Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 26 juli 1930 - Världskraftkonferensen i Berlin den 15—25 juni 1930, av T. Lindmark - Förutsättningarna för svensk ingenjörsverksamhet i utlandet, av C. Schmidt och Axel Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JUnI 1930
kl. 1/21 på natten var middagen slut och dansen kunde
begynna.
En annan festlighet av större omfattning var en
galaoperaföreställning med Rosenkavaljeren under
Strauss’ eget anförande.
Konferensen avslutades på eftermiddagen den 25
juni och den 26 juni vidtogo studieresor till olika
delar av Tyskland.
T. Lindmark.
FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR SVENSK
INGENJÖRSVERKSAMHET I UTLANDET.1
Av major C. Schmidt och civilingenjör Axel Sahlin.
Major C. Schmidt.
När i äldre tider intill världskrigets utbrott de
svenska ingenjörerna på grund av dåliga
hemmakonjunkturer, äventyrslusta eller vetgirighet ville
försöka sin lycka utanför Sveriges gränser, ställde de i
regel sin resa till Amerika, varmed då alltid avsågs
Förenta staterna i Nordamerika. Inresetillstånd
erhölls mycket lätt på den tiden för kvalificerat folk,
även om inte alltid en ingenjör omedelbart kunde
erhålla ingenjörsanställning. Det var även på den
tiden ibland dåliga tider där, och främlingen med
ingenjörsutbildning fick ofta taga sådant arbete, som
han kanske icke drömt om. I regel fingo de flesta
dock så småningom lämpligt arbete. Många trivdes
bra i det nya landet och stannade därför där för
alltid, men många, som önskade återvända, hade
vistats där för länge för att med fördel kunna
omplanteras i Sverige.
De svenska ingenjörerna torde i stort sett ha rett
sig bra därute och hedrat det svenska
ingenjörsnamnet. Många anse givetvis, att det från svensk
synpunkt är föga givande att bekosta en utbildning,
som enbart kommer ett annat land tillgodo. Indirekt
torde emellertid dessa ingenjörer hava gjort
hemlandet nytta genom sin höga kunskapsnivå, som ökat
amerikanarnas aktning för Sverige och därmed varit
till nytta för andra svenskar. De ingenjörer som
återvänt till hemlandet ha samlat erfarenhet, som
varit till gagn i deras fortsatta verksamhet hemma.
Inom Europa funno också många svenska
ingenjörer arbete. I Ryssland använde Nobelverken ett
flertal svenska ingenjörer, den svenska industriens
försäljningsombud använde svenska ingenjörer, och
svenska entreprenörer hade där filialer och
dotterbolag. I Finland anlitade pappersindustrien i stor
utsträckning rikssvenska ingenjörer. I Tyskland
erhöllo många svenska ingenjörer arbete inom
elektroindustrien, hos byggnadsfirmor etc.
Fortsättningsstudier vid de tyska högskolorna och i Zürich voro
också rätt vanliga. England har mottagit många
svenska ingenjörer, som skapat sig namn och
ställning där, delvis såsom representanter för svenska
industrier.
De svenska handelshusen i de transmarina länderna
hade även behov av svenska ingenjörer, emedan
fackkunskapen icke kunde undvaras vid försäljning
av maskiner m. m.
Världskriget och förhållandena efter kriget ha rätt
väsentligt ändrat möjligheterna för utlandsverksamhet.
i Inledningsföredrag och diskussion vid Sv.
teknologföreningens årsmöte den 13 juni 1930.
Det skulle i detta sammanhang varit av intresse
att statistiskt kunna redogöra för denna
utlandsverksamhet. Materialet härför är tyvärr icke samlat vad
det gäller tekniska högskolan. Chalmersska
ingen-jörsföreningen har emellertid lyckats ganska
fullständigt hålla reda på dem, som genomgått
Chalmersska institutet. Enligt 1929 års katalog hava 400
av närmare 1 900 bokförda ingenjörer sin
verksamhet förlagd utomlands, varav 255 vid icke svenska
företag i U. S. A. och Canada. Av dessa 255 är ca
100 över 40 år, 135 mellan 30 och 40 och ett 20-tal
yngre än 30 år. Under de senaste åren synes icke
några ha emigrerat för att söka arbete i icke svenska
företag. Till detta senare förhållande ha tydligen
medverkat de ökade svårigheterna att erhålla
inresetillstånd, de ökade arbetsmöjligheterna, som rått
under några års god konjunktur hemma i Sverige
samt den svenska industriens kraftiga expansion
utomlands, vilken tagit sig uttryck i etablerandet av
egna försäljningsorganisationer, och där
tullförhållandena nödvändiggjort det, i bildandet av
dotterbolag med egna fabriker. Enligt förutnämnda
katalog skulle 1929 ett 50-tal ingenjörer vara anställda
utomlands vid svenska företag.
För från tekniska högskolan utexaminerade torde
förhållandena gestalta sig ganska likartat;
möjligen har ett procentuellt större antal återvänt till
Sverige. Enligt teknologföreningens
medlemsförteckning hade år 1921 135, eller 41/2 % av föreningens
medlemmar sin verksamhet förlagd utomlands, därav
36 i Nordamerika. År 1929 hade antalet stigit till
261 eller 8 %■ Av dessa äro 69 anställda vid icke
svenska företag i U. S. A. och Canada, 50 vid icke
gvenska företag i andra länder än U. S. A. och
Canada, 20 synas hava egen verksamhet och 110 äro
anställda vid svenska företag i utlandet.
Enligt dessa uppgifter skulle ca 160 ingenjörer
vara anställda vid de tekniska företagen utom
Sverige. I verkligheten äro de flera emedan många, som
vistas utomlands, icke tillhöra Chalmersska
ingenjörsföreningen eller teknologföreningen.
Det är att hoppas, att denna för oss ingenjörer
synnerligen glädjande tendens skall kunna
uppehållas och utvecklas. En man som Ivar Kreuger är
härvidlag optimistisk att döma av ett referat av ett
av hans föredrag för några dagar sedan i New York.
Han säger däri:
"Då ett litet land som Sverige har mindre
arbetstillfällen att ge sina invånare än större och rikare
länder, har den svenska industrien haft goda
tillfällen att få dugliga unga män, som gå med på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
