Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 24 maj 1930 - Oljeexploatering i Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
dersökningar i terräng, som förefaller vara särskilt
lovande.
För snabbundersökning av stora områden och för
undersökning av tektoniska drag, som ej kunna
varseblivas på jordytan, finnas numera ett flertal
geofysiska metoder i bruk. Dessa ånge icke
oljeförekomsterna direkt utan endast sådana geologiska
förhållanden som kunna sättas i samband med
oljeförekomster. I stora fält, där dessa
rekognosceringsarbeten kunna utsträckas över flera år, måste bolagets
ingen j orsa vdelning bygga läger, vägar,
belysningsanläggningar, vattenverk och frysanläggningar,
varudepåer och sjukhus m. m. Den måste göra egna
rekognosceringar för utstakande av gränslinjer och
vägar, upprätta järnvägs- och telefonlinjer samt
reparationsverkstäder, sörja för anskaffande av bränsle
ur skogarna etc.
En kameralavdelning måste upprättas och
bokföringen skötas på såväl landets eget språk som på
engelska, enär inkomsten beskattas i båda länderna.
Regelbundna berättelser måste inges till olika
ämbetsverk. Dessutom måste självkostnadsberäkningar
uppgöras till ledning för såväl administreringen på
arbetsplatsen som för bolagets huvudkontor.
Vanligen kan mycket litet av arbetsmateriel
erhållas på arbetsfältet, varför stora order på
förnödenheter måste vidarebefordras till Staterna. Dessa
order omfatta icke endast borrmateriel, rör, verktyg
och andra förnödenheter för själva borrningsarbetet
utan även virke, byggnadsmateriel, motortillbehör
och enorma förråd och andra varor från tandborstar
och skrivpapper till acetylenbehållare och
reserv-maskiner, pumpdelar etc. I Cartagena, en stad med
85 000 invånare och huvudstad i en av de största
staterna i Colombia, kan man icke ens köpa spik.
Vanliga timmermansborrar gå ej att få vare sig i
Cartagena eller Barranquilla, Reservdelar till traktorer
stå ej att uppbringa i Colombia eller Panama,
Anskaffandet av förnödenheter är i själva verket
det-svåraste problemet, när arbetena försiggå på
något avstånd från kusten. En rekvision från djungeln
behöver lång tid för att nå fram till New York, men
när sändningen lämnat New York eller någon annan
nordamerikansk hamn, börja vedervärdigheterna på
allvar. Varorna lossas i en kusthamn och bli
liggande i tullen en tid som växlar mellan en dag och
trettiofem dagar. De transporteras sedan på järnväg
till en flodhamn, där de bli liggande på stranden,
tills någon flodbåtsskeppare låter övertala sig att
taga dem ombord. Om godset är tungt eller
skrymmande, kan ett halvt dussin båtar låta det bli
liggande i flera veckor. Under tiden lossas andra
godssändningar på stranden, och kollina blandas om och
bli av med sina igenkänningsmärken, om de någon
gång haft sådana. Slutligen kan en skeppare med
lock och pock förmås att taga godset ombord på sin
båt eller på en släppråm. Så går båten vidare för
att fastna på en sandbank, där den blir sittande till
nästa regntid. Eventuellt kan något av godset komma
fram till en hamn högre upp vid floden, där det efter
ännu något dröjsmål lastas över på tåg, och
slutligen kommer det fram till bestämmelseorten,
transporterat med traktor, packåsna, lastbil eller kanot
eller med hjälp av alla dessa fortskaffningsmedel.
Det händer sällan att lasten eller konnossementen äro
fullständiga vid någon omlastning, vilket betyder att
295
månader hinna gå, innan skador och förluster kunna
konstateras och ersättningskraven fixeras. Men vida
betydelsefullare än de direkta penningförlusterna är
förlusten av arbetstid. Ibland kan allt arbete vid
fältet stoppas genom att en rekvirerad sak kommit
på villovägar. Denna skildring kan synas
överdriven, men författaren anför exempel till bevis för att
den är sann. Sålunda stod en gång en traktor
obrukbar i tre månaders tid i väntan på en reservdel som
kostade ett par dollars.
I lyckligaste fall tar det fyra månader att få
förnödenheter in i de inre delarna av Peru, Bolivia eller
t, o. m. Colombia. Detta betyder, att eventuella
behov måste förutses långt i förväg och att varje
bortglömd sak orsakar en lång väntetid.
Provborrningarna kunna emellertid icke helt beräknas på förhand,
och bolagets verksamhet utvecklas i regel hastigare
än vad tillgången på förnödenheter tillåter, varför
dyrbara och irriterande dröjsmål äro oundvikliga.
När driften sedermera kommit i gång, ha så stora
depåer av förnödenheter upplagts, att varje rimligt
anspråk kan tillfredsställas utan dröjsmål.
Personal i förmansställning måste anskaffas från
Staterna. I allmänhet anställas inga främlingar på
arbetsplatserna, enär dessa ej känna någon
samhörighet med bolaget utan endast se sig om efter ett
tillfälligt arbete. För eller senare kommer anledningen
till deras arbetslöshet att bli uppenbar till skada för
bolaget. Det kan hända, att en lösdrivare
händelsevis kommer inom räckhåll vid något trängande
behov av arbetskraft, men han behåller sin oberoende
ställning och ger sig snart i väg för att söka ett
annat arbete. Det finns naturligtvis ett och annat
undantag även i detta fall.
Vanligen anställes folk från Staterna genom två
eller tre års kontrakt mot fast lön samt bostad, mat,
tvätt och läkarevård, rikligt tilltagen semester och
fri återresa till Staterna efter kontraktstidens slut.
De flesta stora bolag erbjuda också försäkringar,
insättning av medel i bolagets rörelse samt
pensionsförmåner, vilka ökas med den tid, anställningen i
bolaget varat.
De latinska folken i Sydamerika ha inga medfödda
mekaniska anlag. Deras studerade män äro för det
mesta jurister, läkare eller lärare, och endast ett
litet fåtal ägnar sig åt ingenjörsyrket. Samma
läggning gör sig gällande ända till peonen, som är
småbrukare, boskapsskötare eller båtkarl. När det gäller
vanlig arbetskraft, äro bolagen dock hänvisade till
den infödda befolkningen. Att denna kan läras upp
till att uträtta ifrågavarande arbeten, visar
emellertid erfarenheten från Panamakanalens byggande. Allt
eftersom arbetet vid ett oljefält fortskrider, kunna de
infödda arbetarna bliva fullt användbara
skogsarbetare, mekaniker eller bilförare, en och annan kan till
och med användas till enklare kontorsgöremål. När
arbetet vid fältet blivit fullt ordnat, komma de
infödda att användas på många ansvarsfullare poster,
och endast de högre tjänstemännen behöva anskaffas
från Staterna, En infödd skogsförman eller
över-maskinist kan få överinseendet över ett stort antal
landsmän. En del bildade mexikanare och
sydamerikaner ha nått chefsbefattningar inom flera
amerikanska oljebolag.
De anställda delas i två kategorier, vilka på
arbetsplatserna benämnas "guld- och silverrullorna". De
TEKNISK TIDSKRIFT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
