Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 3 maj 1930 - Notiser - Avnötningsmängder och jämnhetsundersökningar å vägbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’262
TEKNISK TIDSKRIFT
3 maj 1930
Avnötningsmätningar och jämnhetsundersökningar å
vägbanor. Svenska väginstitutet har nyligen publicerat
en av institutets sekreterare, kapten Nils v. Matern,
utarbetad redogörelse tör undersökningarna å provvägarna
år 1929. (Meddelande nr 22.) Det har, med ett par
undantag, ej varit möjligt att av ett enda års
erfarenheter draga några säkra slutsatser angående de olika
beläggningarnas inbördes ställning i fråga om
underhållskostnader. Som led i undersökningarna ha
emellertid ingått avnötningsmätningar och
jämnhetsundersökningar, vilka utförts med hjälp av nya
apparater av institutets egen konstruktion, enär de i
Sverige tidigare använda metoderna icke medgivit
tillfredsställande noggrannhet.
Den använda avnötningsmätaren (se fig.) är
avsedd att uppställas på i beläggningen fastsatta relativa
fixpunkter, vilka följa med beläggningens rörelser.
Utanför beläggningen anordnas absoluta fixpunkter.
Med hjälp av ett annat känsligt instrument,
vattenpasslinjalen, kan man kontrollera höjdskillnaderna dels
mellan de absoluta fixpunkterna och de relativa, dels
mellan de relativa fixpunkterna inbördes, varigenom
man sålunda kan konstatera, om någon av fixpunkterna
blivit rubbad.
De relativa fixpunkterna utsättas på så sätt, att man
medelst en fiberborr upptar hål i beläggningen på 1100
mm avstånd. Hålen ha en diameter av 9 mm och böra
ha mindre djup än beläggningens tjocklek. I hålen
fastgjutas ståldubbar medelst snabbindande cement,
över dubbarna anbringas skyddshylsor av zink, vill«’
fastgjutas med cementet på så sätt, att de icke utöva
något tryck på dubbarna. Det mjuka materialet i
hylsorna skall slitas lika snabbt som beläggningen.
Hylsorna fyllas med vaselin samt tillslutas med kork. De
relativa fixpunkterna ha i regel blivit utsatta utöver
vägens hela bredd, vinkelrätt mot vågriktningen,
varjämte några fixpunkter placerats i vågriktningen för
konstaterande av en eventuell vågbildning i längdled.
De absoluta fixpunkterna anbringas på 1100 mm
avstånd från närmaste relativa fixpunkt och utgöras av
ståldubbar, fästade på räls, som nedslås till 2 à 3 m
djup samt isoleras medelst kolaska till frostfritt djup.
Rälsens överdel i jordytan omges av ett cementrör med
lock.
Avnötningsmätaren består av tvenne kraftiga
stållinjaler, upplagda på stödstift med ett inbördes
avstånd av normalt 1100 mm. Stödstiften placeras vid
mätningen mot fixpunkternas ståldubbar. På
stållinjalerna kan en mätklocka förskjutas och inställas efter
en på den ena linjalen anbragt skala. Mätklockan
består av ett i vertikal led rörligt stift, vars rörelse genom
utväxling överföres till klockans visare. En höjning
eller sänkning av stiftet med 1 mm motsvarar visarens
rörelse ett helt varv. Som visartavlan är delad i 100
streck, kan man direkt avläsa vertikalrörelser på 0,oi
mm. Vid mätning uppställes instrumentet på
fixpunkterna, och avläsning av klockan sker i regel på varje
dm av avståndet mellan två fixpunkter. Såväl klockan
som linjalerna kunna kontrolleras med hjälp av
särskilda likare.
Vattenpasslinjalen består av en stållinjal, i ena änden
försedd med ett fast stödstift, i andra änden med en
mikrometerskruv. Avståndet mellan stödstiftet och
skruven är normalt 1100 mm. På stållinjalen är
fastsatt ett vattenpass av sådan känslighet, att en
lutningsändring av 14" motsvarar en förflyttning av blåsan med
ett delstreck. Vid mätning placeras linjalen med
stödpunkterna mot dubbarna i två fixpunkter,
mikrometerskruven vrides, tills blåsan i vattenpasset kommer i rätt
läge, varefter skruvens vridning avläses. Mätningen
kan ske med en noggrannhet av O,03 à 0,04 mm. Tar
man hänsyn till samtliga felkällor, kan man vänta sig
en noggrannhet av minst 0,1 mm vid mätning med
avnötningsmätaren, vilket torde vara fullt
tillfredsställande.
Jämnhetsundersökningarna ha skett med ett av
institutet konstruerat registrerande instrument, profilograf.
Denna består av ett bräde, upplagt på högkant på två
fixpunkter och försett med ett påspänt papper. Vid en
på brädet löpande vagn är fästad en i vertikalled rörlig
stång, nedtill försedd med en ståltrisa och i höjd med
papperet med ett ritstift. När vagnen föres längs
brädet, uppritar stiftet vägbanans ojämnheter i full storlek.
Fixpunkterna ha i regel utgjorts av nedslagna räler i
\fa†fenpo5.
Mässing l
Std/
/z/e\sc?f/on
_ß
5/ror-/^ /-rcznt för- /nsfö/f-fc
n/ngr / /d/n c/c//?? c
/Va/AvfecA-a
3ör>/rn/ngr - / \scrr\s
^/n/rhy/so—
Gumrn/hyteo—^
Diome†er.e7K<
fi ’8
f/of er/o/ s/o/
77// aisr.
hör cfe55u†om en ///xore
-//ry a/ C//50 ~ 40 ’/O J
Mcf/f /’ m.m.
S/ro/o för- a^nö/n/nosmöfare
.....O ^ ^ ^ ^ /O ^ ^ ^jOcff,
5HC7/C7 för f/^pun/rf&r
Svenska väginstitutets avnötningsmätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
