Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1930 - Bedaux-systemet - Notiser - Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap - Byggnadsstyrelsen - Yrkesinspektionen - Stockholms hamnfrågor utredas - Statsunderstödd flytdocka till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
denna. På vad sätt denna andel av B-enheten beräknas,
har Bedaux hemlighållit. Det uppges emellertid, att
Bedaux-bolagen vunnit sina erfarenheter med anlitande
av psykoteknikens allra modernaste metoder.
Det kan även framhållas, att Bedaux-ingenjörerna icke
direkt ha något att göra med arbetets rationalisering, för
vilken ansvaret faller på driftsledningen, men
resultaten av arbetsmätningarna kunna naturligtvis indirekt
leda till förbättring av arbetsmetoderna.
Arbetets klassificering sker efter en värderingstabell,
enligt vilken de för ett arbetes utförande nödvändiga
förutsättningarna delas i fyra huvudgrupper: 1)
utbildning, skicklighet, erfarenhet, 2) ansvar och begåvning,
3) fysiska fordringar och 4) hygieniska risker. Varje
sysselsättning kan alltså med hänsyn till nämnda villkor
hänföras till en viss löneklass, och arbetarstammen delas
allt efter sysselsättning, ålder och kön i ett lämpligt
antal klasser med olika grundlöner. Grundlönen lägges,
som nämnts, till basis för beräkning även av premierna.
Betalningen enligt Bedaux-systemet sker alltså efter
sådana grunder, att en arbetare inom en viss löneklass
erhåller en bestämd, garanterad grundlön. Den mot
grundlönen svarande arbetsprestationen, som bestämmes
genom tids- och trötthetsstudier, utgör 60 B per timme,
men grundlönen utbetalas även, när prestationerna ej
uppgå till detta belopp. För alla prestationer utöver
den normala utgår en premie, som är lika med .
60
• 0,75.
Bedaux är visserligen ej ensam om principen, att
värdet av merprestationerna endast i avkortad form
skall komma arbetarna till godo, men det kan vara av
intresse att höra hans motivering. Att endast 75 % av
merprestationerna (en annan procentsiffra är
naturligtvis tänkbar) komma arbetarna till godo, försvarar Be-
daux nämligen med att 1) en överproduktion ej beror
endast på arbetarens fysiska styrka, flit och intelligens
utan i större eller mindre grad även på arbetsledningens
organisatoriska åtgärder, 2) den noggranna
arbetsmät-ningen gör, att en persons verkliga prestationsförmåga
blir så väl känd, att premien icke längre behövs som
stimulans för att arbetaren skall tvingas göra sitt bästa,
3) lönen är betalning för tid, arbete och erfarenhet, som
arbetaren ställer till förfogande, men vid
merprestatio-nen ökas blott arbetsmängden och ej tiden, 4) den
garanterade grundlönen innebär i sig själv en rätt stor
merförtjäst per timme, vilken arbetaren skulle nödgas
avstå från vid andra ackordsystem. ’Slutligen
framhåller Bedaux, att 75 %-tillägget vid detta system ej är direkt
jämförbart med 100 %-tillägget vid rena ackordsystem,
enär den som normal antagna arbetsmängden 60 B
egentligen är för låg. På empirisk väg har man nämligen
funnit 80 B, och när man nu officiellt valt normalen vid
60 B, betyder detta, att en arbetare utan risk för
överansträngning skall kunna prestera 80 B. B-ackordet
sättes nu på sådant sätt, att det vid prestationen 80 B
ger precis samma förtjänst per stycke som ett vanligt
ackord, medan prestationerna under 80 B ge större
förtjänst och över 80 B mindre förtjänst. Arbetaren har
alltså intet intresse av att komma över 80 B, vilket ju
kan innebära en viss garanti mot överansträngning.
