Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1930 - Insänt: Sjömaskinistutbildningen och de tekniska läroverken, av R. Roos - Litteratur - Anmälan: Energiewirtschaft, av Hll. - Anmälan: Der Kohlenschwefel, av S. Qvarfort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JULI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
403
att de ej ha kommit till skolan för att upprepa saker, som
de redan känna från sitt yrke och då praktisk och
beskrivande maskinlära, i viss utsträckning naturligtvis.
I tekniska högskolans barndom, någon gång på
1840-talet, tror jag, sökte man giva utbildningen en mera
praktisk riktning. Högskolan förlorade alltmer i
anseende, och slutligen ingrep regeringen — med känt
resultat, eller hur?
Av denna anledning är och förblir den räknemässiga
behandlingen av fysiken, kemin och maskinläran en
viktig del av undervisningen.
En dylik behandling av naturföreteelserna är ett
värdefullt pedagogiskt stöd, verkar befruktande på
tankeutvecklingen, eggar intresset, främjar självverksamheten
och bereder tillfredsställelsen att få ett svar på en fråga.
Maskinbefälskårens många motståndare önska
naturligtvis en annan sakernas tillstånd. Bildningstörsten
skall motarbetas.
Som ett led i detta strävande må betecknas B:s
förslag att låta maskininspektörer i handelsflottan (f. d.
elever vid skolan) inspektera undervisningen. Skulle
lektor B. finna sig i att personer utan högre teknisk
utbildning inspekterade honom?
B. angriper ock den nuvarande, om skolornas
utveckling högt förtjänte examensförrättaren och påstår, att
examensexemplen ofta äro felaktiga. Sanningen är den,
att smärre fel konstaterats endast två gånger. Att
fördenskull förkasta den nuvarande, alldeles nödvändiga
kontrollen och hela examenssystemet är
anmärkningsvärt.
Även i en annan fråga är B. illa underrättad. De
sakkunnige klandras för det de icke sökt anskaffa
labora-tionsmateriel i fysik och kemi. överstyrelsen har
redan anskaffat dylik materiel och kommer framdeles
att inköpa mer för särskilt anslagna medel, så snart de
nya laboratorierna hunnit färdigställas. För Göteborgs
vidkommande har jag för länge sedan avlämnat begärd
utredning av denna fråga.
Den av de sakkunnige begärda summan till
maskinlaboratorier, 130 000 kronor för själva maskinerna, är
tillräcklig. Betydelsen av dessa laboratorier har
överdrivits. Praktiskt utbildat folk ha givetvis mindre
behov av laboratorier än de tekniska läroverkens i regeln
unga och oerfarna elever. För övrigt är det icke så långt
till Götaverken, respektive Kockums.
På grund av det sagda kan B:s artikel betecknas som
fraser utan reell innebörd och som ett medel att nå vissa
personliga och andra syften, bl. a., att skaffa de tynande
tekniska läroverken mera folk.
Göteborg i juni 1930.
R. Roos.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Energiewirtschaft. Eine Studie über kalorische und
hydraulische Energieerzeugung, von Privatdocent dr ing.
Michael Seidner, 135 sid., pris 9 kr. Verlag von Julius
Springer, Wien und Berlin 1930.
Boken utgör en ingående studie över
energiförsörjningsproblemet, och författaren har med tysk
grundlighet analyserat detsamma. Man kan gott säga, att det
är en hel liten lärobok i ekonomisk planläggning av
kraftcentraler, beträffande såväl rena värme- och
vattenkraftverk som dessa bägge grupper i intimt samarbete.
Ett inledande kapitel avhandlar kraftkonsumtionen,
dess karaktär och växlingar under året, veckan och
dygnet och ger en god framställning av de mer eller
mindre komplicerade faktorer, som måste spela in vid plan
läggandet av större kraftcentraler eller komplex av
dylika. En tabell visar några belysande siffror över
utnyttjningstiden hos en del större kraftverk, varav
framgår, att denna allt efter kraftens användningssätt
kan variera mellan exempelvis 7 600 timmar per år och
ned till 1 200 timmar för vissa elektricitetsverk i tyska
städer.
