Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 2 aug. 1930 - Det moderna vattenkraftverket, av B. G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JuLI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
455
ligen viktigt att alla dessa ledningar uppläggas
systematiskt och överskådligt och på ett för
driftsäkerheten fullt betryggande sätt. ty stationens
driftsäkerhet är i hög grad beroende på att dessa
ledningar alltid äro i fullgott skick. Samma synpunkter
måste även tillämpas vid förläggningen av
rörsystemet för olja och vatten.
I de äldre stationerna med sina relativt små enheter
och sin ganska enkla apparatutrustning mötte det icke
några nämnvärda svårigheter att bereda plats för
ventilationssystemets kanaler och för ledningarna, men
vid de moderna storstationerna är det nödvändigt att
redan vid planerandet taga hänsyn till dessa
utrymmen. ty de äro oftast av sådan storlek att de icke
utan vidare kunna sedermera inläggas i byggnaden.
Den för generatorernas magnetisering erforderliga
likströmmen uttages numera i allmänhet från en med
generatorn direktkopplad mataremaskin. Fördelen
med detta system är, att generatoraggregatet blir
självförsörjande beträffande magnetiseringen, men
anbringandet av en magnetiseringsmaskin ovanpå
huvudgeneratorn medför alltid vissa komplikationer
i konstruktivt avseende.
Den direktkopplade mataren med samma varvtal
som huvudgeneratorn blir givetvis stor och dyrbar i
förhållande till sin effekt på grund av det relativt
låga varvtalet, och det har därför i vissa fall använts
kuggväxeldrivna matare och motordrivna matare
med motorn via transformator och brytare direkt
ansluten till respektive generators uttag. I det
senare fallet måste en särskild likströmskälla —
vanligen ett ackumulatorbatteri — användas vid
igångsättningen,, emedan den motordrivna mataren
icke kan komma igång förrän huvudgeneratorn har
kommit under spänning. På grund av bl. a. att
kommutatorn på en likströmsmaskin behöver slipas med
vissa tidsmellanrum, är det nödvändigt att någon
reserv finnes, vilken kan inkopplas vid dylika
tillfällen eller då fel uppstår på den direktkopplade
mataren. För dylik reserv användes vanligen en
motorgenerator. som anslutes till den lokala
kraftanläggningen och som kan inkopplas istället för vilken som
helst av stationens mataremaskiner.
Det vid äldre stationer rätt vanliga sättet att för
tillgodoseende av magnetiserings- och lokalbehovet
insätta särskilda turbindrivna likströmsmaskiner
torde numera endast sällan komma till användning,
dels emedan det i regel blir dyrbart på grund av att
byggnader, vattenintag m. m. för dessa små enheter
måste ansluta sig till motsvarande delar för
huvudanläggningen, varigenom de oftast bliva större än som
motsvarar det verkliga behovet, dels emedan den
mo-derna automatiska spänningsregleringen praktiskt
taget kräver separata magnetiseringsmaskiner för
varje huvudgenerator.
Den för hjälpmaskinerna och belysningen
erforderliga kraften uttages därför numera vanligen från en
generator via en reaktansspole och en transformator
med tillhörande anordningar för lokalspänningens
konstanthållande vid de varierande
generatorspänningar, som uppträda i samband med varierande
belastning på stationen. Lokalanläggningen omfattar i
detta fall givetvis en reservtransformator och är även
så utförd, att den kan anslutas till endera av två eller
flera huvudgeneratorer.
Andra metoder för lokalbehovets tillgodoseende
Fig. 3. Lilla Edets kraftverk, maskinsalen.
hava även kommit till användning; sålunda användes
ibland en särskild generator kopplad till
huvudgene-ratorns axel alldeles som magnetiseringsmaskinen,
eller driven medelst kuggväxel från lämpligt ställe på
huvudaxeln.
Vid en del kraftverk, som äro så belägna i
vattendraget. att totalt driftstopp på grund av
isförhållanden kan befaras samtidigt som krafttillförsel över
fjärrledningen är omöjlig eller osäker, användes en
mindre värmemotor (dieselmotor) som reserv för
lokalbehovet; kostnaden för en dylik reserv anses ofta
hög, men stationens lokalbehov blir härigenom
säkerställt just vid sådana tillfällen, då den lokala
kraftanläggningen kanske som bäst behöves för att hastigt
kunna reda upp en brydsam situation.
Meningarna angående det bästa strömsystemet för
hjälpmaskinerna hava länge varit ganska delade. Det
ansågs tidigare nödvändigt att använda likström i
förening med ett så stort ackumulatörbatteri, att
detta skulle räcka till som momentreserv för hela
lokalbehovet viel inträffande avbrott på
lokalanlägg-ningens växelströmssida. och ehuru detta system
givetvis är mycket tilltalande ur
driftsäkerhetssynpunkt, blir det dock så pass dyrbart, att det alltmera
ersättes med växelströmsdrift. Bimaskinerna, såsom
regulatorernas oljepumpar, cirkulationspumparna för
olja och kylvatten, motorerna för event. erforderliga
generatorfläktar m. m. drivas sålunda numera
vanligen med växelström. Motorerna förses med
nollspän-ningsutlösning och de viktigare motorerna med
automatisk startning, som träder i funktion så snart
trefasspänningen återkommer. Ett mindre batteri måste
dock alltid finnas för att under alla förhållanden
lämna ström till alla manöverapparater,
utlösnings-och signalanordningar samt till en vanligen
förekommande mindre luftkompressor för erhållande av för
startningen erforderligt tryck i servomotorernas
oljebehållare om detta efter stillestånd blivit för lågt.
Belysningen anordnas så. att den i viss omfattning
automatiskt överkopplas till batteriet, då
växelströmsspänningen försvinner, och åter automatiskt kopplas
till växelströmmen, så snart denna återkommer.
Att tillgodoseendet av det lokala kraftbehovet vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
