Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 15 nov. 1930 - Idétävlingen om Västerbron — och därefter, av Karl Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
TEKNISK TIDSKRI F T
15 nov. 1930
ökning, som skulle motsvara en ökad belastning, men
vid beräkning av spänningarna uppkommande av denna
ökade belastning "glömmer" han att medtaga de ökade
materialdimensionerna. Detta tillvägagångssätt är av
en sådan art, att jag, för att icke förfalla till samma
skrivsätt, som major Nilsson använder, överlåter åt
läsaren att själv karakterisera detsamma. Beträffande
själva belastningssiffrorna kan jag nämna, att en nu
utförd noggrann kontrollräkning av vikten hos
brobanan och bågen enligt våra ritningar givit 14,8, 15,2
och 16,7 ton per m vid hjässan, mitt på bågen och vid
treledsbågens anfang, dvs en medelvikt av 15,6 ton per
m. Denna är 4 % större än den vid beräkningarna
antagna, men den kan väl innefattas i den
kostnadsökning från 4,59 till 5,37 mill. kr., som prisnämnden
vidtagit, och detta utan att beräknade spänningar skola
höjas.
Här bör observeras, att prisnämnden i sitt
sammanfattande yttrande uttalat angående brobanan, "att
denna bör göras så lätt som möjligt". I vårt förslag
har ingen del av brobanan vare sig järnkonstruktionen
eller betongen utförts i kvalitetsmaterial. En
minskning av vikten under våra antagna värden är därför
möjlig, men om den är ekonomisk är en annan sak.
Jag är i övrigt fullt medveten om. att anmärkningar
kunna göras mot brobana med beläggning enligt våra
ritningar, detta så mycket mer som de ej utarbetats i
alla detaljer. Detta beror i första hand på, att jag ej
ansett det nödvändigt eller ens lämpligt, att i en
"idé"-pristävling om ett stort broförslag taga ståndpunkt i
en så omtvistad fråga som brobeläggning.
I själva kritiken över mina bågars
knäckningsstyv-het i vertikalplanet har major Nilsson misslyckats på
ett rent humoristiskt sätt. Han söker nämligen påvisa
min obekantskap med denna "beräkningsdetalj" med
tillhjälp av formler, som jag själv härlett och givit den
formulering de erhållit i förslaget till nya svenska
normalbestämmelser.
Även om major Nilsson först i samband med denna
brotävlan fått kännedom om hithörande
beräkningsfrågor, har dock andra sedan lång tid tillbaka haft sin
uppmärksamhet riktad på desamma. Själv upptog jag
frågan till noggrann behandling för ca 15 år sedan i
samband med konstruerandet av de 210 m höga
radiomasterna vid Karlsborg. Här förelåg samma problem.
Dessa master, som hava ett tvärmått av endast 2,i m,
äro till följd härav mycket slanka och då den tiden
frågan angående tryck (knackning) och samtidig böjning
var tämligen outredd, härledde jag själv formler för
dessa beräkningar. Samma beräkningsgrunder äro även
tillämpade för ett stort antal fyrtorn i järnkonstruktion
utförda av "Aga" efter mina ritningar i skilda delar av
världen.
Det är dessa mina formler för raka balkar, som jag
numera för överskådlighetens skull givit en något
modifierad form, som ingå i det nya normförslaget.
Även för krökta balkar och bågar har jag behandlat
motsvarande problem dels i samband med
knäcknings-(inbucklings-)problemet för cylindriska kärl med yttre
övertryck och med något orund sektion och dels i
samband med denna brotävlan för platta bågar. Dessa mina
senaste beräkningar har jag ännu icke offentliggjort, men
jag skall göra det så snart tiden medger, men då icke i
samband med någon polemik, då jag tror att detta sätt
gör mera nytta.
De för raka balkar gällande formlerna kunna icke direkt
tillämpas på bågar och major Nilsson har därför, då han
sökt använda desamma, kommit till felaktigt resultat. I
mina beräkningar till Västerbron har hänsyn tagits till
de av ovannämnda orsaker ökade spänningarna på så
sätt, att sammanlagda spänningen av tryck och böjning
endast fått uppgå till 1 350 kg/cm2 i stället för enligt
programmet tillåtna 1 500 kg/cm2. Vid fördubblad belast-
ning stiger nämligen spänningen 1 350 icke till 2 700
utan till ca 3 000 kg/cm- pä grund av liknande
förhållande, som angives i nyssnämnda formel i normförslaget.
