Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 30 aug. 1930 - En ny tidsålder för stenkolen, av Edwin E. Slosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JuLI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
507
energiens kemiska uppsamlingsmetod
tillgodogjordes, uppkom för 150 år sedan genom ångmaskinens
uppfinnande.
Solenergiens tillgodogörande på kemisk väg, dvs.
genom förbränning är f. n. det sätt, som för oss har
den största betydelsen. Men trädens blad arbeta
för långsamt och kunna icke hålla jämna steg med
den moderna civilisationen. Därför hava vi måst
anlita det fossila bränslet, växtlämningarna från
stenkolsperioden. "Stålhästens" betesmarker
befinna sig under jorden. Yi elda våra maskiner med
de jättestora ormbunkar, som växte i Wales och
Pennsylvanien, långt innan människan fanns.
I denna avlägsna tidsperiods yppiga växtlighet
arbetade solens ljusvågor i de gröna kemiska
laboratorierna precis på samma sätt som nu för tiden.
De löste de bojor som i växterna fjättrade kolet och
gåvo luften syret tillbaka. Vi låta nu denna process
gå i omvänd riktning, förena åter kolet från
kolgruvorna med luftens syre och frigöra därigenom
energien i de solstrålar, som för millioner år sedan
föllo på jorden.
I fråga om kol tära vi sedan hundra år tillbaka på
vårt kapital. Yi hava så att säga skummat grädden
av våra kolfyndigheter och slösat bort 99 % av
energien hos de stenkol, vi använt. Tillgången på
det fossila bränslets koncentrerade, flytande extrakt
petroleum är mindre riklig, men det oaktat har
människan ännu hänsynslösare tillgodogjort sig detta
bränsle. Mångenstädes i världen är tillgången på
stenkol knapp och detsamma kommer snart att
överallt bli förhållandet med petroleum. Särskilt södra
halvklotet är fattigt på stenkol. Afrika. Sydamerika
och Australien hava icke tillräckligt med stenkol för
eget behov och måste snart skaffa sig kol från sina
nordliga grannar. Den mest i ögonen fallande
olikheten mellan växterna och djuren är, att de förra
vanligen hava rötter och därför äro hänvisade till
en och samma plats, medan djuren hava större
eller mindre förmåga att förflytta sig. Människan
har blott två ben, och emedan hon varken som
fåglarna har vingar eller som fiskarna en stjärt,
som kan tjänstgöra som propeller, är hon sämre
utrustad än djurrikets övriga vandrande individer.
Likväl har hon under det 20:de århundradet
överträffat dem i förflyttningsförmåga och mest av dem
alla höjt sig över växtriket. Med tillhjälp av sina
maskiner kan hon flyga högre än örnen och simma
längre än fisken, och tack vare maskinerna är hon
starkare än elefanten och snabbare än villebrådet.
Detta sitt nyvunna oberoende använder hon sig i stor
utsträckning av för att göra turistresor och utvandra
till olika delar av jordklotet.
Den nutida människans stora möjligheter att
förflytta sig från ett ställe till ett annat beror på, att
hon skaffat sig tillgång till de underjordiska
bränsleförråden från långt tillbaka liggande tidsperioder,
nämligen stenkolen och oljan. Europas
expansionskraft beror på gasens expansionskraft. Styrkan hos
dem, som i krig och fred behärska världen utgöres
av trycket hos upproriska molekyler, som blivit
lösta ur sina bojor. Den moderna civilisationen
uppehälles av atomernas anarki. Denna är den
kraft, som i krigen skjuter ut kanonkulorna och
kommer granaterna att explodera och som i
fredstid sätter ångmaskinens kolv i rörelse och driver
automobilen. Ångan regerade enväldigt under
hundra år från 1776 till 1876. Då uppträdde
explosionsmotorerna, som voro effektivare och mindre
skrymmande, ty hos dem alstrades trycket direkt
genom bränslets expansion, och de behövde ingen
eldstad och icke någon ångpanna. Otto uppfann
1877 gasmaskinen, Daimler 1892 bensinmotorn och
Diesel 1897 råoljemotorn. På grund härav blev det
först på 1900-talet möjligt att konstruera
flygmaskinen, automobilen, motorbåten, motorcykeln,
traktorn och krigstanken, och verkstäderna och
lantbruket erhöllo lämplig driftkraft, som behövde
varken maskinister eller eldare.
Människans förmåga att förflytta sig står i
proportion till möjligheten att transportera den energikälla
hon använder. Tekniken anstränger sig således f. n.
att göra det urtida bränslet mera flytande. Ju
mindre smådelarna äro, desto hastigare flyter det.
Det billigaste och ymnigast förekommande
energibärande ämnet är stenkolet, men detta är fast och
djupt inbäddat i jordskorpan. Ur denna måste det
lösbrytas med explosiva medel och sedan
sönderbrytas i stycken så små, att de lämpligen kunna
transporteras och skyfflas in i en eldstad. Men om man
pulveriserar bränslet, kan man medelst luft blåsa in
det i eldstaden. Förenar man kolet med väte, kan
man förvandla det till en vätska, Genom
uppvärmning kan man överföra kol till gasformigt tillstånd,
i vilket alla molekylerna äro fria och oberoende av
varandra.
Men atomen är ej gränsen för ett ämnes
sönderdelning, ehuru namnet antyder det, Nu för tiden
vet man, att även atomen kan sönderdelas och
dennas delar elektronen och protonen lämna oss en
ännu mera transportabel energiform, den elektriska
strömmen. För att i deras ursprungliga form
transportera stenkolen från gruvan till fabriken åtgår en
stor del av deras egen energi. För vattnets
transport från bergen till haven behövs icke någon kraft.
Det rinner av sig självt, om man blott ställer i
ordning en kanal eller en rörledning. För att förvandla
elektricitet av en högre potential till elektricitet av
en lägre erfordras icke heller någon kraft. Den
elektriska strömmen flyter fram av sig själv om det
blott finns något som för den motsvarar
rörledningen för vattnet, nämligen en koppartråd. Den
elektriska strömmen är snabbare än tåget, som
transporterar stenkol, snabbare än det rinnande vattnet.
Därför söka uppfinnarna nu för tiden göra energien
lättare transportabel genom att förvandla stenkolen
till flytande form eller till elektrisk ström.
De värdefullaste vetenskapliga bragderna under
det 19:de århundradet var enligt dåtidens mening
uppställandet av de två grundlagarna för världsalltet,
lagarna om materiens och energiens oförstörbarhet.
Enligt dessa äro de totala mängderna av energi och
materia oföränderliga och kunna icke det ringaste
vare sig ökas eller minskas.
Men det 20:de århundradet är revolutionärt. Sådana
revolutionärer på vetenskapens område som Einstein.
Planck och Bohr hava öppnat våra ögon och vidgat
vår blick. Yi äro icke så säkra på en hel del teorier
som det förra århundradets naiva vetenskapsmän.
En del generaliseringar, som för dem ansågos vara
naturens orubbliga lagar för världsalltet, synas för
den nu levande generationens kritiska blick som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
