Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 1 nov. 1930 - Ståltrådslinor, av Joel Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
TEKNISK TIDSKRIFT
8 nov. 1930
Ti I I o!er> . i 2
dragspq i kg. jern «
3ooo
2000
IOOO
u SOO IOOC 1400 •
JL
d
Fig. 1.
inom vilken förändringen i allmänhet skulle ske.
Likaså torde man ej heller få förutsätta, att övriga
omständigheter, som kunna inverka på
spänningsfördelningen, skulle samverka på ett så lyckligt sätt,
att nyssnämnda idealiska förhållande skulle kunna
uppkomma.
Dessutom måste man räkna med, att de nämnda
sekundärspänningarna, vilka äro beroende av ett
flertal olika faktorer, såsom slagning, skivspårets
form etc., ej äro av så underordnad betydelse, att
de helt och hållet kunna lämnas ur räkningen.
Den nämnda formeln behandlar tydligen även i
annat avseende problemet oriktigt, enär man
därigenom frestas att välja fintrådiga linor med hög
brotthållfasthet, vilket senare i allmänhet är
liktydigt med hårda linor. Praktiken visar, att båda
dessa vägar leda åt helt annat håll än man avser.
Den ojämna dragspänningsfördelningen inom linan
medför tydligen, att trådarna i de fintrådiga linorna
hastigare brista än i de grovtrådiga, och att ett
alltför hårt material ej lämpar sig för större och
regelbundna växlingar av spänningen, är oss ju bekant
från många andra fall.
Enligt formeln ifråga dimensioneras linorna så, att
en viss säkerhet mot brott skall förefinnas, och följer
man beräkningsgrunden strikt, så kommer man till
sådana förhållanden, som återgivas i fig. 1. Där har
för linor med 170 kg/mm2 brotthållfasthet och
ß = s/s framställts sambandet mellan tillåten
dragkraft och förhållandet mellan brytskivans och
trådens diameter vid olika säkerhetsgrader.
Man ser, att den tillåtna dragkraften blir ytterst
beroende av den säkerhetsgrad, som väljes.
Betraktar man t. e. förhållandena vid ^ = 500, som är ett
CL
ofta tillämpat värde, och framställer sambandet
mellan dragkraft och säkerhetsfaktor enligt fig. 2,
så framgår därav, huru snabbt den tillåtna
dragkraften sjunker med en höjning av säkerhetsfaktorn.
Redan en ökning från 4,5 till 6 motsvarar en
spän-ningsminskning med 42 %. Betänker man samtidigt,
att vissa förbrukare av linor för t. e. kranar
godkänna en säkerhetsfaktor av 4, medan andra
däremot ej gå under värdet 6, så förstår man den
ovisshet, som ännu råder rörande den lämpligaste
dimensioneringen och det fördelaktigaste utförandet av
stållinor. Verkningarna av denna ovisshet sträcka
sig emellertid ej endast till förhållanden, som beröra
hållbarheten, utan även till frågor, som
sammanhänga med utförandet av de maskinella anordningar,
vilka äro avsedda att arbeta tillsammans med
stållinor. Enär man vanligtvis måste behålla ett visst
förhållande mellan tråd- och brytskive-, resp.
trum-diameter, bliva dimensionerna av dessa anordningar
givetvis i hög grad beroende av diametern hos
trådarna i de linor, som skola användas. Finnes då ej
enhetliga föreskrifter om lindimensionerna för en
en viss dragkraft resp. lyftförmåga, så måste de
maskinella delarna från fall till fall avpassas efter varje
olika föreskrift om linan. Att dessa förhållanden
i hög grad försvåra utarbetandet av enhetliga typer
och tillverkningen av standardserier ligger i öppen
dag. När därtill kommer, att de olika
yrkesinspektörerna sinsemellan ej äro ense om lämpliga värden,
så bliva förhållandena ännu sämre, då ju en
tillverkare härigenom kan ställas inför den kalamiteten
att dimensioner, som för en leverans åt ett håll
godkänts av yrkesinspektionen, i ett annat fall ej
godtagas.
Det är tydligt, att vi i fortsättningen ej kunna nöja
oss med dylika förhållanden utan måste söka oss
en väg, som för till en mera logisk och följaktligen
riktigare behandling av spörsmålet.
Jag har fäst uppmärksamheten på, att man vid
beräkningen av påkänningarna erhåller värden, vilka
tydligtvis äro för låga, En logisk följd härav skulle
JWåUn , , i
dragspq t kg cm .
4000
3000
2000
IOOO
5cxker hetsgrad
Fig. 6. Kontor och förmansbostäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
