Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1930 - Aktuella stadsplaneproblem, av Tage William-Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806
TEKNISK TIDSKRIFT
26 april 1930
historiskt värdefulla städers och stadsdelars
anpassning till modärna förhållanden" och
"Stadsutvidgning, med särskild hänsyn till äldre historiska
städer".
I anslutning till det rikhaltiga
förhandlingsmaterialet vid kongressen samt till personliga iakttagelser i
Rom, Venedig, Milano, Paris, London och Berlin och
samtal med några av stadsplanekonstens och
polismyndigheternas ledande representanter i Milano,
London och Berlin lämnas i det följande en
sammanfattning av de synpunkter som numera allmänt
anläggas på stadsplanefrågorna.
Historiska stadsdelar och byggnadsminnen.
Beträffande anpassning av äldre historiskt
värdefulla stadspartier av den typ, Staden .mellan
broarna i Stockholm representerar, till det modärna
livets krav, har man särskilt i Tyskland rik erfarenhet.
Många tyska städer nådde ju redan under medeltiden
till rik blomstring och i ett mycket stort antal fall ha
de medeltida stadsplanerna och den medeltida
bebyggelsen bevarats i stort sett orubbade ända till våra
dagar. I många fall representera dessa stadsdelar
utomordentligt stora skönhets- och affektionsvärden
och utgöra mångenstädes en så väsentlig del av
vederbörande samhällens hela andliga fysionomi, att
deras förlust för dessa städers befolkning skulle vara
en stor och irreparabel olycka. Detta gäller städer
sådana som Nürnberg, Rothenburg a. d. T.,
Dinkels-bühl m. fi. och här kunna över huvud taget icke
generella principer tillämpas. I andra städer åter,
såsom Hamburg, Köln, Stuttgart, Frankfurt a. M.,
Leipzig, Danzig m. fi., som intensivt leva med i det
modärna folkhushållet och ha hela sin blomstring
knuten till ett framgångsrikt näringsliv, kan icke den
grundsatsen tillämpas, att det gamla, endast på grund
av sin ålderdom, skall bevaras, och där konflikter
mellan historiska- och pietetshänsyn och hänsyn till
det modärna livets krav uppstå, ha vederbörande för
stadens utveckling ansvariga att sorgfälligt pröva
hur man bör förfara. Detta fall torde även gälla
Stockholm och dess gammelstad. För behandling
av sådana äldre stadsdelars problem uppställer
professor Jobst Siedler i Berlin följande, väl övervägda
grundsatser:
"In diesen Orten wird die mit der Sorge für die
Städtebauliche Weiterentwicklung der Stadt betraute
Stelle zuerst einmal zu klären haben, welche Teile der
Stadt einen besonderen und der Pflege besonders
würdigen Charakter haben, um diese dann durch
Körperschaften der Stadt als "Schutzgebiete"
ausweisen, und die Verpflichtung zum Schutz dieser
Gebiete ortsstatuarisch regeln zu lassen. Bei der
Feststellung dieser Schutzgebiete ist jede
romantische Einstellung zu vermeiden, dagegen mit
wenigen Worten klarzulegen, worin die Eigenart des
betreffenden Schutzgebietes begründet ist. — Diese
Klarstellungen sollen keine Tagesanschaungen
verewigen und zu Gesetzen stempeln: sie erscheinen aber
notwendig, damit in der Jetztzeit schaffende
Architekten bei praktischen Aufgaben, die das
Schutzgebiet berühren, einen Anhalt haben, in welcher
Richtung sie das Bestehende zu schonen und das
Neuen zu entwickeln haben.
Die Erneuerungs- und Erweiterungspläne für die
innere und äussere Stadt sind so aufzustellen, dass
sich die ausgewiesenen Schutzgebiete in das
Gesamtgefüge der Stadt natürlich einbetten, ohne deren
neuzeitliche Entwicklung in unerträgliche Fesseln
zu legen.
Da der neuzeitliche Verkehr, besonders der
Durchgangsverkehr den Charakter der historischen
Stadtteile nur stören und belasten, ja durch seine
Erschütterungen auch den baulichen Bestand der alten
Häuser gefährden kann, ist dieser möglichst durch
Anlage von Entlastungs-Umgehungsstrassen aus
ihnen herauszubringen oder wenigstens so aufzulösen,
dass er seine störende Wirkung verliert.–-"
Dessa professor Siedlers grundsatser, bakom vilka
ligger en mycket rik och mångskiftande erfarenhet,
äger i allo sin tillämpning på Stadens mellan broarna
problem i Stockholm. Speciellt torde hävdandet av
den moderna genomgångstrafikens skadlighet såväl
ur stadskaraktärens som rent praktiska synpunkter
vara väl värd vårt beaktande. Professor Siedler var
icke heller ensam om att förfäkta dessa här återgivna
meningar. Sålunda skriver Stadsbaudirektor ing. dr
Franz Musil i Wien följande: "Alte grosse Städte
enthalten meist im Stadtkern Baudenkmäler von hohem
kulturhistorischen Wert, deren Bestand nicht nur
vom Standpunkte des Fremdenverkehrs vernümftig,
sondern auch für die eigene Bevölkerung als eine
Angelegenheit des Gefühls und der Anhänglichkeit
an die Heimatstadt wichtig ist. Solche
Baudenkmäler sollen geschützt werden, wobei unter diesen
Begriff nicht gerade einzelne Bauten verstanden
werden müssen, sondern auch Stadtviertel
künstlerisch wertvollen historischen Gepräges. Es wäre
vollkommen falsch in solche zu schonende Gebiete
den modernen Verkehr mit seiner
Zerstörungsten-denz einleiten zu wollen."
Med mycket stort eftertryck framhölls av ett
flertal kongressdeltagare, att de svårigheter, som vållas
den modärna trafiken av äldre värdefull bebyggelse,
i de flesta fall kunna kringgås. Sålunda skriver
professor Siedler: "Der Abbruch derartiger
Baulichkeiten wird häufig unter Hervorkehrung
verkehrstechnischer Gründe gefordert. Es werden sich aber
meist andere Wege städtebaulicher art zur Lösung
vorhandener Verkehrsshwierigkeiten finden, deren
Vervolg dieser historischen Baulichkeiten nicht zu
bedrohen braucht. Ihr Abbruch kann nur in Frage
kommen, wenn sich tatsächlich keine andere
Möglichkeit zur behebung der vorhandenen Schwierigkeit
ergibt."
Detta och andra uttalanden i samma riktning ha
sitt intresse med hänsyn till äldre värdefulla
byggnader i Stockholm, som länge hotats av
trafikutvecklingen, såsom Södra stadshuset och Boiideska
palatset. Gång efter annan ha dessa byggnaders rivning
påyrkats utan att möjligheterna att lösa
trafikproblemen på annat sätt beaktas. Den av professor
Siedler uttalade allmänna grundsatsen visar sig i dessa
fall vara riktig och torde även vara det i andra. De
intressantaste exemplen härpå ge måhända de
italienska städerna, där byggnadsminnesmärken såväl
från antiken som renässansen-barocken förekomma i
stort antal och på grund av sin delvis unika
karaktär och de oskattbara konstvärden de ofta
representera. kräva stor hänsyn och smidighet vid
regleringsplaners uppgörande. Exempel åskådliggörande såväl
svårigheternas art som mer eller mindre lyckliga lös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
