Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 27 sept. 1930 - Några intryck från svetsningskongressen i Zürich, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 sept. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
551
stående synes emellertid omvägen från elektrisk
energi över kemisk produkt till svetsning endast böra
tagas då så oundgängligen är nödvändigt. Emellertid
kunde man sedermera under förhandlingarnas gång
konstatera, hurusom de flesta talare, som voro
oberoende av karbidintressen, såsom professorer och
verkstadsingenjörer m. fi., voro angelägna att
påpeka värdet av såväl gas- som elektrisk svetsning
vid sidan av varandra på olika användningsområden.
Förhandlingarna voro uppdelade på ej mindre än
7 sektioner, nämligen för: 1) Kalciumkarbid, 2)
Acetylen, syrgas och andra gaser, 3) Autogen svetsning
samt övriga svetsmetoder, 4) Allmän tillämpning
av autogen svetsning, 5) Järnvägar och fordon,
6) Syrgasskärning, 7) Föreskrifter, arbetarskydd,
utbildning av svetsare samt propaganda.
Undertecknad följde överläggningarna huvudsakligen inom 3:e,
4:e och 6:e sektionen. De frågor jag därvid trott
vara viktigast och intressantast, nämligen själva
svetsmetoderna, behandlades jämförelsevis knapphändigt,
men däremot erhölls synnerligen värdefulla och
intressanta meddelanden rörande svetsningens
genomgripande inflytande på själva konstruktionerna inom
olika tekniska områden, såsom
byggnadskonstruktioner, behållare under tryck (för kemiska ändamål
samt ångpannor), järnvägsmateriel och
elektromaski-ner m. m. samt den betydelse kännedomen härom har
för konstruktionsundervisningen inom hithörande
områden. Här låg synbarligen tyngdpunkten hos
kongressförhandlingarna, om man frånser det
specialintresse, som karbidfabrikerna och deras
sammanslutningar representerade.
Av mera allmänna föredrag märktes ett av
professor Schimpke, Chemnitz, som behandlade
kostnaderna för olika svetsningsmetoder och deras olika
användningsområden. (Det kan i detta sammanhang
förtjäna att påpekas, att
Ingenjörsvetenskapsakademien lyckats förvärva professor Schimpke för ett
likartat föredrag vid de överläggningar rörande
svetsningsfrågor, till vilka akademien kallar intresserade,
att avhållas den 13 och 14 nästkommande oktober.)
Föredragshållaren baserade sin utredning
uteslutande på studier av tillgänglig litteratur och hade
därvid i stort sett funnit åtta olika
användningsområden för elektrisk svetsning och fyra för
gassvetsning. Vid ett energipris av 20 Pfg per kWh
anser han kostnaderna för de bägge svetsmetoderna
vara lika. Termitsvetsningen är numera begränsad
uteslutande till spårvägsskenor. Den elektriska
motståndssvetsningen förklarar han stå utan
konkurrens, då det gäller massfabrikation av tunna
plåtföremål och då i form av punkt- och fogsvetsning. (För
den som sett exempelvis AGA:s svetsverkstad synes
detta påstående kunna modifieras.) Vid tillräckligt
stor utnyttningstid är även den elektriska
stumsvetsningen överlägsen svetsning med gas. Vid större
plåttjocklekar (över 20 mm) är svetsning med
vattengas billigare än acetylengassvetsning och i övrigt
överlägsen alla andra metoder. För vanlig
plåtsvetsning och reparationssvetsning äro acetylen- och
ljusbågssvetsning de metoder, som ha de mångsidigaste
användningsmöjligheterna.
Gassvetsningen ger en fog, som är mera
motståndskraftig mot böjning än den elektriska.
Formförändringen efter svetsningen undvikes lättare med den
elektriska metoden. Denna har däremot hittills en-
dast i undantagsfall fått användning för andra
metaller än järn, beroende på den bättre
värmeledningsförmågan hos de flesta av dem. Flytande syre har
börjat ersätta syrgasbomberna, vilket lär minska
fraktkostnaderna.
För utbildningen av svetsningsingenjörer och
svetsare sörja i Tyskland olika korporationer,
representerande svetsningsintressen genom anordnandet av
svetsningsskolor och svetskurser i olika verkstäder.
Svetsning införes som läroämne i de tekniska
skolorna, och man söker utbilda svetsningen till ett
hantverk.
Direktör Sonderegger hos Escher Wyss meddelade
sina erfarenheter om den s. k. ’"högersvetsningen".
I allmänhet svetsar man från höger till vänster, då
svetsaren värmer med brännaren i höger hand och
åstadkommer ett smältbad med svetstråden i vänster
hand, varvid svetsfogens hela djup fylles med
flytande material. Vid "högersvetsförfarandet", som i
sig själv ej egentligen nytt, dock planmässigt
utformats av professor Keel i Basel, arbetar man från
vänster till höger, då brännaren, fortfarande i höger
hand, hålles stilla i svetsfogen, medan svetstråden
röres av och an ungefär som elektroden vid den
elektriska svetsningen. Metoden har framkallats av
konkurrensen med elektrosvetsningen och innebär en
besparing i löner och gas av 20 à 25 %. De eljest
uppstående värmespänningarna minskas betydligt.
Svetsningen kan även utföras i vertikalplanet och
kan därför med fördel verkställas på alla slags
järnkonstruktioner.
R. Méslier, arbetschef vid FOffice Central de
l’Acé-tylène et de la Soudure Autogène, Paris, beskrev en
arbetsmetod för acetylensvetsning, som trots minskad
gasåtgång medger ökad arbetstakt, och där annars
förekommande otillfredsställande genomsvetsning
undvikes. Den ställer även mindre anspråk på
svetsarens skicklighet. Lågan föres vertikalt och i
sicksack längs den bakre kanten av svetshålet.
Svetstråden föres på liknande sätt längs framkanten.
Varje rörelse hos låga och svetstråd svarar på så sätt
mot ett visst behov och framkallar ett visst resultat.
Metoden är användbar för plåttjocklekar mellan 2
och 10 mm, varvid upp till 6 mm ingen nedfilning
av fogkanterna i 45 graders vinkel, som eljest
erfordras, är behövlig.
Samme föredragshållare beskrev även en
special-brännare försedd med tillsatslåga av acetylen-luft,
som skyddar metallen under dess smältning och
«telning genom att bilda en koloxidatmosfär. De flesta
metaller och legeringar, som hittills gällt såsom
svår-svetsade, kunna med framgång svetsas med denna
anordning. Rostfritt stål med 20 % krom och 8 %
nickel svetsas exempelvis ojämförligt mycket bättre
med en dylik låga än med vanlig brännare.
M. Lebrun, Ingénieur principal à la Soudure
Autogène Frangaise, Paris, framhöll nödvändigheten av
ett samarbete mellan elektrosvetsningen och
acetylen-gassvetsningen.
Sedan den elektriska svetsningen genom svensken
Kjellbergs uppfinning av den beklädda elektroden fick
industriell användning, började gassvetsarna att oroa
sig för konkurrensen. Denna oro kunde till en början
vara berättigad, men visade sig sedermera kunna
högst avsevärt reduceras. Visserligen har
gassvetsningen fått bereda vägen för ljusbågssvetsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
