Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1930 - Multipelindunstning med luft-ångblandning, av Erik Öman och H. Elis A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JUnI 1930
Fig. 3.
luft-ångblandningar visar nämligen en mättad
blandning mångdubbelt större värmeövergångskoefficient
än en överhettad blandning.
I det föregående nämnde jag, att vid mättning av
heta rökgaser, större delen av värmet överföres i den
avdunstade vattenångans ångbildningsvärme. Fig. 3
änger totala vårmeinnehållet hos en blandning av luft
och ånga, bestående av 1 kg torr luft, som mättats med
vattenånga till olika temperaturer. (Värmeinnehållet
har räknats från 0°C.) Värmeinnehållet angives i kg
kal., temperaturen (som alltid) i °C. Den i
diagrammet inlagda, streckade linjen anger värmeinnehållet
hos den i blandningen ingående torra luften. Vi se,
att ojämförligt större delen av värmeinnehållet är att
finna hos vattenångan.
Härav kunna vi draga den slutsatsen, att för att
utvinna någon större del av värmeinnehållet i en
luft-ångblandning, måste densamma kylas, så att vatten
utkondenserar.
Vi hava här kommit fram till den väsentliga
olikhet, som förefinnes mellan å ena sidan ren ånga och
å andra luftångblandning, när de uppträda som
vär-meavgivande media. Denna olikhet består däri, att
medan ren ånga avger sitt värme vid konstant
temperatur, motsvarande det i kondensationsrummet
rådande trycket, så är värmeavgivning från
luft-ångblandningar oundvikligt förbunden med en
temperatursänkning. Önskar man utvinna en större del av
ångbländningens värmeinnehåll, blir denna
temperatursänkning avsevärd.
Av vad jag nyss sagt angående själva
mdun,(t-ningsprincipen, framgick, att varje särskilt
indunst-ningsförlopp medför, att det härvid nyttiggjorda
värmet överföres från den värmeavgivande
luft-ång-blandningen till den avdunstande
luftångbland-riingen. Härvid är det givetvis av största intresse,
att den senare blandningens avgångstemperatur
hålles möjligast hög, då ju blandningen i sin tur
skall begagnas som värmeavgivande medium i nästa
effekt. Det första villkoret för att denna önskan
skall kunna uppfyllas, är givetvis, att den
avdunstande vätskans temperatur hålles hög.
Vi hava alltså funnit, att man för ett
tillfredsställande utnyttjande av luft-ångblandningarnas
värmeinnehåll skola kyla dessa så långt som möjligt,
samtidigt som man dock önskar hålla den kylande
vätskans temperatur möjligast hög. Ett samtidigt
uppnående av båda dessa önskemål kan praktiskt
endast ske om det indirekta värmeutbytet utföres enligt
motströmsprincipen.
Även avdunstningen utföres lämpligast i motström;
då dessutom en avdunstning samtidigt med det
indirekta värmeutbytet skulle medföra en viss sänkning
av vätskans högsta temperatur, visar det sig vara till
stor fördel att uppdela varje indunstningsförlopp i
två intervall, nämligen dels ett indirekt värmeutbyte
i motström mellan kondenserande luft-ångblandning
och vätska, dels direkt värmeutbyte i motström
mellan luft och den värmda vätskan.
Detta senare värmeutbyte medför avdunstning av
vattenånga, mättning till högre temperatur av den
använda luften samt kylning av vätskan. Den sålunda
kylda vätskan värmes ånyo, och vätskan cirkulerar
alltså inom apparaturen, under det att den växelvis
värmes och kyles.
Hittills har jag icke närmare berört själva
avdunst-ningsförloppet. Vid de teoretiska och praktiska
undersökningar, som vi utfört, hava vi stött på vissa
mycket egendomliga förhållanden, som såvitt vi hava
oss bekant, förut icke varit kända. Jag skall försöka
att i snabba drag ge en möjligast lättfattlig
redogörelse för några resultat av dessa undersökningar.
Förhållandena klargöras bäst med tillhjälp av
diagram, uppställda på samma sätt som det nyss visade
fig. 3. Vill man i ett diagram av detta slag återgiva
förloppet vid en viss vätskemängds kylning eller
värmning, så kommer detta att återgivas med en rät
linje. Detta framgår tydligt av fig. 4, som jag
medtagit för att något klargöra detta förhållande. Linjen
a anger sålunda förloppet vid kylning eller värmning
av 1 kg vatten mellan 70° och 30°, medan linjen b
representerar kylningen eller värmningen av 2 kg
vatten mellan 40° och 20°. Som vi se, utgör den
upptagna eller avgivna värmemängden i båda fallen
40 kal. Om man parallellförflyttar endera av linjerna
i vertikal led, (vilket i detta fall skett med linjen b,
så att den streckade linjen b1 erhållits), framställer
diagrammet på ett överskådligt sätt ett indirekt
vàr-meutbyte i motström mellan de två vätskemängderna.
Vid ett dylikt värmeutbyte i motström är det, som
vi veta, möjligt, att höja den kallare vätskans
utgångstemperatur till obetydligt under den varmare
vätskans ingångstemperatur, samtidigt som även den
varmare vätskan kan kylas till en temperatur,
obetydligt högre än den kallare vätskans ingångstempe-
kalorier
Fig. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