Därefter avhandlas speciellt värmekraftcentraler med
ett ingående studium över de grundläggande
principerna för dessas planläggande. I särskilda kapitel
behandlas i detalj bränsleekonomi, anläggningskostnader,
driftkostnader m. m., och det hela är belyst med en
mångfald diagram och praktiska exempel. Författaren
påvisar fördelen av att dela upp energiproduktionen på
bottenkraftcentraler och spetscentraler och är därmed
inne på "der Verbundbetrieb" och betingelserna för ett
framgångsrikt sådant.
Vattenkraftens utnyttjande upptar största delen av
boken, och det mesta torde förbigås såsom varande
välkänt och delvis allt för elementärt. Intresset vaknar
emellertid, när författaren kommer in på
magasinskraftverk med möjlighet till dygns-, vecko- och
årsreglering samt samarbete mellan vattenkraftverk och
ångcentraler. I en mångfald belysande praktiska
exempel med siffror, delvis hämtade ur
verkligheten, visar han fram den ekonomiska fördelen av
dylikt samarbete. På samma grundliga sätt behandlar han
i ett särskilt kapitel de i Tyskland och Schweiz mycket
vanliga pumpackumuleringsanläggningarna, vilka arbeta
som spetsstationer med synnerligen kort
utnyttjningstid. Exempel på dylika anläggningar i förening med
dygns- eller årsregleringsmöjligheter äro Wäggitalwerk,
Tremorgio, Schwarzenbachsperre, Edertalsperre. Man
kan dock knappast säga, att han på ett tillfredsställande
sätt lyckats avslöja hemligheten med deras ekonomi,
åtminstone när det gäller rena pumpanläggningar, som
även ofta förekomma. Sista kapitlet innehåller en kort
översikt över, hur kraftförsörjningen i stort sett är
ordnad, exempelvis i Tyskland och Schweiz.
På det hela taget kan man säga, att boken icke
innehåller några nya synpunkter utöver, vad som förut är
känt och publicerat. Författaren hänvisar också till en
mångfald skrifter samt meddelanden från
världskraft-konferenser. För den intresserade, som närmare önskar
taga del av hithörande problem såväl i stort som i
detalj, kan boken emellertid rekommenderas, även om
allt vad däri sägs, som helt naturligt är, icke kan vara
direkt tillämpligt på svenska förhållanden.
HU,
Der Kohlenschwefel av F. Muhlert. Kohle, Koks,
Teer. Bd. 21. Verlag von Wilhelm Kapp, Halle (Saale)
1930. 193 sidor. Inb. Pris kr. 15: 50.
Bokens fullständiga titel är "Der Kohlenschwefel, sein
Vorkommen und seine Bestimmung in Kohle, Koks,
Teer, öl und Gas, sein Schaden und seine Bekämpfung
in der Feuerungs-, keramischen und Eisenindustrie,
seine Entfernung und Verwertung in Kokerei und
Gasindustrie". Som framgår av detta är ämnet mycket
utförligt och fullständigt behandlat.
Svavel utgör visserligen ingen integrerande del av
stenkolet, då det förekommer blott i mängden 0,b—3,o %.
Likväl är det en viktig beståndsdel, närmast att
betrakta som en förorening. Frågan om svavlets ursprung
i kolet är en smula omstritt. Kolsvavlet förekommer i
två huvudformer, organiskt eller oorganiskt bundet, i
senare fallet såsom sulfid eller sulfat. Det organiskt
bundna svavlet skulle delvis kunna tänkas bildat av de
växter, genom vilkas omvandling stenkolet uppstått,
eftersom växtäggvita kan hålla 0,6—1,3 % svavel. Dock
är mängden organiskt bundet svavel i kolet större, än
som kan förklaras härav. Däremot kunna lämningar av
djur ha medverkat till svavelbildningen liksom det är
tänkbart, att oorganiskt bundet svavel kan ha bidragit
till uppbyggandet av organiska svavelföreningar i kolet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
