Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1930 - Aktuella stadsplaneproblem, av Tage William-Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
307
ningar anföras av arkitekt Luigi Piccinato i Rom.
Han framhåller, att bestämda regler eller system i
dessa frågor icke kunna uppställas. Visar det sig
absolut oundgängligt att framdra en modern
trafikpulsåder genom en gammal stadsdel och vill man
därvid undvika att förstöra den estetiska jämvikten,
ges det många möjliga lösningar allt efter de gamla
kvarterens typiska planschema, den arkitektoniska
karaktären hos de enskilda byggnadsverken eller det
existerande gatunätets egendomligheter. Det brutala
framdragandet av rätliniga gator, som dela en
stadsdel i två halvor, utan hänsyn till existerande
gatusy-stem, (såsom den ryktbara rätliniga huvudgatan i
Neapel), fig. 1; breddandet av en gammal gata mera
med hänsyn till tomtspekulationens intressen än
trafikbehovet (såsom regleringen av via Rizzöli i
Bologna) eller det fullständiga nedrivandet av ett
gammalt stadscentrum (såsom i Padova) utgöra i sina
katastrofala estetiska och ekonomiska verkningar en
alldeles färsk och synnerligen dyrköpt läxa (—
"costi-tuiscono nei loro disastrosi effetti estetici ed
econo-mici una recentissima costosissima lezione"). Såsom
ett gott exempel på smidig och pietetsfull gaturegle
ring anför Piccinato Corso Vittorio Emanuele i Rom
från Piazza Venezia till Chiesa Nuova medan
fortsättningen fram till Tiberbron anges som ett exempel
på mindre förebildlig gatureglering. För övrigt
erbjuda renässanskvarteren i Rom det bästa tänkbara
exempel på såväl behovet av en upprensning och
sanering av en förr förnämlig stadsdel, som, undan för
undan övergiven av sin ursprungliga befolkning, å
ena sidan innehåller en efter våra förhållanden
överväldigande rikedom på intressanta och konstnärligt
värdefulla byggnader och kvarter men å den andra
sidan icke vare sig beträffande gatuutrymme eller
hygienisk standard motsvarar nutidens krav. Dessa
kvarter ligga insprängda som en kil mellan
Vatikanstaden och Roms modärna centrum.
En mycket livlig genomgångstrafik råder
därför och det enda större gatugenombrott, som
gjorts, nämligen den ovan nämnda Corso
Vittorio Emanuele är en hårt belastad trafik-
led. Många förslag till lösande av dessa
stadsdelars trafik- och saneringsproblem hava på
senare tid framlagts. Bl. a. förelade ingenjör Ncstore
Cinelli kongressen en serie studier, som tydligt ge
vid handen, hur vanskligt problemet är. Han liar
tänkt sig en tunnelförbindelse mellan Corso Vittorio
Emanuele och Via Cavour. I och för sig borde ett
tunnelprojekt vara relativt lätt att genomföra, men i
Rom har man ju på 4 à 6 meters djup under
nuvarande mark ruinerna av det antika Rom och vad man
där vid ett tunnelarbete skulle kunna påträffa av å
ena sidan märkliga fornfynd och å den andra
oberäkneliga byggnadstekniska svårigheter, gör ett
tunnel-arbete mer än vanskligt. Vid förfrågan angav även
chefen för utgrävningarna å Forum Romanum och
Palatinen, professor Bartoli. att han ansåg en tunnel
— i varje fall under Kapitolium — outförbar med
hänsyn till de labyrinter av antika substruktioner
man då måste genomskära. Att emellertid även ett
stadsparti, så späckat med märkliga byggnader —
där ofta gårdsutrymmena äro de konstnärligt
värdefullaste och därför förhindra regleringar i kvarterens
inre — kan regleras utan nämnvärd skada för
historiska värden visar den å fig. 2 återgivna detaljen.
Det är lärorikt för oss nordbor att jämföra de
svårigheter man. här har att kämpa med med våra egna: de
få betydande minnesmärken vi äga kunna väl göra
anspråk på samma pietetsfulla och skickliga
regleringskonst, som det modärna Italiens
stadsplanetek-nici utöva.
Med de erfarenheter av modärn gatutrafik, som nu
föreligga, synes man på många håll frångå tidigare
uppfattningar rörande behovet och nyttan av sådana
gatugenombrott, som det ovan visade i Neapel eller
som Haussmanns Parisboulevarder. Sålunda skriver
Lt. Colonel H. P. Cart de Lafontaine, London, i denna
Fig. 1. Gatugenombrott i Neapel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
