- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
337

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23 ½. 12 juni 1930 - Funktionalism och traditionalism i svensk konstindustri, av Gotthard Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 febr. 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

337

och den enkla bruksvaran sattes ännu en gång i
högsätet. Det betonades, att utställningens viktigaste
uppgift skulle bli "en ännu klarare orientering mot
gestaltningen av bruksvaran", och detta syfte skulle
bl. a. nås genom en ny utställningsform,
kollektivutställningar av stapelartiklar av de vanliga
bruksföremålen liggande nedanför bestämda maximipriser.
Genom dessa skulle utställningen tillföras "ett
material, som man inte är van att se på
konstindustri-utställningar, därför att det säkerligen i stor
utsträckning kommer att innehålla varor, som inte
’komponeras’ eller måhända redan för årtionden
sedan fått sin gällande form".

Det måste tyvärr sägas, att utställningen endast
i ringa mån lyckats förverkliga denna grundtanke.
Den goda idén med kollektivutställningar har
varken genom utställningsarrangemangen eller det
exponerade materialet fått den betydelse, som
programmet tillmäter den. Det har visserligen, för att taga
ett belysande exempel, anslagits en hel hall för
seriemöbler, men innehållet står icke i någon proportion
till det magnifika utrymmet, och själva
uppställningen gör, att intrycket blir ännu torftigare. Det är
egentligen endast två firmor, Gemla och Bodafors,
som delta i utställningen. Den förra fabriken har till
de populära billiga stolarna med sitsar av japanskt
sjögräs lagt ett antal av Uno Åhrén ritade typer av
sitt- och bäddmöbler, kombinationsmöbler m. m., och
den senare har skapat en serie standardtyper i en
enkel och sober stil, vilka, särskilt komma till sin rätt
i några därmed möblerade hotellinteriörer. Men som
exponering av i handeln förekommande
rekommendabla seriemöbler ger den inte mycket.

Föga mer behållning ge kollektivutställningarna av
glas och keramik. Man hade här speciellt kunnat
vä;nta sig att få se de i programtalet nämnda
varorna, som "redan för årtionden sedan fått sin
gällande form". För de enklaste behovstyperna ger sig
ju här formen nästan av sig själv, och av de billigare
kvaliteterna ha sedan länge utbildats i handeln
befintliga standardtyper. Det vanliga dricksglaset,
ölglaset, och nubbeglaset äro sådana standardformer,
som det förefaller fullkomligt meningslöst att söka
konstnärligt "förädla". Ofta ser det emellertid ut,
som om konstnären fattat sin uppgift som att till

Fig. 7. Trädgårdsurna i gråglaserad fajans, komp. av Ewald Dahlskog,
Bobergs fajansfabrik.

Fig. 8. Nöthårsmatta i svart och gult, komp. av Elsa Gullberg.

varje pris göra något nytt, något "roligt", och skulle
man ställa samman alla de brännvinsglas, som
komponerats under de sista tio åren, eller bara de, som
finnas på utställningen, skulle man få en serie av
former, påminnande om allt från urholkade isbitar till
spröda blomkalkar, och det vanliga spetsglaset skulle
man sannolikt ändå få uppsöka i närmaste butik.

I fråga om vinglasen ligger ju saken något
annorlunda till. I södern, där vinet är vardagsvara,
dricker man det gärna ur vanliga dricksglas, utan att
det smakar sämre för det. Hos oss hör vinet ännu
så länge festen till, och det förefaller ganska rimligt,
eller låt oss säga funktionellt, att även vinglaset får
en viss festlig prägel. De av konstnärer ritade enkla
vinglasen ha emellertid ofta en trohjärtad
klumpighet över sig, som går dåligt i stil med våra flotta
vanor. En viss lyx i material och utförande är
befogad, även när det gäller enklare vinglas, men den
behöver för ingen del vara liktydig med rik dekor.
Den tunna, osmyckade kristallskålen på en enkelt
slipad fot synes mig vara idealet för ett vinglas.
Orrefors har en servis med en genomgående
fasett-slipning å foten, som kommer idealet nära, men eljest
finns det nog en tendens till alltför avsiktlig
konstnärlighet även i de dyrare servisglasen.

I fråga om porslins- och fajansserviser tar sig
denna konstnärlighet framför allt uttryck i dekoren.
En svensk tallrik synes vara otänkbar utan ett
seglande skepp eller en liten gul tussilago att lägga
biffsteken på. Det vita restaurangporslinet, som
veterligen ingen klagat på anses väl inte skapa
tillräcklig hemtrevnad. Det förefaller eljest att
representera idealet för en god bruksvara. Den dyrbarare
servisen må ju lika väl som vinglaset gärna ha en
festligare prägel. Men även den kan uttryckas i
formen lika väl som i dekoren. Så har Percy gjort i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 27 02:28:57 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930a/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free