Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 1 nov. 1930 - Öresunds förorening av avloppsvatten och olika metoder för avloppsvattens rening, av Alfred Jerdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
de genom vinden framkallade relativt stora
vattenståndsskillnaderna mellan Sundets båda ändar.
Sålunda driva syd- och ostliga vindar vattnet i
Östersjön mot utloppet samt väst- och nordliga vindar
pressa Kattegatts vatten in i Sundet. Direkta
mätningar av strömhastigheten göras bl. a. vid de i
Flint-rännan och Drogden förlagda fyrskeppen samt vid
lotsverkets signalstation i Hälsingborg. Uppgifterna
från de olika observationsplatserna växla sinsemellan
och under olika år. I genomsnitt torde man kunna
räkna med, att strömmen går i nordlig och sydlig
riktning under resp. 60 och 30 % av året samt att
någon nämnvärd ström icke råder under återstående
10 % av året. Vid Hälsingborg hava dessa siffror
varit 65, 27 och 8 % för år 1928 och 67, 27 och 6 %
för år 1929. Strömhastigheten är givetvis störst
vid de minsta sektionerna mellan
Hälsingborg—Helsingör och Limhamn—Amager. På grund av det
väsentligt mindre djupet på sistnämnda stället är
sektionen på båda dessa ställen ungefär lika stor
eller c:a 80 000 m2. Däremellan är den största
sektionen ungefär 3 gånger så stor.
Strömningshastigheten i de minsta sektionerna utgör i medeltal under
året 0.5 m per sek. och uppgår till 1.0 m flera gånger
under månaden samt överstiger 2,0 m någon gång
under året och kan vid exceptionella tillfällen vara
väsentligt större. I allmänhet har strömmen samma
riktning under flera dagar i följd och kan gå i
nordlig riktning under en hel månad. Medelhastigheten
motsvarar en vattenmängd av 40 000 m3 per sek.
Vattenomsättningen i Sundet är sålunda 10 000
gånger större än den avloppsvattenmängd, som
tillföres Sundet. Då en utspädning av 1 : 100 anses
god och det med en utspädning av 1 :1000 i
allmänhet icke uppställas några som helst krav på
avloppsvattnets rening, kan det icke vara tal om, att
Öresunds vatten i sin helhet är allvarligt förorenat
eller hotas att snart bliva det.
Även om det således icke föreligger någon fara,
att Sundets vatten i sin helhet blir förorenat,
uppstår dock alltid omkring varje kloakutlopp ett
område, där föroreningarna äro så stora, att
olägenheter kunna uppstå för omgivningen. Det är
givetvis dessa lokala olägenheter, som givit anledning till
anmärkningar.
Innan jag ingår på, huru dessa olägenheter kunna
undvikas, skall jag lämna en kort översikt över, på
vad sätt avloppsvatten kan renas.
Även om avloppsvattnet icke underkastas någon
egentlig rening före utloppet i ett vattendrag, bör
det dock alltid passera genom en skumbrunn, dvs.
en större vattenlåsbrunn, i vilken de flytande
föroreningarna såsom exkrementklumpar och oljor
kunna kvarhållas.
Genom att låta avloppsvatten passera genom galler
med 20—30 mm fritt mellanrum kvarhållas de i
vattnet kringsimmande, större föremålen, vilkas
närvaro alltid anses innebära en hög grad av förorening.
Den procentuella minskningen av föroreningarna
genom denna behandling är däremot högst obetydlig.
Först genom silning av avloppsvattnet genom
sil-skivor med så små slitsar som 1 ä 2 mm uppnås
någon nämnvärd reningseffekt, vilken dock icke är
större än 10 à 20 % av de i vattnet uppslammade
föroreningarna, Genom dylik silning befrias dock
avloppsvattnet från alla sådana partiklar, som all-
mänheten direkt kan påvisa härleda från
avloppsvatten. Detta har dock kvar den smutsgrå färgen
och större delen av de uppslammade och alla de
lösta föroreningarna,
En mera effektiv siarnavskiljning kan erhållas
genom avsättningsbassänger, vilka vattnet passerar
på 1 à 2 timmar. Härigenom avskiljas nämligen 50
à 70 % av de uppslammade föroreningarna, vilket
är av största betydelse, om avloppsvattnet utsläppes,
där strömhastigheten är obetydlig, i all synnerhet
där även vattenomsättningen är ringa. Även på så
sätt behandlat avloppsvatten träder dock fortfarande
mycket lätt i förruttnelse.
Först genom de biologiska reningsmetoderna kan
avloppsvattnet undergå sådan förändring, att det
befrias från avloppsvattnets karakteristiska smutsgrå
färg och ej träder i förruttnelse. De metoder, som
f. n. nästan uteslutande användas, äro droppfilter
och aktiverat slam-anläggningar. Droppfilter
utgöras i allmänhet av 2 m höga bäddar av 50—75 mm
makadam, över vilka avloppsvatten, som redan
befriats från större delen av slamhalten, utsprides
genom fasta eller rörliga munstycken. Vid en aktiverat
slam-anläggning luftas avloppsvattnet, blandat med
aktiverat siam, som erhålles, sedan avloppsvatten
och siam under längre tid utsatts för riklig
luftning. Efter biologisk behandling kan avloppsvattnet
utsläppas i ett vattendrag, utan att några som helst
olägenheter i allmänhet uppstå.
I samma mån som ett avloppsvatten befrias från
uppslammade och lösta föroreningar, minskas också
bakteriehalten. Det är emellertid ofta nödvändigt,
att ytterligare nedsätta bakteriernas antal, och detta
sker då i regel genom att tillsätta klorgas, som
under 15 à 30 minuter får påverka avloppsvattnet.
En reningsanläggning för avloppsvatten kräver
rätt avsevärda anläggnings- och driftkostnader.
Enbart slamavskiljning genom avsättningsbassänger
kräver en anläggningskostnad av c:a 5 à 10 kr. per
invånare och vid en biologisk anläggning stiger
anläggningskostnaden till 20 à 30 kr. per invånare.
Slamavskiljning genom silar kan utföras för halva
kostnaden mot avsättningsbassänger, men i
förhållande till reningseffekten blir anläggningskostnaden
icke lägre. Årskostnaderna inkl. förräntning och
amortering uppgå vid enbart slamavskiljning till
0:50—1:— kr. per invånare. Vid biologiska
anläggningar stiger kostnaden till 2 à 3 kr. per
invånare. I dessa siffror äro icke medräknade
kostnader för de ledningar och pumpverk, som ofta
behöva utföras i samband med en reningsanläggning.
För en desinfektionsanläggning med klorgas är
anläggningskostnaden rätt obetydlig i all synnerhet, om
några reaktionsbassänger icke behöva utföras.
Inskränkes desinfektionen till badsäsongen eller högst
4 månader under året, kan årskostnaden beräknas
till 0:25—0:50 kr. per invånare.
Då vattenomsättningen i Sundet är tillräckligt stor
för att på naturlig väg oskadliggöra avloppsvattnet,
är det av ekonomiska skäl i allmänhet lämpligast
att i första hand söka draga nytta härav.
Avloppsvattnet bör härvid utledas på ställen, där
vattenomsättningen är så stor som möjligt. Utloppen böra
dessutom förläggas så långt som möjligt från goda
badplatser. I allmänhet är det lämpligast att
förlägga utloppen långt från stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
