Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 27 sept. 1930 - Internationell lagstiftning för luftfarten, av Charles Dennistoun Burney - Valdemar Bagge †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
Det förefaller som om frågan om
luftvärdighetsbe-visen skulle vinna på att upptagas av Nationernas
förbund. Detta får emellertid icke betyda, att man
ökar luftfartsmyndigheternas antal eller de
byråkratiska instanserna, utan Nationernas förbund skulle
självt utse luftfartsmyndigheterna i de olika
länderna. Dessa myndigheter skulle äga rätt att pröva
och avgöra frågor rörande luftvärdigheten, och ett
luftvärdighetsbevis, utfärdat av sådan myndighet
skulle äga internationell giltighet. En fördel med
detta system vore, att den civila flygningen befriades
från den militära kontrollen, vilket jag önskar kunde
genomföras så snart som möjligt.
Den civila flygningen borde i så stor utsträckning
som möjligt läggas under Nationernas förbunds
kontroll. Låt oss förtydliga detta med exempel! Alla
eller åtminstone flertalet flyghamnar skulle som
enklaver utbrytas ur de enskilda staterna och
underställas Nationernas förbunds direkta överinseende,
ungefär på samma sätt som Mussolini i Italien skapat
en liten självständig kyrkostat. En resande på
Europas luftlinjer skulle i själva verket ständigt befinna
sig på Nationernas förbunds område och aldrig
behöva sätta sin fot på den stats territorium, inom
vilken en flyghamn är belägen. På detta sätt skulle ett
stort steg tagas mot den internationella flygningen,
och vi skulle aldrig åter behöva uppleva den
situation som uppstod, då British Imperial Airways’ trafik
på Indien bröts, därför att Persien förbjöd de
brittiska maskinerna att landa på persiskt område.
Andra frågor som Nationernas förbund med fördel
kunde taga upp beröra pass, tullavgifter samt
tillstånd till landning och utresa med luftfartyg. En
internationell lagstiftning med dessa frågor till
föremål, i den mån de avse passagerare eller gods,
befordrade luftvägen, borde alltså komma till stånd
under Nationernas förbunds egid, och förbundet borde
bevaka lagarnas efterlevnad genom egna agenter i
alla länder. På detta sätt skulle man i Europa kunna
uppnå ett sådant sakernas tillstånd, att
civilflygningen kunde försiggå lika fritt som den nu frodas i
U. S. A. I framtiden kunde detta system utsträckas
utanför Europas gränser, och när luftfarten
utvecklats så långt, att den förbinder Europa med U. S. A.,
Canada och Sydamerika, borde även dessa ansluta
sig till systemet.
Ett stort hinder för civilflygningens skiljande från
de enskilda ländernas statliga kontroll är det
staternas ekonomiska intresse i flygningen, som håller på
att utvecklas och vilket påfordrar de nuvarande
restriktionerna. Ju mera formaliteter, dess mera
restriktioner, ju mera tvistigheter, dess mera arbete
för ämbetsverken. Att genomföra en reform efter de
skisserade linjerna kommer ej att bliva en lätt sak,
och den blir kanske svårare för varje år, men vi få
hoppas, att den allmänna opinionen i de olika staterna
kommer att låta politikerna förstå, hur nödvändig en
sådan utveckling är.
I U. S. A. strävar redan förbundsregeringen att
åstadkomma ett samarbete mellan de olika staternas
myndigheter för att skapa en viss likformighet i
behandlingen av alla frågor som beröra flygningen. Om
vi skola uppnå en liknande intereuropeisk luftfart,
måste en dylik uniformitet eftersträvas även i Europa,
och bästa sättet att ernå denna vore, att de enskilda
staterna överläte den administrativa kontrollen av
flygningen på ett internationellt organ, såsom
Nationernas förbund.
Sedan återstår hela frågan om lagstiftningen.
Kodifieringen av lagarna om luftfart kunde med
fördel upptagas av Nationernas förbund, vars
angelägenhet det även vore att erhålla de skilda staternas
ratifikation av de skapade bestämmelserna. På detta
sätt skulle man kunna erhålla en för hela världen
gemensam luftlagstiftning. Vidare måste en
internationell överenskommelse träffas om den neutrala
luftfarten i krigstid. Samma frågor som under en
period av tusen år uppstått kring sjöfarten
återkomma nu, fastän mera komplicerade, för luftfartens
del. Det är ju klart, att en mängd framtida
bekymmer och tvister redan nu kunna förebyggas, om en
internationell lagstiftning en gång för alla kommer
till stånd. Lösningen av frågan om luftens frihet i
krigstid är alltså ett annat fruktbart fält för
Nationernas förbunds verksamhet.
VALDEMAR BAGGE †.
På Åbylund i Kvillinge socken avled den 14 sept.
f. d. disponenten Fredrik Valdemar Isidor Bagge i en
ålder av nära 90 år.
Disponenten Bagge var född i Stockholm den
5 november 1840 och son till fabriksägaren H. Bagge.
Efter examen 1861 vid Teknologiska institutet kom
Bagge till Hargs fabriker i Nyköping, där han
verkade till 1872, då han tillträdde befattningen som
disponent för Thorshags bomullsspinneri vid Åby.
Denna post innehade Bagge till uppnådd pensionsålder
1913, då han med sin familj bosatte sig å sin
fäderneärvda gård Åbylund.
Under sitt långa verksamma liv har disponenten
Bagge beklätt många förtroendeposter och varit
anlitad i många allmänna värv. Han var bl. a.
pioniär för telefonväsendet i sin hemtrakt och tog
initiativet till linjerna Thorshag—Åby,
Åby—Norrköping och Norrköping—Söderköping. Inom
Kvillinge kommun var disponenten Bagge många
decennier en av de ledande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
