Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 23 aug. 1930 - Överföring av Norrlands vattenkraft söderut (forts.). Diskussion, av W. Borgquist, Sten Velander, Carl Kleman - Notiser - Statens vattenfallsverk under 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 aug. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
6 000 à 7 000 timmar. Så är emellertid icke fallet. Per
kW räknat är nämligen kostnaden för överföring av
ytterligare effekt betydligt lägre än kostnaden för de
första effektbeloppen. Detta framgår bl. a. av de förut
visade kurvorna. Man kan därför ofta med ekonomisk
fördel överföra även spetseffekt åtskilliga hundra km.
Detta blir. t. o. m. ofta billigare än att producera
spetseffekt på mottagningsplatsen eller att med konstlade
medel söka utjämna belastningskurvan.
överdirektör Borgquist synes mig ha den
uppfattningen att det här skulle vara fråga om att sälja kraft
från Norrland till t. e. södra Sverige. Gent emot detta
skulle jag kraftigt vilja understryka att man bör
betrakta dessa problem icke som kraftförsäljningsfrågor
utan se kraftutbytet och samkörningen som
huvudmomentet. Må vara att skillnaden icke i realiteten är så
stor. Ser man emellertid det hela som en
samkörnings-fråga så lösa sig en hel del ekonomiska svårigheter
lättare, överföringssystem, som aldrig skulle kommit
till stånd för kraftleverans, ha blivit utförda för att
möjliggöra ett fritt och ömsesidigt kraftutbyte. ’Så är
förhållandet med nätet på Själland. Finnes överskott
på något håll så levereras kraften dit, där den bäst kan
användas. Vid ett annat tillfälle levereras kraften
eventuellt tillbaka.
Även när kraften huvudsakligen levereras i en
riktning, kan det bli lättare att ordna det hela som
samköming. Jag tar som exempel det interskandinaviska
kraftöverföringsproblemet, som var aktuellt för 10 år
sedan. Det hela lades upp så, att det gällde leverera
fast kraft till visst pris per kW och år och med en
eftersträvad utnyttjningstid på 6 500 timmar. Således fullt
prima-prima kraft levererad i Norge och ett däremot
svarande pris. Med hänsyn till riskerna med den
långa överföringen ansågo sig emellertid danskarna
behöva ångturbiner i reserv för så gott som hela effekten.
Således betraktades kraften vid mottagningsplatsen
endast som sekunda.
Under dylika förhållanden hade det givetvis varit
rationellare att icke leverera prima fast kraft från
Norge utan sekunda, vilken ställer sig mycket billigare.
De ångkraftverk, som i alla fall skulle finnas i
Danmark och delvis vara igång för spetsdrift, kunde till
billiga priser ha fyllt ut det som fattades, då under en
eller annan månad leveransen av sekunda kraft
inställdes. Det kunde t. o. m. vid vissa tillfällen varit
fördelaktigt för Norge att köpa ångkraft från de befintliga
ångkraftverken i Danmark.
En dylik samköming torde redan nu tillämpas
mellan Sydsvenska kraftaktiebolaget och Själland och har
möjliggjort utbyggnader av kraftverk och
överföringsanläggningar i en omfattning som icke varit möjlig att
ernå, därest det hela skulle snörts in i vanliga
kraft-leveransavtal.
NOTISER
Statens vattenfallsverk under 1929. Redogörelsen för
statens vattenfallsverks rörelse under år 192® har i
dagarna publicerats. Den framträder denna gång i ett
avsevärt stympat skick, tydande på en för ett allmänt
verk mindre lycklig strävan efter sekretess kring de inre
förhållandena.
Den installerade generatoreffekten vid statens
kraftverk utgjorde år 1929 338 950 kW (330 200 kW år
1928). Av effekten år 1929 kommo 258 000 kW på
centralblocket, 60 000 kW på Porjus kraftverk, 20 000
kW på Norrfors kraftverk och 950 kW på diverse
kraftanläggningar. Energiproduktionen i egna
kraftstationer utgjorde 1 692,2 mill. kWh, vartill kommo
7, B mill. kWh från främmande verk, eller
sammanlagt 1 699,8 mill. kWh mot 1 570,8 mill. kWh år 1928.
