Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 11 okt. 1930 - Om mikro-manometrar och deras kalibrering, av Donald Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
även mikromanometrar av U-rörstyp med tvenne
vätskor av något olika specifik vikt.
De instrument som här skola avhandlas kunna
indelas i följande huvudtyper.
1. Manometrar med direkt avläsning å ett graderat,
lutande rör.
a. med rakt avläsningsrör och inställbar
lutningsvinkel, system Krell.
b. med krökt, orörligt avläsningsrör.
2. Manometrar med O-inställning, vid vilka det
relativa höjdläget mellan tvenne med varandra
kommunicerande vätskebehållare kan mikrometriskt
inställas.
Det är speciellt den sistnämnda typen,
"O-instrumenten", som äro av intresse i detta sammanhang,
emedan de "direktvisande" instrumenten ej ens vid
bästa utförande kunna giva så stor noggrannhet,
som kräves vid låga gashastigheter. O-instrumenten
giva härutinnan större möjligheter, ehuru de flesta
fabrikanter av dylika instrument i sina
reklamskrifter ådagalägga en överdrivet optimistisk uppfattning
rörande instrumentens prestationsförmåga, en
omständighet, som i själva verket är den direkta
anledningen till föreliggande arbete. Redan vid en
orienterande förundersökning finner man att i detta
avseende råda fullständigt kaotiska förhållanden —
instrument av olika konstruktion och ursprung giva,
samtidigt inkopplade på samma tryckskillnad, oftast
olika avläsningar, och dessas differens har i vissa
fall upügått till många gånger de maximifel, som
garanteras för resp. instrument. Man har i firmornas
reklamtryck sett anspråk framställas på en
"noggrannhet" hos dylika instrument, avsedda för
tekniskt bruk, av storleksordningen 0,0013 och i ett fall
t. o. m. 0,00025 mm vattenpelare (jqq^qqq eng.tum.jl
Behovet av en enkel och tillförlitlig
kalibreringsme-tod ligger alltså i öppen dag.
Nu må emellertid i sanningens intresse medgivas,
att allt flera fabrikanter börja i sina reklamtryck
använda uttrycket avføsmwøs-noggrannhet, men —
"man merkt die Absicht, und wird verstimmt". Ty
denna avläsningsnoggrannhet har ju den stora
fördelen (ur reklamsynpunkt) att kunna hart när
obegränsat ökas (t. e. genom att använda
delningscirklar med tillräckligt stor diameter), men har
givetvis intet gemensamt med instrumentets verkliga
noggrannhet. En annan sak är att dessa båda vid
ett gott fabrikat böra stå i en viss rimlig proportion
till varandra.
Den verkliga noggrannheten är på det stora hela
taget en prisfråga och bestämmes i huvudsak av en
omsorg, som nedlagts på tillverkningen av
mikrometerskruvar, skalor, nonier, uppställning etc. Under
förutsättning att en "ideell" kalibreringsmetod står
till förfogande kan man alltid, oberoende av
avläs-ningsnoggrannheten, härleda den verkliga
noggrannheten genom ett tillräckligt stort antal
observationer och med hjälp av den sålunda erhållna
kalibreringskurvan korrigeras varje senare avläst värde.
Apparatens konstanta fel kan sålunda på ett
enkelt sätt oskadliggöras under förutsättning att
detsamma verkligen ej varierar (t. e. genom slitning av
en mikrometerskruv e. d.) och att sålunda
kalibrering ofta måste företagas.
Helt annorlunda ligger saken med
avläsnings-noggrannheten. Denna beror av såväl den
mekaniska anordningen för avläsningen (nonie, index e. d.)
som av observatörens skicklighet. På grund av det
begränsade antal observationer, som kan medhinnas
i varje praktiskt fall, måste anordningen vara
sådan, att det sannolika felet, som begås vid en
avläsning blir så litet som möjligt. Vidare bör
naturligtvis avläsningen kunna ske snabbt och bekvämt,
så att observatören ej onödigtvis tröttas.
Beskrivning av metoden.
I "Zeitschrift f. Instrumentenkunde" nov. 1925 har
ingenjör F. Levy angivit följande metod att med
stor noggrannhet framställa ett givet lufttryck
(fig. 3):
En nedtill öppen, cylindrisk klocka A är upphängd
i en våg och delvis nedsänkt i ett yttre kärl med
vatten B. Klockans egen vikt är tarerad genom
vikten G på andra vågskålen. Ventilen V är öppen,
Sel S/t t luften under klockan befinner sig vid
atmosfärtryck. — Nu stänges V och A belastas med
vikten P. Samtidigt inblåses något luft i A så att vågen
bibehålles på det ursprungliga jämviktsläget. Man
visar lätt att följande relation råder:
där h = trycket i klockan A.
P — vikten på A.
R — klockans inre radie.
d = väggens tjocklek.
ø — det yttre kärlet B:s area.
Det har av flera skäl synts oss önskvärt att
modifiera denna metod därhän att man bleve oberoende
av det yttre kärlets area. Apparaten kan då dels
göras mindre skrymmande, och dels bortfaller den
Fig. 3. Ingenjör F. Levys anordning.
allvarliga felkälla, som de på klockan verkande
kapillärkrafterna utgöra, därigenom att anordningen
göres dubbelsidigt symmetrisk.
Anordningen kan lämpligen utföras som fig. 4
visar. A och B äro två möjligast lika klockor,
nedsatta i ett gemensamt yttre kärl med vätska, C. A
begagnas som i förra fallet, varemot B ständigt står
öppen mot atmosfären. Man erhåller här, såsom
nedan skall visas:
P
h = — där A,- — ti
li-A;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
