Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 15 nov. 1930 - Idétävlingen om Västerbron — och därefter, av Karl Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 nov. 1930
TEKNISK TU) S K RIFT
651
vattenytan i stället tör vinkelrätt mot farledsriktningen.
Major Nilsson säger, att programmet skulle ånge en
korsningsvinkel mellan farled och broriktning av 68°
men räknar med 70 0 och får därigenom fram en
erforderlig bredd efter broriktningen av 58,8 m.
Programmet anger emellertid ingen bestämd korsningsvinkel
utan anger en huvudriktning samt tvenne gränser för
farleden och säger att denna må "förläggas på annat
sätt och med annan huvudriktning dock inom ovan
angivna gränser". Denna formulering möjliggör en rätt
mycket större korsningsvinkel än 68°, t. o. m. över 80°,
dock icke rät vinkel. Formellt hava vi således i detta
hänseende något frångått programmet. Skulle samma
goda vilja funnits hos granskaren vid behandlingen av
mitt konstruktionsförslag som vid behandlingen av de
tyska pristagarnas förslag, skulle man likväl kunnat
förstå, att då den ökning av konstruktionshöjden av
ända till 1% m, som påvisats vara nödvändig hos dessa
förslag för att de skulle fylla andra
programbestämmelser, förutsatts ske på sådant sätt, att bågens övre
kontur flyttats upp detta mått, kunde även med en
mycket mindre uppflyttning hos vår båge gjort, att
utrymmesbestämmelserna blivit till fullo uppfyllda.
Emellertid är numera frågan angående huru vårt
förslag och de övriga tävlingsförslagen uppfylla
programmets fordringar angående fritt utrymme och lutningar
m. m. av underordnad betydelse och knappast av
sådant intresse för en större allmänhet, att man bör
upptaga tid och utrymme i tidningen med densamma.
Pristävlingen är och förblir slutgiltigt avgjord.
Huvudfrågan är nu, om det påstående är riktigt, som
hamnstyrelsen gör vid framläggandet av sitt nya
bro-förslag, nämligen att stora spannet hos bågbron måste
hava en spännvidd av minst 208 m för att
utrymmesfordringarna skola kunna uppfyllas. Detta vill jag
bestämt bestrida.
Jag vill påstå, att man med exakt samma höjdläge d
brobanan som i hamnstyrelsens förslag t. o. m. 7ned en
spännvidd mindre än 170 m kan helt uppfylla de nu
uppsatta fordringarna pä fritt utrymme.
I det nu framlagda broförslaget har hamnstyrelsens
konstruktör genom minskade fordringar beträffande
tilllåten nedböjning samt genom att lyfta upp brobanan
vid Långholmen c:a 2 m lyckats konstruera en bågbro,
vars stora spann i hjässan har en konstruktionshöjd,
dvs. avstånd från brobanan till bågens underkant, av
c:a 3,8 m vid 22 m brobredd och c:a 4,i m vid 24 m
brobredd. (Bågens höjd 3,3 resp. 3,6 m.) I mitt
konstruktionsförslag är motsvarande konstruktionshöjd 3,o m och
detta utan att hänsyn tagits till de nu minskade
fordringarna. Skillnaden i konstruktionshöjd är sålunda
0,8 resp. 1,1 m. Det är denna minskade
konstruktionshöjd, som möjliggör den mindre spännvidden, vilket
tydligt åskådliggöres genom fig. 1. Här är inritad dels
en parabelbåge enligt hamnstyrelsens nya broförslag
med bågens underkant 4,1 m under brobanan (+ 34,80)
samt gående till en punkt 4. m över medelvattenytan vid
205 m spännvid (c:a 208 m teoretisk spännvidd) och
dels en annan parabel gående i hjässan genom en
punkt 3,o m under brobanan samt genom samma
begränsningspunkt för fria utrymmet, motsvarande en
bredd efter broriktningen av 60 m och en höjd över
medelvattenytan av något mer än 24,s m. Denna sista
parabel svarar mot en spännvidd av endast 167,5 m vid
samma höjd över vattenytan som den förstnämnda.