Den levererade energien utgjorde 1 510,8 (1 385,3) mill.
kWh, därav 1 487,1 mill. kWh mot avgift. De debiterade
energiavgifterna uppgingo till 26,9 (24,9) mill. kr.,
ersättning för återköpt och från främmande verk
inköpt kraft 789 000 kr. och återstående energiinkomster
26,2 mill. kr. Per avgiftsbelagd kWh har i medeltal
debiterats 1,81 öre.
Högspänningslinjerna hade en total längd av 19 363
km (år 1928 18 148 km), därav egna linjer 6 576 (6 301)
km och abonnentlinjer 12 787,1 (11 847) km. Av de egna
linjerna voro 361,5 km stamlinjer för 130 kV, 1 652,2
km landslinjer för 40,- 50 eller 70 kV, 4 343,4 km
bygdelinjer för 10—40 kV samt 218,T km ortslinjer för 1,5—
6 kV. Av abonnentlinjerna hade 1 872,9 km 10-—40 kV
spänning och 10 914,2 km 1,5—6 kV. Antalet
sekundärstationer (40, 50, 70 och 130 kV) var 52 (48), därav 33
(31) egna och 19 (17) abonnentstationer. Antalet egna
fördelningsstationer (10, 20, 40 och 50 kV) var liksom
föregående år 4. Antalet tertiärstationer (2—40 kV)
var 897 (926), därav egna stationer 374 (365) och
abon-nentstationer 523 (561). Den stora minskningen i
antalet tertiärstationer beror på den under året företagna
ändringen av överföringsspänningen i Luleådistriktet
från 20 till 40 kV, varigenom 60 abonnentstationer
ersatts med en Porjus kraftverk tillhörig tertiärstation
för 40 kV.
Av den levererade energien, ca 1 700 mill. kWh,
användes för allmän distribution 605 (540), vid
elektrifierade järnvägar 165 (135), vid större pappersbruk,
träsliperier, gruvor m. fi. industrier 445 (360), för
elektrokemiska och elektrotekniska ändamål 425 (475)
och för ånggenerering i elektriska pannor 60 (70) mill.
kWh. Antalet distributionsföretag å landsbygden,
vilkas energikonsumtion i huvudsak avser lantbruk och
för vilka s. k. bygdetaxor tillämpades, utgjorde år 1929
348 (341), motsvarande ca 670 000 (664 014)
tariffenheter och 571 572 har odlad jord. Energiförbrukningen
i dessa företag utgjorde 38,4 (34,3) mill. kWh eller per
tariffenhet 57 (52) kWh. De debiterade
energiavgifterna uppgingo till 3,2 (3,o) mill. kr. eller 8,4 (8,8)
öre per kWh.
Vattentillgången var under året god i såväl Göta
älv som Dalälven och Motala ström, varför
ångkraftstationen i Västerås endast under januari månad
behövde tagas i drift i större utsträckning på grund av
vattenbrist. Däremot användes stationen under nästan
hela året för täckande av spetsbelastningarna.
Ångkraftproduktionen kunde det oaktat begränsas till 15
mill. kWh, motsvarande 1,1 % av totala
energiproduktionen inom centralblocket.
Under året utfördes en del ändrings- och
utvidgningsarbeten vid kraftverken. Sålunda har ombyggnad av
turbinerna nr 3 och 4 vid Trollhättan beslutats, och vid
Älvkarleby ha ett par nya turbiner för aggregaten nr 3 och
4 tagits i drift. Den hos de nya turbinerna uppnådda
maximalverkningsgraden vid full last utgjorde ca 90, resp.
86 %, vilket motsvarar en förbättring i förhållande till
de utbytta turbinerna med 6, resp. 8 %. Med anledning
av dessa goda resultat beslöts ombyggnad av ett tredje
aggregat. För Västeråskraftverket träffades avtal om
leverans av en ångturbingenerator med maximalt 50 000
kW effekt samt en 50 000 kVA transformator, varjämte
projektering och beräkning utfördes för en ångpanna
för 100 à 130 ton ånga per timme, motsvarande ca
22 000 kW. Vid Porjus kraftverk igångsattes arbetena
med utförandet av en andra tilloppstunnel samt
färdig-monterades aggregatet nr 7. Primärlinjen Porjus—
Boden färdigställdes under året. Den är 170 km lång
och utförd med linor av 120 mm2 aluminium med
stålkärna. Linjen är nu isolerad för 40 kV spänning men
kan efter förstärkning av isolationen användas för
130 kV.
Bland anläggningsarbeten omnämner redogörelsen de
under året påbörjade arbetena för veckoregleringen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
