- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
650

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 15 nov. 1930 - Notiser - En jätteglödlampa - Kraftledningsstolparnas överväldigande massa - Pristävling angående elektrisk svetsning - Idétävlingen om Västerbron — och därefter, av Karl Ljungberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

650

T E K N I S K T 1 D S K R I F T

15 nov. 1930

tör strålning av större våglängder, hade man också
användning tör andra ljuskällor, och man började då
begagna sig av stora nitro- eller projektionslampor vid
upptagningarna. Genom ljudfilmen fingo de nya lamporna
snart större spridning. I jämförelse med de tidigare
använda båglamporna utmärkas ju också glödlamporna
av större renlighet i arbetet, mindre eldfara och ett tyst
arbetssätt. För detta ändamål utfördes lampor för 10 000
och 20 000 watt, och viktiga erfarenheter vunnos
angående lampor för högre effekter.

Det låg sålunda nära till hands för glödlampindustrien
att gå ännu ett steg längre och söka få fram en lampa
för 50 000 watt. Detta har nyligen lyckats en tysk
firma, som tidigare inlagt stora förtjänster om
utvecklingen av de mindre typerna. Fig. visar den nya lampan
vid sidan av en centimeterskala. Kolven är upptill
utvidgad till en dom, som skall upptaga svärtningen av det
volframstoft som frigöres, då lampan brinner. Som
sockel tjänar en kabelsockel. Lampan väger över 7 kg,
därav 2 kg komma på foten med lyskroppen.
Trådtjockleken i denna är 2,5 mm. Framställningen av foten har
erbjudit stora svårigheter. Den skiljer sig i fråga
om konstruktionen på intet sätt från foten för en
mindre lampa och har utförts i maskin i ett enda stycke.
Dimensionerna hos de enskilda delarna äro ganska
talande. Vid smärre lampor är genomföringstrådarnas
diameter endast bråkdelen av en mm. I den nya
lampan användes för detta ändamål fyra volframtrådar, var
och en med en diameter av 5 mm. Kabeln som tjänar
till sockelledning innehåller 1 000 trådar med diametern
0,4 mm.

Lampans ljusstyrka uppgår till 1 million
hefneren-heter. För bestämning av ljusstyrkan har erfordats en
kulfotometer med 3 m diameter. Värmestrålningen från
lampan är så stark, att man ej kan komma den närmare
än 2 m. Om energiförbrukningen i lampan får man ett
begrepp genom uppgiften, att vid ett strömpris av 25 pf.
per kWh och en bränntid av 500 timmar har lampan, då
den är utbränd, förbrukat elektrisk energi för den nätta
summan 6 000 riksmark. A. Salmony.

Kraftledningsstolparnas överväldigande massa.
Stockholms stad har nyligen iordningställt ett
småstugeområde vid Åkeshov i Bromma, och byggnadsnämnden
uttrycker i berättelsen för verksamheten under år 1929
sin tillfredsställelse över behaget i den nyskapade
lantliga bostadsidyllen. Det har dock kommit litet
malört i glädjebägaren, att döma av följande uttalande:

"Det är dock beklämmande att år från år nödgas
konstatera, hur intrycket av den vackra och välskötta
bebyggelsen och av allt annat, som från både stadens och de
byggandes sida göres för att giva dessa områden ett.
prydligt och tilltalande utseende, fullkomligt tillintetgöres
av sättet för de elektriska ledningarnas framdragande.
Det kan ju icke falla någon in att tro på avsiktlig
skadegörelse, men systemet med luftledningar i dessa
stadsdelar kontrasterar verkligen på ett ovärdigt sätt
mot allt vad man här eljest är van att finna av
förutseende och omvårdnad från stadens sida och av
kännbara offer från de enskildas för att skapa trevnad och

skönhet i hemstaden. Samma bedrövliga förhållande
finner man ju även överallt pä områden med
anspråksfullare bebyggelse, brutalt fördärvande de vackraste
utsikter, men på småstugeområdena framträder
missförhållandet i karikerad skala genom de små stugornas
fåfänga försök att göra sig gällande bakom de grova
stolparnas överväldigande massa."

