Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1930 - Multipelindunstning med luft-ångblandning, av Erik Öman och H. Elis A. Göth - Notiser - Kylcenter i hyreshus - Oljeeldade värmeledningsanläggningar i U. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JULI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
899
varje apparat, i jämförelse med omgivande
atmosfärstrycket, över- eller undertryck, och även
apparaternas ytterväggar måste därför dimensioneras för
att motstå tryckpåkänningar.
Sker däremot indunstningen med tillhjälp av luft,
så råder i hela apparaturen ett och samma tryck,
atmosfärstrycket, och i det finnes därför inga som
helst dylika tryckpåkänningar. Följaktligen kan
värmeytans tjocklek väljas mycket låg, och till
yttermera visso kan värmeytan utföras i form av plana
plåtar, vilket allt bidragar till att sänka
apparaturkostnaden.
Vilken betydelse detta har, inser man kanske bäst
därav, att vid indunstning av många lösningar inom
kemisk industri, man måste begagna något
syrebeständigt material, såsom koppar, syrafast stål osv.;
i sådana fall utgör själva materialkostnaden en högst
betydande del av värmeytans totala pris.
En annan av de största fördelarna hos detta
in-dunstningssystem har heller icke kommit till synes
i det föregående. Då systemet alltid arbetar med
mättade luft-ångblandningar vid vanligt tryck,
kommer temperaturen däri icke att överstiga 100°. Med
andra ord: systemet arbetar med synnerligen
lågvär-digt värme, och man har alltså här en god
möjlighet att nyttiggöra just dylikt värme, som nu vid
många kemiska fabriker bortgår till ingen nytta.
Undersöker man t. e. förhållandena inom
cellulosafabrikationen, finner man, att av de där i
processen införda värmemängderna huvuddelen bortgår
i form av lågvärdigt värme av olika slag.
Utnyttjningen av dessa värmemängder är för
närvarande obetydlig, och densamma bör med denna
nya indunstningsmetod kunna avsevärt höjas.
Ytterst är dock varje utnyttjnings ekonomiska
berättigande avhängigt av de kapacitetssiffror
beträffande värmegenomgång och avdunstning som kunna
uppnås vid en dylik indunstning, och dessa frågor
komma därför ingenjör Göth att bl. a. redogöra i det
följande.
NOTISER
Kylcentraler i hyreshus. Vid installation av
kylanläggningar i hyreshus har man, åtminstone i Sverige i
allmänhet valt systemet med ett separat kylskåp för
varje lägenhet. Det förefaller dock sannolikt, att en
för hela huset gemensam kylcentral skulle ställa sig
ekonomiskt fördelaktigare. I en uppsats i
Schweizerische Bauzeitung (10 maj 1930) ha några rön
framlagts från ett års drift av en dylik central, anlagd i
en fastighet i Geneve med 21 lägenheter.
I köket till varje lägenhet finnes inbyggt ett kylskåp
med dimensionerna 60 X 60 X 70 cm. Det i källaren
uppställda kylmaskineriet har en effekt av 3 000 kal/tim.
och arbetar endast under de tider på dygnet, då den
elektriska energien erhålles till lägre pris. Härunder
avkyles en saltlösning om ca 3 ms till — 5 ° à —10 "C.
Saltlösningens cirkulation mellan källaren och
våningarna ombesörjes av en pump, som manövreras genom
den automatiska värmeregleringen, och temperaturen i
kylskåpen hålles vid + 10 à + 3 °C. Kylmaskinen
arbetar ca 12 timmar om dygnet med en energiförbrukning
av ca 2 kW. Dessutom erfordras per dygn ca 6 ms
kylvatten, som uppvärmes ca 8° och kommer till
användning i våningarna.
I jämförelse med systemet med separata kylskåp i
varje lägenhet säges det här skisserade systemet vara
mycket billigare i anläggning och kräva mindre tillsyn.
Strömkostnaden skall dessutom uppgå till endast 1/9 av
den som skulle uppstå, om varje våning hade sin
separata kylanläggning.
Oljeeldade värmeledningsanläggningar i U. S. A. Som
bekant har man i U. S. A. i stor utsträckning infört
oljeeldning under värmeledningspannor. Enligt en uppsats
i VDI-Zeitschrift (10 maj 1930) uppgick antalet
oljebrännare i bostadshus i XJ. S. A. vid årsskiftet 1927—1928
till mellan 300 000 och 350 000.
Brännarna kunna indelas i två grupper. Den ena
arbetar med naturligt skorstensdrag och förgasning av
oljan. I allmänhet tillföres oljan medelst självtryck
eller artificiellt tryck och sönderdelas utanför
munstycket av hettan i förbränningsrummet. Förbrännings-
luften erhålles genom skorstensdraget, eventuellt
förstärkt med en fläkt. Vid den andra gruppen förgasas ej
oljan utan sönderdelas mekaniskt genom inblåsning av
tryckluft, vilken antingen endast sönderdelar oljan eller
ock därjämte tjänstgör som förbränningsluft. I förra
fallet erhålles förbränningsluften genom skorstensdraget.
Det är också möjligt att använda en del av tryckluften
för oljans sönderdelning, medan en annan del
åstadkommer förbränningen. Numera överväger den mekaniska
sönderdelningen, och några nya brännare enligt
förgas-ningssystemet framställas knappast.
Regleringssystemen för oljebrännare äro i allmänhet
mycket utvecklade. Enstaka brännare tändas och
regleras för hand, men i allmänhet eftersträvar man
automatisk drift. Regleringen sker ofta på så sätt, att
oljetillförseln strypes, då rumstemperaturen eller trycket (vid
ångvärmeledning) överskrider ett visst maximivärde,
men vid fullt automatiska system sker tändning och
släckning periodiskt med hjälp av ett urverk.
För tändning av brännarna finnas ett flertal olika
system; vid de modernare sker tändningen med gaslåga
eller elektricitet. Vid gaständningen använder man
antingen en låga som ständigt brinner för fullt eller en
evighetslåga som vid tändningsögonblicket bringas upp
till sin fulla styrka. På liknande sätt använder man vid
elektrisk tändning antingen momentantändning med en
glödkropp som upphettas strax före
tändningsögonblicket eller en ständigt het glödkropp. Det finnes även
en kombination mellan gaständning och elektrisk
tändning, varvid en momentant uppvärmd elektrisk
glödkropp antänder en gaslåga, som sedan verkställer
tändningen av oljan.
Brännoljans egenskaper med avseende på
förbràn-ningsvärme, förbränningstemperatur, viskositet,
flampunkt och kemisk sammansättning ha ett stort
inflytande, och i allmänhet ånge fabrikanterna av brännarna,
vilket slags olja dessa äro avsedda för. Man har på
sistone strävat efter att erhålla en enhetlig
klassifikation av brännoljorna, varigenom valet av dessa skulle
kunna underlättas. Sålunda indelas numera de för
hushållseldning använda oljorna i sex klasser, varvid
specifika vikten valts till indelningsgrund.
Drivmotorerna för oljepumpar och fläktar ha i
allmänhet en effekt av % till % hkr, i undantagsfall
mindre (ned till 1/20 hkr) eller mer (upp till 3 hkr).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