Vid 0,8 m skillnad i konstruktionshöjd blir skillnaden
i spännvidd 30 m.
Denna ritning visar således ovederläggligt, att man
kan använda mycket mindre spännvidd än
hamnstyrelsen påstår och t. o. m. mindre än jag använt i värt
tävlingsförslag.
Ur ekonomisk synpunkt är frågan om spännvidden av
mycket stor betydelse. Den onödigt stora spännvidd
t34ao Brobona
Fig. 1. ■Bågens underkant enligt — hamnstyrelsens förslag och
–-vårt förslag. Höjdskala = 2 X längdskalan.
hamnstyrelsen använt i sitt nya broförslag
representerar en bortkastad utgift- på 1 mill. kronor eller mer.
Det är ur dessa synpunkter som mitt
konstruktionsförslag skall ses. Jag har genom att göra en led i
hjässan samt genom att flytta in anfangslederna och
sålunda bilda en treledsbåge med mindre spännvidd än
själva huvudspannet lyckats hålla dimensionerna så
små, att jag vunnit nyssnämnda skillnad i
konstruktionshöjd t. o. m. i förhållande till hamnstyrelsens nya
förslag. Därigenom har jag även uppfyllt
förutsättningen för den mindre spännvidden.
Major Nilsson gör sig i sitt genmäle mycket besvär
med att söka påvisa att min konstruktion icke är ny.
För de skattedragande, som skola betala de ökade
kostnaderna för major Nilssons broförslag, spelar det ingen
roll, om mitt "uppslag" är helt nytt eller om det endast
är ett rationellt utnyttjande av en förut bekant
konstruktion. Huvudsaken är, att den rationella
konstruktionsmetoden representerar en mycket avsevärd
besparing, i det att bågarnas vikt endast är ungefär
hälften så stor som enligt major Nilssons förslag. Detta
mitt förut gjorda påstående vill jag bestämt vidhålla.
Då detta är en vital punkt i hela konstruktionsfrågan,
vill jag upprepa en del av de siffror, jag anförde i
mitt föregående inlägg. I en tvåledig och treledig båge
äro maximimoment och normalkrafter nära lika.
Minskas för en treledsbåge spännvidden till 0,8 av hela
spännvidden genom att flytta in lederna, minskar
momentet med 0,82 eller 0,64. Minskas dessutom totala
spännvidden i proportionen 170 : 208 går momentet
ytterligare ned med 1702 : 2082 eller 0,67, dvs. totalt
med 0,43. Normalkrafterna gå vid samma pilhöjd ned
i proportionen 1702 : 2082 eller 0,67. Dessutom minskar
båglängden i proportionen 170 : 208, dvs. 0,8. Det är
då lätt förståeligt, att totala vikten hos bågarna kan
göras ca hälften så stor enligt mitt förslag som enligt
hamnstyrelsens förslag med samma fria utrymme för
sjöfarten (t. o. m. något bättre på grund av större fri
höjd vid valvhjässan). Naturligtvis skall en
omarbetning äga rum, särskilt med hänsyn till de minskade
fordringar som nu tillämpats.
Jag vill nu något beröra major Nilssons sätt att
kritisera mina beräkningar. För att kunna komma till
otillåtna värden å spänningarna i vår brokonstruktion
ökar han det av mig antagna värdet 15 ton per
längdmeter av egna vikten hos brobanan och bågen till 17,3
ton per längdmeter, dvs. med 15 %. Klart är att i en
"idé"-pristävlan i regel icke alla vikter vid
konstruktionsförslagets uppgörande äro så skarpt bestämda, att
de oförändrat kunna användas vid arbetsritningars
utförande, utan att små avvikelser kunna förekomma.
Men hur använder nu major Nilsson ett dylikt
förhållande? Vid kritik av kostnaderna medtager han den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
