Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 2 aug. 1930 - Det moderna vattenkraftverket, av B. G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JunI 1930
Fig. y. Granlo transformatorstation, utomhusställverk lör 77 kV.
hava visat att en brytares brytförmåga blir större vid
brytning under vatten än vid brytning under olja,
men ännu så länge torde dessa "vattenbrytare"
befinna sig på experimentstadiet.
Strömbrytare för stora effekter och höga
spänningar bliva så stora, att de icke kunna direkt
manövreras för hand annat än i undantagsfall, och
manövreringen sker därför vanligen på elektrisk väg. Den
vid mindre och medelstora brytare vanligen använda
solenoidmekanismen blir vid de stora brytarna
olämplig. och för sådana användas därför motordrivna
mekaniska tillslagningsanordningar. oftast i
kombination med starka fjädrar, som spännas av motorn och
som vid tillslagning utlösas och därvid verkställa
tillslagning av strömbrytaren. Systemet med fjädrar
arbetar mjukare än den tidigare använda
kombinationen med svänghjul och har dessutom den fördelen,
att vid event. fel på motorn kan fjädern spännas för
hand, varefter brytarens tillslagning sker genom
utlösning av fjädern från manöverrummet på vanligt
sätt. På senaste tiden har även tryckluft funnit
användning för manövreringar av större brytare.
Själ va ställverkets utseende blir i väsentlig grad
beroende av anläggningens kopplingsschema, och då
förutsättningarna för detta ofta äro mycket
olikartade för olika anläggningar, blir också schemat och
därmed ställverket ganska olika för olika
anläggningar. Det är dock vissa allmänna synpunkter,
som måste beaktas för att en ställverksanläggning
skall bliva ändamålsenlig, och särskilt är det viktigt
att ställverken i största möjliga utsträckning
uppbyggas så. att överskådlighet och reda i
grupperingen av de olika apparaterna ernås.
Transformatorer och brytare böra uppställas så, att de lätt
kunna transporteras till verkstaden för revision eller
reparation, att då härför erfordras spåranordningar,
bör uppställningen vara sådan, att lämpligt
spår-system kan erhållas. Vid större anläggningar med
stora enheter bliva brytarna mycket stora och
eventuellt inträffade fel i en brytare tager i regel relativt
lång tid att reparera. Det blir därför vid dylika
anläggningar nödvändigt att ordna så att en reservbry-
tare hastigt kan inkopplas i stället för
vilken som helst av de ordinarie
brytarna, och härför upplägges ofta ett
särskilt hjälpsamlingsskensystem.
För spänning mellan 20 och 70 kV
har det tills för några år sedan- varit
vanligast att uppställa
transformatorerna och ställverken inomhus och att
först vid 100 kV och därutöver
bygga utomhusställverk. Tendensen är
emellertid nu att uppställa
transformatorer och ställverk även för lägre
spänningar, i vissa fall ända ner till 20
kV, utomhus, huvudsakligen emedan
utomhusuppställningen lättare kan
utvidgas. Vid de lägre spänningarna blir
dock priset för utomhusuppställning i
regel lika högt eller högre än för
inom-husuppställning, såvida icke vissa
standardiserade utföringsformer kunna
användas. En särskild typ av ställverk
för spänningar upp till 60 kV utgöra de
s. k. helt kapslade ställverken, i vilka
alla spänningsförande delar äro helt och
hållet järnkapslade. Dessa torde dock hittills hava
funnit sin huvudsakliga användning i understationer.
Ställverk för de högre spänningarna, från 70 kV och
däröver, hava utförts för utomhusuppställning sedan
ett tiotal år tillbaka, och en del olika uppställnings- och
byggnadstyper hava under denna tid utbildats. De
tidigast utförda utomhusställverken för 60 à 70 kV
utfördes med stödisolatorer ocli stela ledningar av
kopparrör eller galvaniserade järnrör, och de
byggdes vanligen med relativt stor utsträckning i
vertikal led. Vid nämnda spänningar blev det oaktat
den totala höjden ganska måttlig, ehuru frånskiljarna
kommo högt över marken, varigenom tillsyn och
reparationer i viss mån försvårades. I och med att
spänningarna blevo högre, 110—132 kV. blevo de
erforderliga avstånden mellan ledningarna större och
svårigheterna att framställa tillförlitliga isolatorer
för stående montage blevo större. Ställverk för
spänningar för 100 kV och däröver utbildas därför
numera vanligen för användning i största möjliga
omfattning av hängisolatorer, vilka äro tillförlitligare
och billigare än pelarisolatorer, och samtidigt
därmed utföras alla ledningar av böjlig kabel av samma
slag som användas för kraftledningar; frånskiljarna
utföras emellertid av konstruktiva skäl ännu så
länge med pelarisolatorer. Där terrängförhållandena
så medgiva, utföras dessa ställverk i allmänhet med
så liten utsträckning i vertikal led som möjligt, men
höjderna bliva det oaktat ganska respektabla på
grund av de stora avstånd, söm erfordras mellan de
olika fask dningarna sinsemellan och mellan
fasledningarna och järnställningarna.
Ställverkan för de höga spänningarna 100/220 kV
taga avsevärda markutrymmen i anspråk, och det är,
så underligt det än låter, icke alltid så lätt att finna
lämplig terräng för ett sådant utomhusställverk i
omedelbar närhet av kraftstationen, varför det ibland
kan bliva nödvändigt att till en viss grad utforma
ställverksanläggningen med hänsyn till det
tillgängliga markutrymmet. Som ett exempel härpå kan
anföras dels ett av A. E. G. för Münster utarbetat
förslag för 100 kV utomhusställverk i tre olika alter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