Systemet har som synes den fördelen, att
prestationerna inom olika avdelningar inom ett industriföretag
bliva direkt jämförbara, eftersom de ju uttryckas i
samma enhet. Den sårbara punkten ligger naturligtvis i
sättet för fastställande av normalprestationen, och det
torde kunna ifrågasättas, om Bedaux’ empiriska värden
ligga på så bred bas, att de kunna tillämpas i de
väsentligt olika miljöer, som arbetarmaterialet t. e. i Europa
ovedersägligen erbjuder.
NOTISER
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
Regeringen har på ansökan från den 1 oktober entledigat
civilingenjör Emil Sieurin från uppdraget att vara
föredragande tjänsteman i rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap. Till ingenjör Sieurins efterträdare
har utsetts överstelöjtnanten vid Smålands
arméartilleriregemente S. A. Thorén.
Byggnadsstyrelsen. Regeringen har beviljat
byggnadsrådet J. F. Lilljekvist avsked från befattningen som
ledamot av och byråchef i byggnadsstyrelsen från och
med den 9 oktober.
Yrkesinspektionen. Regeringen har till
yrkesinspektör i femte distriktet utnämnt t. f. yrkesinspektören,
civilingenjör Rudolf Benning.
Stockholms hamnfrågor utredas. Hamnstyrelsen i
Stockholm har inbjudit Stockholms handelskammare,
Stockholms tullkammare, ’Stockholms rederiförening,
Stockholms speditörförening, Södra Sveriges
stuvareför-bund och Sveriges grossistförbund att utse var sin
ledamot samt ’Stockholms frihamns a.-b. att utse två
ledamöter i en kommitté, som skall utreda vissa Stockholms
hamnförhållanden berörande frågor.
Statsunderstödd flytdocka till Stockholm.
Kommerskollegium förordar hos regeringen efter framställning
av Stockholms rederiförening, rederiaktiebolaget
Nordstjernan m. fi. att åtgärder med det snaraste vidtagas
för anskaffande av en flytdocka för Stockholm.
Kollegium anser detta vara av ett så betydande intresse även
för det allmänna, att staten bör vara beredd att därvid
eventuellt lämna sitt ekonomiska stöd.
Av den utredning kollegium verkställt ådagalägges
med full tydlighet, heter det, att det för närvarande
icke kan anses tillfredsställande sörjt för tillgodoseende
av handelssjöfartens på Stockholm behov av
docknings-möjligheter för större fartyg (den största, nu
befintliga flytdockan i Stockholm kan ej taga större fartyg
än 3 000 ton dw.), vilket med säkerhet är ägnat att
verka skadligt ej blott för sjöfarten på Stockholm utan
i längden för landet i dess helhet. De möjligheter, som
föreligga att lösa denna fråga synas vara komplettering
av Gustaf V:s docka eller att speciellt för
handelssjöfartens behov anskaffa en större flytdocka. Kollegium
finner det dock icke lämpligt att i konkurrens med
enskild varvsdrift driva Gustaf V:s docka statligt, utan
har kommit till den uppfattningen, att den mest
effektiva lösningen av frågan vore anskaffande av en
flytdocka av lämpliga proportioner. En flytdocka erbjuder
nämligen påtagliga företräden framför en torrdocka, då
den kan förläggas i omedelbar närhet till det varv, som
befinnes nödvändigt och dessutom skulle, med hänsyn
till Gustaf V:s docka, icke befaras några som helst
olägenheter av intressekonflikter till följd av företräde
till dockning för kronans fartyg framför enskilda
sådana.
Beträffande de förutsättningar, under vilka staten
borde ekonomiskt bidraga vid anskaffandet av en
flytdocka för Stockholm, hänvisar kollegium till
statsmakternas ställning till flytdockan i Göteborg. Den nu
föreliggande frågan om statsunderstöd åt en flytdocka i
Stockholm erbjuder nämligen, enligt kollegii mening,
åtskilliga paralleller med motsvarande fråga för
Göteborgs vidkommande. Med utgångspunkt från riksdagens
ståndpunkt vid detta tillfälle finner sålunda kollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
