Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 2 aug. 1930 - Notiser - Svensk expertis i Nya Zeeland - Pitprops av stål - Nordisk byggnadsdag 1932 - Resestipendium från tekniska högskolan - En rullande utställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JuLI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
463
från murverket. Det blev stor uppståndelse i dalgången
nedanför kraftverket. Man fruktade, att den väldiga
vattenkvantitet, som uppdämts genom den 70 meter
höga huvuddammen, skulle dränka dalen, en fruktan,
som synes vara obefogad, enär huvuddammen är intakt
och belägen över en kilometer från sättningszonen. Det
inträffade ansågs emellertid så allvarligt, att man beslöt
att stoppa kraftverket och tömma det stora
regleringsmagasinet. Då stora värden här stå på spel —
anläggningskostnaden rör sig om 50 millioner kronor — har
regeringen beslutat att låta undersöka anläggningens
byggnadstekniska del genom någon internationellt känd
expert, och uppdrogs åt The High Commissioner för
New Zeeland i London att avge förslag härtill. Denne
vände sig till Vattenbyggnadsbyrån, och professor P. G.
Hörnell utsågs att fullgöra detta ansvarsfulla uppdrag.
Professor Hörnell jämte civilingenjör P. W. Werner
hava för ändamålet avrest till Nya Zeeland.
Pitprops av stål. Som bekant har Storbritannien en
väldig förbrukning av pitprops. Den representerade år
1927 ett värde av icke mindre än 5% millioner £, och av
denna summa uppköptes inom landet icke för mera än
ca 3 %, medan huvudmassan av virket måste importeras.
Det har förvisso ej saknats röster, som yrkat på en
minskning av denna import genom användande av annat
material än trä till gruvstolpar. Man har också i ett
flertal kolgruvedistrikt anställt omfattande försök med
gruvstolpar av stål, och det vill av resultaten, vilka äro
refererade i "Engineering", 4 juli 1930, synas, som om
bruket av stålstolpar skulle innebära en avsevärd
ekonomisk vinst gentemot den gamla metoden med
trästolpar. Då Sveriges export till Storbritannien av
pitprops är synnerligen betydande (den utgjorde 1928
572 200 m3 med ett värde av över 8 mill. kr.), bör det
vara av vikt för våra exportörer att med intresse följa
de nämnda försöken med stålstolpar.
Man anser, att stålstolpar äro att föredraga framför
trästolpar bl. a. av följande anledningar: Trycket från
taket kan jämnare fördelas på stolpraderna, stålstolparna
kunna utföras på sådant sätt, att de lätt kunna utbytas
eller avlägsnas, materialet i stolparna är mera enhetligt,
vaiför stolpbrott lättare kunna undvikas, och slutligen
äro stålstolpar oemottagliga för röta och väta. Under
det en trästolpe kan användas endast en eller ett par
gånger har en stålstolpe praktiskt taget obegränsad
livslängd. De kunna alltså flyttas från en stolprad till en
annan, allteftersom huggningen i en flöts skrider framåt.
Anskaffningskostnaden är naturligtvis åtskilligt större
för en stålstolpe än en trästolpe, men på grund av den
större livslängden säges årskostnaden bli mindre.
I Bentleygruvorna, där 12 000 stålstolpar äro i dagligt
bruk, uppskattas kostnaden för dessa till 0,58 d per ton
kol, vilket säges innebära en besparing av 3 d per ton
gentemot trästolpar. Även andra i artikeln meddelade
uppgifter synas bekräfta, att man numera torde ha att
vänta sig en allmännare övergång från trå- till
stålstolpar i de brittiska kolgruvorna. Att den engelska
stålindustrien under det liu rådande tryckta läget kommer
att göra kraftiga försök till avsättning av material för
detta ändamål, kan man taga för givet, och även
kolindustrien kommer väl i framtiden att tvingas till
rationaliseringsåtgärder. Man torde alltså utan att behöva
lastas för överdriven pessimism kunna förespå en
fö"e-stående förändring i fråga om vår propsexport till
England.
[Nordisk byggnadsdag 1932. De fyra nordiska rikena,
Sverige, Norge, Danmark och Finland, avhöllo den första
nordiska byggnadsdagen i Stockholm sommaren 1927.
