Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 27 sept. 1930 - K. W. Hagelin 70 år, av Ludvig Borggren - Några intryck från svetsningskongressen i Zürich, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
gamla stammen ovillkorligen måste studsa och fråga
sig, om vi icke i själva verket redan stå på tröskeln
till en omvälvning" i de maritima
fortskaffningsmedlen." Idén såväl till denna fyndiga
fartygskonstruktion som till den dieselelektriska kombination, vilken
användes både såsom framdrivningsmaskineri och för
drivandet av samtliga elektrifierade hjälpmaskinerier
ombord, framlade Hagelin redan 1901 och utgör
endast ett exempel på Hagelins strävan att i praktiken
omsätta metoder och förverkliga uppslag, vilka av
samtida ansetts mer eller mindre fantastiska och
out-förbara. Fartyget och systerbåten "Sarmat"
beskrivas detaljerat i denna tidskrift häfte 2, 1905.
Själva utförandet och omsättandet i driftsäkra
konstruktioner av Hagelins genialiska idéer krävde
givetvis många år av mödosamt och ihärdigt arbete,
varunder Hagelin och Nobelverken stodo i intim
kontakt även med flera ledande svenska varv och
verkstäder. vilka även fingo mottaga betydande
beställningar. De förnämliga tankfartyg, som vårt största
varv Götaverken nu med framgång bygger i
konkurrens med utlandets stora varv, ha sin upprinnelse
i Hagelins idéer.
Redan på ett tidigt stadium fick Hagelin nedlägga
ett betydande arbete innan han lyckades övertyga
tvivlarna om möjligheten och fördelen av att, med
användande av dieselmotordrivna fartyg, utsträcka
bolagets transportvägar på Kaspiska havet och Volga
med bifloder till att omfatta även den vattenväg, som
genom Mariakanalen. Onega och Ladoga samt
floderna Svir och Neva förbinder Volga med Östersjön.
Farvattnet i denna trafikled hade ej namn om sig att
vara det bästa. Under ett skede arbetade man vid de
olika dieselmotorfabrikerna på att göra denna motor
reverserbar och samtidigt som Hesselmans första
marinmotor byggdes i Stockholm hade på Hagelins
initiativ reverseringsproblemet lösts vid Nobels
fabriker i S:t Petersburg efter en något olika metod. Det
av Hagelin uppställda nybyggnadsprogrammet för
transportflottan, vilket gick löst på 30 mill. kronor
förkrigsvärde. kunde nu fullföljas, och Nobels hade
inom några år en hel dieselmotordriven flottilj
färdig, omfattande såväl havsgående 5 000 tons
tankfartyg som isbrytare och bogserbåtar, avsedda för
bogsering av flodpråmar med ej mindre än 10 000
tons kapacitet. Självkostnaden för transport
minskades med 50 och den gamla flottan som Hagelin
varit med om att till stor del skapa och som i an-
skaffning* kostat 8 mill. kr. fick lägga upp. Då det
mycket omreklamerade danska dieselfartyget
Seelan-dia löpte av stapeln 1912, plöjdes Kaspiska havets
och Volgas vatten redan av 22 st. större och mindre
dieselmotordrivna fartyg.
Världskrigets utbrott 1914 medförde nya uppgifter.
Fabrikerna i Baku måste kompletteras för
tillverkning av explosiva ämnen, och för att avlasta
järnvägarna mobiliserades en särskild kanalflotta stor
nog att föra allt i oljeväg, även allt bränsle för
krigsflottans behov till S:t Petersburg. Den nya tid, som
bröt in med februarirevolutionen 1917, bevittnade
Hagelin i S:t Petersburg samt gjorde samma år
i Baku och Astrakan resultatlösa försök att ordna
arbetet under de nya förhållandena. Efter en
välbehövlig vila i Sverige kom han i juli 1918 åter
till S:t Petersburg, men måste snart återvända, då det
visade sig omöjligt att under den då rådande
bolsje-vikregimen uppehålla något regelrätt arbete vid det
omfattande företaget. Hösten 1918 försökte Hagelin
genom det av tyskarna besatta Ukraina uppnå Baku,
men kommen till Sevastopol måste han vända och
blev vid återkomsten genom Berlin i tillfälle att där
göra jämförelser mellan den just utbrytande tyska
revolutionen och den ryska. År 1920 då turkarna
under en tid voro herrar i Baku gjorde Hagelin
ett-sista försök att komma dit men hann ej längre än till
Batum, då meddelande ingick, att bolsjevikerna åter
tillskansat sig makten över naftastaden. Sedan 1924
är Hagelin bosatt i Paris som direktör i Société
Franco-Egyptienne. Hagelin var svensk-norsk
kon-r-ul i Baku 1896—1905 och blev 1906 den förste
svenske generalkonsuln i S:t Petersburg.
"Karl Vasiljevitj", Hagelins ryska namn var aktat
och välkänt såväl inom regerings- och
industrikretsar som inom det väldiga Nobelska företaget ända
ut i dess yttersta förgreningar samt överallt högt
skattat såsom representerande en gedigen
personlighet och en chef av ovanliga mått, om vars trofasthet
mot företaget ingen kunde misstaga sig. I besittning
av ett för honom säreget orubbligt lugn och gott
lynne parat med välvillig humor har generalkonsul
Hagelin bevarat ej blott sinnets utan också kroppens
spänstighet, som tillåta honom att med seg uthållighet
fortfarande verka för de intressen, åt vilkas främjande
och sammanhållande han vigt sitt liv.
Ludvig Borggren.
NÅGRA INTRYCK FRÅN SVETSNINGSKONGRESSEN
I ZÜRICH.
För närvarande pågår inom skilda industriella
områden en intensiv utveckling av
svetsningstekniken. Härom vittna bl. a. de nu tätt
återkommande kongresserna i olika länder för
behandling av svetsningsfrågor. En av de större och
viktigaste kongresserna ägde rum i Zürich den 9—12
juli i år och bar det officiella namnet 10:de
internationella kongressen för acetylen, autogen
svetsning och därmed sammanhängande industrier.
Av det hälsningsanförande, som kongressens
president, Monsieur Gandillon, ordförande i Schweiz
Acetylen-Verein och president i Association Génerale
du Carbure, höll, framgick att karbidintresset vid
denna kongress var starkt framträdande. Han
påpekade hurusom gassvetsningen var den första metod,
som fick mera genomgripande betydelse för
industrien, och även om han än ej fullt ville bortse från
den elektriska svetsningen, tillmäter han den dock i
förtäckta ordalag en underordnad betydelse. Som
ett egendomligt påpekande förtjänar att nämnas hans
framhållande av att karbidindustrien är en mycket
stor avnämare av elektrisk energi. För en utom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
