Alla eldfasta
tegelmateria-lier samt järnarmaturen, tillsammans ca 1 600 ton, hava
levererats från Sverige, och svensk personal har
verkställt ugnens montering och igångsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
