Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 4 okt. 1930 - En ingenjörsuppgift, av E. Palm - Termodynamikens tre huvudsatser, av E. Hubendick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
3. Bristande undervisning beträffande arbetets
utförande och riskmomenten.
4. Inga eller otillräckliga skyddsanordningar, såsom
gummihandskar, skyddsglasögon, isolation,
utrymme, skyddsgaller, varningsskyltar och
-signaler m. m.
5. Underlåtenhet att använda skyddsanordningarna.
6. Bristande tillsyn och underhåll.
7. Otillräcklig belysning.
Fel från arbetarens sida.
8. Föreskrifter och instruktioner oavsiktligt icke
följda.
9. Onykterhet.
10. Bristande uppmärksamhet och varsamhet.
11. Brådska.
12. Bristande urskillningsförmåga,
13. Tredska att efterkomma givna anvisningar.
14. Tillfällig indisposition, t. e. sjukdom.
Orsaker, för vilka den skadade icke kan göras
ansvarig.
15. Genom vinden kringförda föremål, som
exempelvis intränga i ögonen vid arbeten, som annars
icke kräva skyddsglasögon.
16. Åtgärder av tredje person.
17. Abnorma väderleksförhållanden, såsom storm,
åska etc.
18. Bristfälligheter i utrustningen, som icke kunnat
upptäckas vid vanlig besiktning.
19. Utom yrket, t. e. vid gång från och till arbetet.
Detta schema får givetvis endast uppfattas som ett
förslag och kan modifieras allt efter behovet.
Huvudsaken är att varje olycksfallsorsak ■ blir möjligast
noggrant fastslagen på ett sätt, som kan bidraga till
riskens undanröjande. Granskar man de i praktiken
förekommande olycksfallen mot bakgrunden av
schemat, skulle man nästan våga påstå, att så gott som
samtliga, föranledda av orsaker inom första och andra
huvudgruppen, dvs. fel från ledningens och a b(
talens sida, genom målmedvetet och energiskt arbete
skulle kunna undvikas.
Denna speciella "säkerhetstjänst" har man på sista
tiden börjat organisera under formen av en
kommitté inom varje företag med representanter från
såväl arbetsgivarnas som verkmästarnas och arbetarnas
sida. Som ledare för dessa kommittéer rekommen-
deras vanligen en intresserad ingenjör. Här
föreligger sålunda en uppgift inom hithörande område även
för den yngre ingenjören i led t. Konservatismen
stiger ju med åren, och det torde därför vara
förklarligt, om än icke försvarligt, om de äldre ingenjörerna
helst undanbedja sig d ssa "nya" uppgifter. Därför
blir det de yngre som måste påtaga sig ansvaret för
detta arbete. En god hjälp blir säkerligen de
skyddsbilder, som just i dagarna utgivits av Föreningen för
arbetarskydd. En bild etsar sig in i minnet vida
bättre än ord. Intrycket kan förblekna men ligger
liksom "på lur" i det undermedvetna, Då det
ifrågavarande riskmomentet föreligger, springer bilden
fram som en kraftig varningssignal och olyckan
måhända undvikes.
Till slut erbjuder ingenjörens mera normala
arbetsfält, konstruktionsgebitet, rika tillfällen till arbete för
olycksfallens bekämpande. Att konstruera en
skyddsanordning, som samtidigt är effektiv och likväl
medgiver obehindrat utnyttjande av en arbetsmaskin, är
ofta en ingenjörsuppgift av första ordningen. Det är
föga ingenjörsmässigt att kringgå svårigheterna med
skyddsanordningarnas konstruktion under den
motiveringen, att "dem får yrkesinspektören föreskriva".
Det borde i stället fastslås, att en arbetsmaskin utan
nödvändiga skyddsanordningar icke är färdig.
Nåväl, säger någon, alla dessa välfärdsanordningar
äro nog bra, men industriföretagen äro och kunna
icke vara några välgörenhetsinrättningar. Det är
ekonomien som måste ha sista ordet. Med andra ord,
lönar det sig? Och svaret blir lyckligtvis ett
obetingat ja. Om man betänker, att endast i vårt land
årligen ca 27 millioner kronor utbetalas i ersättningar
vid olycksfall inom industri, handel och sjöfart m. m.,
så inses lätt, att även en ringa procentuell nedgång i
frekvensen skulle betyda vackra besparingar.
Exempel från utlandet visa, att särskilt vid företag, som stå
självrisk, ett målmedvetet arbete i den angivna
riktningen trots stora uppoffringar medfört högst
avsevärda besparingar. Att resultant skulle bli liknande
i vårt land saknas anledning att betvivla. Dessutom
kräver ju icke endast humanitetens enklaste bud
t,tan även yrkesambitionen hos ingenjörerna, vilka
äro dan nuvarande maskinkulturens skapare, att även
detta "kulturens offerväsende" kan behärskas och
undertryckas.
E. Palm.
TERMODYNAMIKENS TRE HUVUDSATSER.1
Av professor E Hubendick.
Nernst har formulerat de tre huvudsatserna inom
termodynamiken sålunda:
1) "Det är omöjligt att bygga en maskin, vilken
oupphörligt producerar värme eller yttre arbete av
intet."
2) "Det är omöjligt att konstruera en maskin,
vilken oupphörligt förvandlar omgivningens värme
till yttre arbete."
l Föredrag hållet vid Andra nordiska kyltekniska mötet
i Stockholm den 29—31 aug. 1930.
3) "Det är omöjligt att uttänka en anordning, med
vilken man kan fullständigt beröva en kropp dess
värme, dvs. avkyla den till temperaturens absoluta
nollpunkt."
De två första satserna äro sedan länge bekanta.
Den tredje åter är en konsekvens av Nernsts
värme-sats, vilken väl ej är lika bekant inom
ingenjörs-kretsar. Nernst bevisar nämligen, att absoluta
nollpunkten är en ouppnåelig temperatur. (Se Die
theoretischen und experimentellen Grundlagen des neuen
Wärmesatzes, W. Nernst. 1918, sid. 72.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
