Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23 ½. 12 juni 1930 - Den svenska glasproduktionen, av Sten Kjellgren - Den nya bostaden å Stockholmsutställningen 1930, av Olof Thunström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
TEKNISK TIDSKRIFT
26 april 1930
Fig. 8. Rekuperativ degelglasugn,
konstruerad av YDgve Wictorin.
Fig. 7. Parfymglas, komp. av Edv. Ollers, Limmareds
glasbruk.
ugnarna. Dessa ha till uppgift att gradvis avkyla
det tillverkade glaset från en begynnelsetemperatur
av c:a 500° till helt avsvalnande, vilket tar en tid
av 5—8 timmar i anspråk. Om ett glas får kallna
utan sådan sakta avkylning, uppstår molekylära
spänningar, vilka snart spränga sönder glaset. Detta
undvikes genom nämnda kylningsprocedur, varigenom
uppkomsten av spänningar i glaset förhindras och en
hållbar vara erhålles.
Vår glasindustri saknar naturliga förutsättningar
för sin tillvaro i den mening, att alla råvaror med
undantag för kalksten saknas inom landet och därför
måste importeras. Bränsle finnes ju inom landet i
den mån ved och torv användes, men i allmänhet
måste man dock räkna med, att vårt bränsle är
dyrare än vad de med oss konkurrerande glasbruken i
de kolförande länderna ha att betala. Vid många av
de svenska glasbruken användes även importkol som
bränsle, vilket hos oss oftast står högre i pris än i
produktionslandet. Framställningen av glas i vårt
land medför genom sådana fördyrande
omständigheter större kostnader pr kg smält glas räknat, än vad
andra glasproducerande länder måste räkna med.
Våra arbetskostnader äro i de flesta fall också högre
än utlandets. De äro den största kostnadsfaktorn
och utgöra c:a 40 % av glasets värde.
Produktionen av glas överstiger, som förut antytts,
landets egna behov, varför en del exporteras. Att vi
överhuvud taget kunna konkurrera på
världsmarknaden, förefaller som en omöjlighet, då våra
produktionskostnader ställa sig högre än de med oss
konkurrerande ländernas, och dessa dessutom vid sin
glasexport på alla sätt gynnas med fraktlindringar och
premier av sina vederbörande statsmakter. Vi äro i
saknad av sådana förmåner, men måste dock söka
ordna så att en viss kvantitet glasvaror går till utlandet.
Export av glas har sålunda skett i ökad grad
alltsedan 50 år tillbaka, och det är att hoppas, att
exporten alltjämt skall stegras. Att man har fog för att
tänka sig en sådan möjlighet, beror på den
omständigheten, att det svenska glaset alltmera gjort sig
känt för hög kvalitet och därigenom kommit i en
särklass som röner efterfrågan på världsmarknaden.
Denna omständighet såväl som industriutövarnas
oförtrutna bemödanden att ytterligare befästa och öka
det anseende, det svenska glaset tillkämpat sig, gör
det, trots många svårigheter, möjligt att med
tillförsikt motse den fortsatta utvecklingen.
Sten Kjellgren.
DEN NYA BOSTADEN Å
STOCKHOLMSUTSTÄLLNINGEN 1930.
Tekniken och dess återverkningar ha
skapat nya utvecklingsmöjligheter och även
nya behov hava uppkommit.
Byggnadskonsten måste med nödvändighet följa utvecklingen och
anpassa sig efter de nya behoven. Tyvärr har arbetet
inom hithörande områden hittills givit förhållandevis
små resultat, vilket i och för sig icke är
anmärkningsvärt, emedan produktionen av byggnader kanske mer
än någon annan praktisk verksamhet är så bunden
av personliga tycken och föråldrade uppfattningar.
Inom stadsplanekonsten, som är grundläggande för
allt bostadsbyggande, har i stort sett icke
framkommit något nytt sedan renässansen och utvecklingen
har knappast berört annat än detaljfrågor. Detta
kan synas vara ett överdrivet påstående, men kan
belysas med några få exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