När major Nilsson i sin kritik i stället kommer till en
max. spänning av 3 460 kg/cm2 genom att öka
belastningen av egen vikt med 15 % och detta trots en felaktig
tillämpning av formeln ifråga, är ju detta ett stöd för att
mina ursprungliga beräkningar äro riktiga och icke
motsatsen. I förbigående kan här nämnas att han vid denna
beräkning för ovanlighetens skull beräknar en siffra så,
att den blir för mig gynnsammare än enligt våra egna
beräkningar. Dubbla nedböjningen utan hänsyn till
brobanans styvhet vid ensidig last blir nämligen 0,15 m i
stället för hans beräknade 0,12 m.
Fig. 2. Plan av vindförband mellan bågarna.
Beträffande knäckningsstyvhet i sidoriktning synes
major Nilsson fortfarande sätta likhetstecken mellan
vindförband och diagonalförband. I vår konstruktion
saknas av estetiska skäl alla diagonalförband utom i
farbanan, men mycket kraftiga vindförband äro
utförda på samma sätt, som alltid användes vid bågbroar
i betong. Fig. 2 visar en schematisk bild av huru dessa
kraftiga vindförband äro utförda. Alla detaljer finnas
i originalritningarna, se t. e. fig. 13 i Tekn. tidskr. V. V.
7 detta år. I denna uppsats påvisas att man skall räkna
med en knäcklängd av 2 å 2,5 gånger facklängden 12,3
m, dvs. högst 30 m och således är l/i^ 60. Enligt
programhandlingarna är tillåtna spänningen vid detta
slankhetstal 910 kg/cm2. Enligt det nya normförslaget
tillåtes en spänning av 1 050 kg/cm2. Mina beräkningar
giva en spänning av 830 kg/cm2 (här uppgavs i
yttrandet 750 kg/cm2 på grund av en förväxling med samma
siffra å underliggande rad). Som synes är säkerheten
fullt tillfredsställande enligt programmet och än mer
enligt det nyare åskådningssätt, som kommit till
uttryck i det nya normförslaget. Major Nilssons
beräkning med tillhörande figurer 4 och 4 a i genmälet äro
så helt vilseledande, att jag icke närmare vill gå in på
densamma. Han har numera insett, att ändportalerna
hava en viss funktion ur uppstyvningssynpunkt, vilket är
något helt annat, än vad som kommer till synes i
nämndens yttrande, där det endast talas om portalerna på
bågarna, som uppbära däcket. (Jämför det ordagranna
citat, som finnes i mitt uttalande.)
Som jag redan ett par gånger förut påpekat är det
dock icke nu längre frågan om prisbedömningen utan
det hela bör lyftas upp på ett annat plan. Man bör i
stället överväga om stadsfullmäktige nu skola utan
vidare godtaga hamnstyrelsens förslag, som enligt min
bestämda åsikt är 2 å 3 mill. kr. dyrare än ett
jämn-värdigt förslag behöver vara. Jag kan väl förstå att
mina kostnadsuppgifter kunna av stadsfullmäktige och
andra betvivlas, men egentligen gäller detta alla
kostnadsberäkningar, som icke äro bestyrkta genom
bindande anbud från vederhäftig entreprenör.
Det enda riktiga är därför enligt min mening, att
respektive entreprenörer bliva satta i tillfälle att,,
samtidigt som de räkna på, det av hamnstyrelsen uppgjorda
förslaget, få uppgöra och inkomma med egna förslag.
Dessa skola naturligtvis uppfylla alla rimliga
fordringar ur såväl konstruktiv som estetisk synpunkt samt
med hänsyn till sjöfartsintresset, önskvärt vore, att så
inkomna förslag finge bedömas i samråd med personer,
som icke äro bundna vare sig av hänsyn till prestige
eller andra personfrågor utan kunde taga hänsyn endast
till själva sakfrågan.
Karl Ljungberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