Det må nu villigt erkännas, att ledningsstolparna
inte bidraga till att höja skönhetsintrycket i
trädgårdsstäderna, men att de skulle ha en så
tillintetgörande verkan på ett småstugeområde, som i och för
sig erbjuder en inom trädgårdsstäderna eljest ovanlig
massverkan av byggnader, är säkerligen en överdrift.
Att elektricitetsverket ocli telegrafverket, vilket senare
torde vara ansvarigt för ungefär hälften av stolpskogen,
skulle avsiktligt nonchalera de estetiska synpunkterna
är ytterst osannolikt, utan valet av ledningssystem har
givetvis sina tungt vägande ekonomiska orsaker.

Det fordras som bekant en rätt stor förbrukning för
att det skall vara lönande att förlägga kraftledningarna
i jorden. Strömförbrukningen i trädgårdsstäderna och
speciellt i småstugeområdena är dock alldeles för liten
för att motivera ett sådant system. Ett genomfört
jordkabelsystem i de av elektricitetsverket hittills
utförda förortsanläggningarna skulle ställa sig ett par
millioner dyrare än nuvarande luftledningar.

Den till synes nära liggande åtgärden att till
fördelning av kostnaderna anordna gemensam ledningsgrav
för elektriska ledningar, gas- och vattenledningar är av
tekniska skäl icke möjlig, bl. a. på grund av den risk
för olycksfall samt skada på de elektriska kablarna
som skulle uppstå vid reparation å någon av dessa
ledningar. Dessutom skulle driftsäkerheten bliva i hög
grad lidande av en sådan kombination.

Slutligen kan det vara värt att minnas, att stolparnas
störande inverkan alltmera mildras, i den mån som
vegetationen å områdena tillväxer. Vill man rädda ett
gatuperspektiv från stolparnas förödande inverkan,
torde väl för övrigt den möjligheten stå öppen att resa
stolparna bakom husen i stället för i trottoarkanten.

Pristävling angående elektrisk svetsning. The Lincoln
Electric Company, Cleveland, Ohio, har utlyst en
pristävling angående ljusbågssvetsning. Tävlingen är öppen
för vem som helst intresserad i hela världen med
undantag av Lincolnbolagets egen personal. De tävlande skola
före den 31 oktober 1931 ha ingivit sina prisskrifter,
vilka skola behandla rön om och förslag till användning
av ljusbågssvetsning, inom verkstadsarbete och
byggnadskonstruktions-verksamhet. Prissumman utgör 17 500
dollars, därav för första pris 7 500, andra pris 3 500,
tredje pris 1 500, fjärde pris 750, femte pris 500, sjätte
pris 250 och sjunde t. o. m. fyrtioförsta prisen vardera
100 dollars. Prisnämnden utgöres av bl. a. lärare vid
Electric Engineering Department vid Ohio State
Uni-versity under ordförandeskap av avdelningens
föreståndare professor Erwin E. Dreese. Noggranna
bestämmelser om pristävlingen kunna erhållas från The Lincoln
Electric Company, P. O. Box 683, Cleveland, Ohio,
tr. S. A.

IDÉTÄVLINGEN OM VÄSTERBRON — OCH DÄREFTER.

PROFESSOR K. LJUNGBERG REPLIKERAR MAJOR E. NILSSON.

Det genmäle, major Nilsson gör i senaste numret av
Tekn. tidskrift mot min kritik av Västerbrotävlingen,
är visserligen av en sådan form, att det knappast
förtjänar att bemötas, men då denna brofråga har en så
stor allmän betydelse och själva genmälet nästan i sin
helhet är oriktigt eller vilseledande, anser jag det vara
en plikt att trots detta bemöta detsamma.

Hans kritik riktar sig först mot mitt och arkitekt
Cyrillus Johanssons broförslag ur sjöfartssynpunkt. Man
bör då observera, att intet av de prisbelönade
förslagen uppfyller programmets fordringar såväl på "fritt
utrymme" som "trafikledens maximilutning". Vi hava
i vårt förslag utgått från en viss bredd (50 m) av fria
utrymmet efter broriktningen på 24 m höjd över medel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free