Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 21 juni 1930 - Överlämnandet av Polhemspriset, av S. Nauckhoff - Dailygraphmaskinen, av Alfred Salmony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
387
ning. Hittills har detta vid elektronrör huvudsakligen
skett på så sätt att man sökt göra rörets karaktäristik
krökt. Ju mer krökt, ju starkare övertoner kan man
erhålla. Framkomligheten på denna väg är
emellertid ej särdeles stor, ty övertonernas styrka sjunker
hastigt med ökat ordningstal på övertonen.
Tävlingsskriften redogör för ett nytt sätt att
koppla elektronrör, varigenom det blir möjligt att
med utgångspunkt från en fullt normal
rörkarak-täristika alstra en eller flera godtyckliga övertoner
till en viss grundfrekvens eller kombinationstoner av
flera grundfrekvenser med effekter, som äro avsevärt
mycket större än de, som erhållas enligt äldre
metoder. Samtidigt med att detta mål nåtts erhålles
en apparat som kommer den ideella modulatorn eller
demodulatorn mycket nära.
En modulator inom telefon- och radiotekniken är
en apparat, med vilken amplituden hos en bärvåg
eller bärfrekvens påverkas i överensstämmelse med
amplituden och frekvensen av det tal eller den musik,
som skall överföras medelst bärvågen. Om
bärfrekvensens amplitud varierar linjärt med den
modu-lerande lågfrekvensens amplitud, kan
modulatoranord-ningen sägas vara ideell. Hos vanliga anordningar för
detta ändamål blir emellertid moduleringen ej linjär
ufån beroende av den modulerande svängningens
styrka. Detta visar sig praktiskt på så vis, att
bärfrekvensens amplitud ej proportionellt följer tonfre
kvsnsens amplitud, speciellt om man påtrycker stora
tonfrekvensamplituder.
Detta är ett analogt fall till ett inom krafttekniken
känt fenomen, nämligen att polspänningen på
exempelvis en likströmsgenerator faller med belastningen.
Redan på ett tidigt stadium rådde man bot för detta
förhållande genom att använda s. k.
kompoundgeneratorer hos vilka den ökade strömmen vid belastning
själv får verka, så att spänningsfallet kompenseras.
Den nya modulatorkopplingen innebär i princip att
den i rörens gemensamma anodkrets vid belastning
uppstående anodspänningen får påverka gallersidan
av rören för att kompensera anodbelastningens
återverkan på modulatorns karaktäristik. Man erhåller
även i detta fall en kompounderingsverkan, men
skillnaden mellan kompoundgeneratorn för likström och
den. kompounderade modulatorn är, att
kompoundgeneratorn ger konstant spänning, under det att
modulatorn ger konstant ström. För radioteknikern
framstår fördelarna med den nya modulatorn bäst genom
att framhålla denna modulators egenskap att hava
samma dynamiska som statiska karaktäristik.
Den prisbelönade uppsatsen redogör även för en
koppling, medelst vilken det är möjligt att alstra
harmoniska övertoner av en viss påtryckt frekvens eller
kombinationstoner av flera frekvenser. Detta kan t. e.
tillgå på så sätt, att man låter grundfrekvensen
modulera sig själv, varigenom man erhåller en
frekvensfördubbling. Den uppstående dubbla frekvensen
får sedan ånyo modulera grundfrekvensen och
dessutom sig själv, varigenom frekvensen höjes till tre
och fyra gånger grundfrekvensen, allt under det de
olika multipelfrekvenserna uppträda med samma
effekt.
Inom telefon- och radiotekniken har den av
författarna behandlade nya modulatorn och
multipelgeneratorn visat sig mycket användbar, såväl då det gällt
att erhålla linjär modulering, som då det är
önskvärt att av en viss grundfrekvens,
synkroniseringsfrekvensen, alstra en eller flera harmoniska övertoner.
Användningsområdet är ganska vidsträckt i dessa
dagar, då högfrekvenstelefoni och -telegrafi, synkrondrift
av radio- och televisionssändare samt förbättring av
transmissionsegenskaperna bl. a. hos modulatorn och
demodulatorn står på dagordningen för alla
svag-strömsingenjörer.
Ingenjörerna Erik Lindquist och G. von Heideken
hava i en avhandling med titeln "Bidrag till
kännedomen om vätskors rörelse genom porösa jordlager"
behandlat grundvattenströmningens problem från
teoretisk och experimentell synpunkt och särskilt har
avsikten varit att utreda orsakerna till de avvikelser
från den av Darcy givna elementära regeln att den
mellan två tvärsnitt av en viss materialbädd
fram-strömmande vattenmängden är proportionell mot,
tryckhöjdsdifferensen. Då avhandlingen enligt de
utsedda granskarnas mening utgör ett synnerligen
beaktansvärt bidrag till lösningen av ett känt, men
hittills endast ofullständigt löst tekniskt problem, men
då fortsatta undersökningar ansetts önskvärda, har
styrelsen, genom att tilldela författarna ett
forskningsbidrag av 2 000 kronor, velat bereda möjlighet till
undersökningens fullföljande.
Vidare har styrelsen tilldelat ingenjör Erik
Genberg ett forskningsbidrag av 2 000 kronor för att
bereda honom möjlighet till utförande av experimentella
undersökningar inom det av honom rent teoretiskt
behandlade området "om färgblandningar".
Hans avhandling utgör nämligen en teoretisk
utredning på grundval av den Ostwaldska färgläran.
Ingenjör Genberg har givit denna färglära en utmärkt
klar matematisk utformning och genom införande av
nya definitioner på begreppen vithalt och svarthalt
hos ett färgämne har han lyckats uppställa formler
för beräkning av färgton, vithalt och svarthalt hos
den färg som uppkommer genom blandning av två
färger med kända data i godtyckliga proportioner.
DAILYGRAPHMASKINEN.
På 1890-talet upptäckte den danske fysikern W.
Poulsen, att man på elektromagnetisk väg kunde så att säga
"fixera" ljudvågorna i en ståltråd, och att det är
möjligt, att icke blott en enda gång, utan hur ofta som
helst åter omsätta trådens magnetism i ljudvågor. Den
med utomordentligt stora förväntningar hälsade
upptäckten av denna "Poulseneffekt" ledde emellertid ej
till ett omedelbart praktiskt utnyttjande, för vilket då-
tidens teknik ej var mogen. Man beräknade då, att det
fcr upptagning av ett tal, ett musikstycke eller ett
diktat skulle krävas flera centner ståltråd.
Först de rika erfarenheterna från den moderna
telefon- och speciellt radiotekniken ha gjort det möjligt att
praktiskt utnyttja Poulseneffekten. Det är en tysk
ingenjör, dr Kurt Stüter som nu efter 26 års trägna försök
lyckats omsätta den Poulsenska uppfinningen i en prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