Vid denna kongress beslöts, att nordiska byggnadsdagar
skulle anordnas successivt i de respektive länderna med
fem års intervaller. Finland fick sig anförtrott att an-
ordna den nästa byggnadsdagen, som hålles i
Helsingfors år 1932.
Den ledande tanken vid anordnandet av dylika
byggnadsdagar är att efter lämpliga intervaller samla
nordens inom byggnads- och arkitekturbranscherna
verkande fackmän för att i bostadskulturens tecken bedöma
varandras produktion samt genom föredrag,
arkitekturutställningar och specialkongresser förbereda
verksamheten för den kommande femårsperioden.
Förutsättningarna för detta nordiska samarbete äro
även gynnsamma, icke minst på grund av att de
nordiska folken leva under ungefär likartade klimatologiska
förhållanden. Kulturen är även i stort sett densamma,
och slutligen äga de en arkitektonisk formkänsla och
begagna sig av en byggnadsteknik som icke har att
uppvisa större avvikelser i de olika länderna.
Finland blir för första gången som självständig stat
i tillfälle att år 1932 ställa sina stadsplaner, sina
byggnader och hela sin byggnadskultur under granskning av
en fulltalig, internationell samling av fackmän.
Landets byggnadstekniker ha därför i tid velat påbörja de
förberedande arbetena för byggnadsdagen och ha därvid
jämväl tänkt begagna sig av den uppryckande inverkan
en sådan storkongress kan ha för att i mån av
möjlighet höja den allmänna byggnads- och bostadskulturen i
lajndet.
Finlands bestyrelse konstituerades redan i november
1928. Till ordförande valdes professor Armas Lindgren,
vilken emellertid i fjol avlidit. I hans ställe har
ordförandeposten erbjudits åt professor Eliel Saarinen, som
visserligen verkar i U. S. A. men som tillbringar sina
sommarsemestrar i Finland. Som förste vice ordförande
fungerar professor Carolus Lindberg och som andre
vice ordförande ingenjör M. Muoniovaara.
Generalsekreterare är rådman Yrjö Similä. I bestyreisen sitta för
övrigt representanter för Finlands arkitektförbund,
Finlands bostadsreformförening, Finlands betongförening,
Suomen Maatalousseurojen Keskusliiton valtuuskunta,
Suomen Rakennusmestariliitto, Cementproducenternas i
Finland förening, Suomalaisten Teknikkojen seura,
Tekniska föreningen i Finland, Svenska
byggmästareföreningen i Finland, Helsingfors stad, socialministeriet,
överstyrelsen för allmänna byggnader samt tekniska
högskolan.
Följande svenska myndigheter och korporationer ha
inbjudits deltaga i kongressen: Stockholms stad,
Svenska arkitektföreningen, ’Stockholms
byggnadsingenjörsförening, Stockholms byggnadsförening, Stockholms
byggmästareförening, byggnadsnämnden i Stockholm
samt socialstyrelsen och byggnadsstyrelsen.
Resestipendium från tekniska högskolan. Från
maskinmästaren P. F. Lindströms fond vid tekniska
högskolan skall nästkommande september utdelas ett
resestipendium åt "någon från högskolan utgången ingenjör
med förmånsrätt för den, som ägnat sig åt mekaniken".
Hugade sökande äga att senast den 25 augusti 1930 å
högskolans kansli ingiva till Styrelsen ställda
ansökningar, åtföljda av åldersbetyg samt övriga betyg och
intyg i. vidimerade avskrifter, med angivande av
ändamålet med den tilltänkta studieresan och tiden för
vistelsen utomlands. Stipendiebeloppet uppgår till c:a
15-00 kronor. Närmare upplysningar meddelas
helgfria måndagar kl. 1—3 em. å högskolans kansli,
Drottninggatan 95 A, varest formulär till borgensförbindelse
tillhandahållas.
En rullande utställning. En stockholmsfirma, J.
Danielson & Co, a.-b., som idkar försäljning av bl. a.
elektriska verktyg samt specialverktyg för cylinderskötsel,
har nyligen upptagit en idé som här i landet hittills
veterligen tillämpats endast av bokagenter men som
förefaller i hög grad användbar även inom maskinbranschen,
nämligen att besöka kunderna med en bil, i vilken de för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
