Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 16 aug. 1930 - Överföring av Norrlands vattenkraft söderut, av Gottfried Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te knis kTi d s kri ft
HÄFT. 33 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 16 AUG.
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Överföring av Norrlands vattenkraft söderut, av civilingenjör Gottfried Berg. — Notiser. —
Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser.
ÖVERFÖRING AV NORRLANDS VATTENKRAFT
SÖDERUT.
KRÅNGEDEFALLENS UTNYTTJANDE.
Den sedan långt tillbaka planerade
överföringen av kraft från nedre Norrland har
på sistone kommit in i ett högaktuellt skede
närmast i samband med Krångedefallens
utnyttjande för mellansvenska kraftbehov.
För att få frågan belyst hade den upptagits
till diskussion vid teknologföreningens
årsmöte, varvid inledningsföredraget hölls av
civilingenjör Gottfried Berg.
Inledningsföredraget återgives i det följande under det
att diskussionen införes i ett senare häfte.
« »
Överföring av Norrlands vattenkraft söderut är
ingen ny fråga. Den torde varit mer eller mindre
på tal, alltsedan mani slutet av föregående århundrade
vann klarhet beträffande möjligheten att på elektrisk
väg överföra stora kraftbelopp på stora avstånd. Att
denna fråga nu upptagits beror på att vi kunna säga
oss stå inför ett första förverkligande av denna
kraftöverföringstanke i och med att förberedelser pågå
för utbyggnad av Krångedefallen i Indalsälven och
överföring söderut av fallens krafttillgångar.
Innebörden av frågan om den norrländska
vattenkraftens överföring söderut kommer i det följande att
framstå klarast, om man först betraktar en karta över
vårt land, på vilken våra vattenkrafttillgångar blivit
grafiskt åskådliggjorda (fig. 1).
Av kartan framgår främst följande. I södra och
mellersta delarna av vårt land dominera i
vatten-krafttekniskt hänseende Göta älv och Dalälven. I
nedre Norrland dominera Indalsälven och
Ångerman-älven. Av de båda sistnämnda står Indalsälven
främst med hänsyn till riklig vattenavrinning, stora,
inom flodområdet belägna sjöar för avrinningens
reglering samt synnerligen gynnsamma
utbyggnadsför-hållanden vid de största fallkomplexen.
I södra och mellersta Sverige äro de mest utbygga
nadsvärdiga vattenkrafttillgångarna numera i stor
utsträckning tagna i anspråk. Detta gäller ej minst
Göta älv och Dalälven. I den förra bygger nu staten
det sista steget vid Vargön i sin stora
kraftverkstrappa mellan Vänern och havet. I den sistnämnda
äro de flesta fallen bebyggda av staten, Stockholms
stad och storindustrien, främst bland dessa Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolag. Av de ännu
out-byggda fallen i denna älv ägas de största av det
sistnämnda bolaget, för vars framtida kraftbehov de få
beräknas vara med rätta reserverade.
Ännu kunna dock betydande kraftmängder
utvinnas ur de vattenfall i södra och mellersta Sverige,
som kunna disponeras för allmän kraftdistribution.
Bland annat har vattenfallsstyrelsen i skrivelse den
30 sept. 1929 till chefen för
kommunikationsdepartementet visat, huru staten med sina kraftresurser i
mellersta Sverige kan tillgodose en växande
belastning å det s. k. centralblocket ännu några år framåt i
tiden. Redan för åtskilliga år sedan påvisade
emellertid den då arbetande elektrifieringskommittén, att
en verklig kraftbrist i södra och mellersta Sverige i
varje fall kan förväntas ha inträtt omkring år 1940,
och redan nu stå vi otvivelaktigt vid en tidpunkt, då
det i stället för en bottenskrapning av befintliga
lokala tillgångar är riktigare och ekonomiskt
fördelaktigare att från Norrland överföra ett större
kraftbelopp till lågt pris till de delar av mellersta Sverige,
som ligga fördelaktigast till för en dylik
kraftöverföring, och där man redan kan förutse ett betydande
kraftbehov om några år, när den nu planerade stora
kraftöverföringen hunnit färdigställas.
Varifrån skall då norrlandskraften i första hand
hämtas?
En blick på den visade vattenkraftkartan ger vid
handen, att Ljusnan och Ljungans kraftresurser icke
äro av betydande storleksordning. De lämpa sig bäst
för tillgodoseende av de lokala kraftbehoven, och
framtiden får utvisa, om och i vad mån även dessa
älvar komma att bidraga i krafttransporten söderut.
I detta sammanhang må dock nämnas, att bland
annat Ljungans biflod Gimån representerar en
avsevärd outnyttjad vattenkrafttillgång, som varit
föremål för ett visst intresse. Redan för omkring 15 år
sedan framkom tanken att utnyttja Gimåns
vattenkraft med en vattenavledning från Gimån till
Indalsälvens dalgång, varvid en fallhöjd av icke mindre än
190 m skulle utnyttjas i ett enda kraftverk. Denna
tanke har senare framkommit på nytt, och en
undersökning pågår för närvarande för att utröna
förslagets ekonomiska berättigande i jämförelse .med en
kraftuttagning längs Gimåns och Ljungans dalgångar.
Det har dock länge stått klart, att en verklig
storkraftöverföring från Norrland måste utgå från nedre
Norrlands vattenkraftcentrum, främst från nedre
Indalsälven, där den för en storkraftöverföring
erforderliga kraftutvinningen kan ske under synnerligen
gynnsamma betingelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
