Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 17 maj 1930 - Notiser - Automatisk flänssmörjning å järnvägsfordon - »Electrolene» — en ny indifferent gas för glödgningsugnar - Järnvägselektrifieringen i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
289
■jnckcrgsn
Ur funktion
Automatisk liänssinörjapparat för järnvägsfordon.
Apparaten består huvudsakligen av två delar, en
cylinder, fylld med smörjämne, och ett i isvanhals böjt
rör, vridbart kring en horisontal axel. Röret är
medelst en slang förbundet med smörjcylindern, och hela
apparaten är fästad vid boggins ramverk. Röret ligger
medelst ett kort gummirör an mot flänsen med ett tryck
som kan regleras genom en fjäder.
Smörjcylindern är förledd med en kolv, vars rörelse
åstadkommes medelst en skruv, försedd med en
spärrinrättning. Spärrhaken förbindes med vagnskorgen«
ramverk med hjälp av en stålwire, i vilken en
spiralfjäder är insatt. Den relativa rörelse mellan boggin och
vagnskorgen, som uppstår, då vagnen från en raklinje
löper in i en kurva, åstadkommer att kabeln antingen
spännes eller slaknar. Vagnen eller loket utrustas
därför med två smörjapparater, en för varje sida, och de
nämnda stålwirarna äro raå anordnade, att den wire
spännes, vars tillhörande smörjapparat befinner sig på
yttre sidan i kurvan. Då wiren spännes, rycker den
ned en spärrhake mot spärrhjulet, vilket vrider
skruven i smörjcylindern, så att en viss mängd smörjmedel
utprecsas mot hjulflänsen. Då vagnen åter kommit in
i raklinje, slappnar wiren, och spärrhaken lyftes upp.
Smörjcylindern fylles med gammalt fett från
lagerboxar o. d., uppblandat med 10 % grafit. Vid varm
väderlek lär smörjämnet få en lämpligare konsistens, om
det uppblandas med sågspån. En påfyllning av
cylindern säges vara tillräcklig för smörjning i 650 kurvor.
En visare i änden av cylindern markerar, hur mycket
smörjfett som finnes kvar i denna.
"Electrolene" — en ny indifferent gas för glödgnings-
ugnar. För att skydda det i elektriska glödgningsugnar
behandlade godset mot oxidation, måste man uttränga
luften ur ugnsrummet med en indifferent gas. För detta
ändamål har hittills vätgas kommit till användning.
Vätgasen är emellertid relativt dyrbar, icke minst med
hänsyn till transportkostnaderna, och man har därför i
Amerika sökt finna en billigare ersättare för vätgasen i
en gasblandning, kallad "electrolene". Dennas
egenskaper och metoden för dess framställning finnas beskrivna
i "General Electric Review", april 1930.
Electrolenen framställes lämpligen av lysgas (i form
av koksugnsgas eller
karburerad vattengas) eller
naturgas, av vilka endera
sorten plägar finnas att tillgå
vid amerikanska
arbetsplatser. Skulle ingendera
gasen finnas till hands,
rekommenderas i stället
butan eller propån, som kunna
torsändas med tankvagn.
Framställningen av
electrolene sker i en elektriskt
upphettad ugn, i vilken
kolvätena (främst metan) i
"rågasen" undergå termisk
dissociation i väte och kol,
vilket senare ämne under
inverkan av tillförd
vattenånga överföres till koloxid.
Upphettningen drives sä
långt, att electrolenen ej
dissocieras i ifgnsrummet,
dvs. gasens halt av väte,
koloxid och oförbrännbara
gaser kan regleras efter
behag med hänsyn till den
i glödgningsugnen rådande
temperaturen.
Någon magasinering av
electrolenen rakall ej behöva
ifrågakomma, utan
glödg-ningsanläggningen utrustas med en eleetrolenapparat,
vars produktionsförmåga motsvarar gasbehovet. En
apparat som per timme producerar 28 m3 electrolene
haten utvändig diameter av 2,13 m och en höjd av 4,iö m.
Framställningskostnaderna för gasen bero på priset på
koksugnsgasen och den elektriska energien. Vid ett
gaspris av 8 öre per m3 och ett strömpris av 3,7 5 öre
per kWh, uppges totalkostnaden per m3 electrolene
uppgå till 10 öre. En kWh ger vid 75 % verkningsgrad
0,2 m3 elektrolytiskt framställd vätgas men 0,« m3
electrolene.
Järnvägselektrifieringen i Frankrike.
VDI-Nach-richten ger i sitt häfte av den 7 maj en översikt av den
franska järnvägselektrifieringen. Är 1914 förelåg en
plan för elektrifiering av en del franska järnvägar, vars
genomförande dock blev uppskjutet genom världskriget.
Efter fredsslutet har emellertid arbetet upptagits. År
1919 tillsattes en expertkommitté för studiet av
järnvägselektrifieringen i andra länder, vilken bl. a.
rekommenderade användandet av 1 500 V likström för
järnvägsdriften, då man på detta sätt skulle kunna
sammankoppla järnvägarnas kraftförsörjning med den
allmänna elektricitetsdistributionen. Av ministeriet för
offentliga arbeten utarbetades ßenarp (1920) en plan,
enligt vilken 8 839 km järnvägar skulle elektrifieras
under loppet av 20 år. Av den nämnda sträckan komma
2 357 km på Chemins de Fer de Paris à Lyon et à la
Méditerranée (P.-L.-M.), 3 153 km på Compagnie des
Chemins de Fer du Midi (Midi) och 3 357 km på
Che-min de Fer de Paris à Orléans. Vid ingången av året
192’9 hade Vs av programmet genomförts. Den 1
september samma år voro sammanlagt 1 208 km
elektrifierade, därav 100 km smalspåriga sträckor.
Orsakerna till förseningen i programmet hava dels
varit att söka i finansiella svårigheter, dels i fallande
kolpriser. Elektrifieringen är längst genomförd på
Midibanan, där 1 000 km normalspåriga och 55 km
smalspåriga sträckor numera trafikeras med elektriska tåg,
och ytterligare 500 km äro under arbete. Kraften
erhålles från vattenkraftverk i franska Pyrenéerna, där
numera 153 600 kVA stå till förfogande. Vid
utbyggnaden har en del material kommit till användning söm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
